Emmy K skrev 2009-03-29 21:40:41 följande:
Mina tjejer är 16 månader (12 mån korr) och de säger orden mamma, pappa, nalle, nej, klapp, tack. Ibland försöker de härma ord.Jag har hört att pojkar kan generellt vara senare i talet än flickor. Hur sant det är får vara osagt. Min son fyller snart 3 år och han är sen i talet. Rätt nyligen har han börjat sätta ihop längre meningar. Det är ofta svårt att förstå vad han säger även för mig.Min tjej på 4 babblar ständigt och har ett väldigt stort ordförråd.
Edvin var ganska tidig med att prata. Han har idag ett mycket stort ordförråd och babblar oavbrutet dagarna i ända

!
Han sa en dag när vi åt middag hemma att vi var tvungna att vara tysta. Vi fattade ingenting först, men sen sa han att det hade fröknarna på dagis sagt

! Jag förstår dem, när jag har hämtat i anslutning till mat någon gång, och de har suttit vid matbordet när jag kommer, då har man hört en ensam kille som håller låda hela tiden och alla andra sitter tyst och fint och äter. Fröknarna har sagt till mig att de inte förstår hur ett barn kan prata så mycket och ändå få i sig så mycket mat!
Jag brukar jämföra med min kompis son (han är tre månader äldre och fullgången). Han pratade i princip ingenting förrän bara för ett tag sedan. Och han är alltså 3½ år nu. Jämfört med Edvin så kan han ingenting i ordväg.
Jag tror att barn är totalt olika vad gäller ordförråd vid en viss ålder, men jag tror också att man kan stötta barnen (särskilt prematurer) med språket genom att använda stödtecken.
Jag läste när vi var på sjukhuset (åh, vad mycket jag hann läsa när jag bara satt och väntade på allt möjligt) att det främjar språkutvecklingen om man använder stödtecken. Det ska tydligen vara lättare att fromulera tecken med händerna, än ord med munnen när man är i början av språkutvecklingen. Jag googlade och hittade en sida med lite information om stödtecken. Minns tyvärr inte nu vad det var för sida... Tro på det den som vill och testa gärna. Jag resonerade som så att det kommer ju inte att skada mitt barn iaf. Jag använder än idag en del stödtecken bara för skoj mellan mig och Edvin.
På samma sätt har jag gett "hemmagjord" taktilmassage för att ge lugn och ro, burit/bär i sjal för att ha nära kontakt/nästan hud mot hud, läst mycket för honom, gett honom ekologisk mat och så vidare. Allt som inte har varit väldigt krångligt har jag testat för att Edvin ska ha så bra förutsättningar som möjligt.
(Jag menar inte att andra föräldrar inte vill ge sina barn så bra förutsättningar som möjligt om de inte gör som jag, bara att jag har varit villig att pröva när det EVENTUELLT KAN förbättra hans förutsättningar.)
Jag vet ju inte om det är mina försök som har hjälpt honom eller om han hade utvecklats på samma sätt oberoende av vad jag hade gjort, men jag ångrar inget av det iaf... (bära i sjal är det mysigaste man kan göra, varma rekommendationer).
Oroa er inte för barnens utveckling, fråga på BVC om det inte känns bra. Jag skulle gissa på att ni får ett "det är helt normalt" som svar...