Casiopeja skrev 2009-02-10 11:42:54 följande:
Svar på #199Okej, hur långe var inskrivna på sjukhuset?
[/citat]
Edvin opererade enkelsidigt ljumskbråck när han var ca 4,5 mån okorr. Då hade vi varit hemma från sjukhuset i ca 6 veckor. Han hade ingen syrgas och hade inte haft det på åtminstone drygt två månader (det frågades aldrig efter det så jag har ingen riktig koll). Däremot hade han ju fått en CMV-infektion på sjukhuset som nästan slog ut hans lilla lever och han fick ju medicin för att skydda levern ända fram tills han var 10½ mån okorr. På grund av leverproblemen ville inte narkosläkaren i Sundsvall söva honom (p.g.a. risken att behöva respirator) och vi fick remiss till Uppsala. Vi skrevs in på tisdagskvällen, operation onsdag förmiddag (sövning) och utskrivning och hemfärd på torsdag mitt på dagen.
Full av förhoppning skrev 2009-02-10 14:09:43 följande:
[citat]
Det KÄNNS läskigt och jobbigt, ska inte säga nåt annat för då ljuger jag..... från att ha haft en sladdlös bebis ett tag så slängs man tillbaka igen med lite sladdar och övervakning och man är såklart rädd.... men det ÄR en liten operation och det gick verkligen hur bra som helst!!!!
Precis som Faf skriver så känns det riktigt läskigt att se sitt barn "försvinna" igen. Vi fick inte vara med när han sövdes, utan lämnade honom vaken utanför operationssalen och jag grät i mängder. Det kändes precis som att jag fått låna sjukhusets barn tillräckligt länge nu och var tvungen att lämna tillbaka honom för att aldrig mer återse honom!!!
Personalen kallade på oss efter cirka 2-3 timmar och vi fick komma på uppvaket och jag fick amma honom/hålla honom vid bröstet hela tiden tills han hade vaknat och syresatte sig ok igen. Spänningen släppte lite eftersom när vi satt på uppvaket och när vi kom därifrån kändes allt nästan som normalt igen.
När vi blev utskrivna dagen efter skickade de med oss några alvedonsuppar som vi kunde ge honom om han verkade ha ont. Han fick en supp innan bilresan, men sedan verkade han må hur bra som helst och i höjd med Sundsvall (efter ca 30 mils bilresa) smällde han av med sitt livs första leende mot mig och sedan dess har han varit vår egen lilla solstråle (och han fyller ju 3 år på torsdag)! Det var precis som om han sa "mamma, nu har jag inte ont längre och har en anledning att le!"
Operationsärret syns nästan inte överhuvudtaget. Jag får leta en stund när jag ska visa Edvin var han blev opererad när han "var liten och sjuk och hade ont i snoppen" (som han själv uttrycker det
.