EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Hej Tingelinga!
Mina ögon tårades med. Så synd att hon inte fick leva. Synd att dagens sjukvård inte fanns då. Kanske det hade hjälpt din lilla.
Ditt resonemang är alls inte tokigt utan medmänskligt omtänksamt.
Även om din lilla inte fick leva länge så finns hon för alltid i ditt hjärta med stolthet.

Jag är 38 år i höst och tänker det måste nästan varit omkring min födsel,men jag är ingen prematur.

Vi förlorade vår ena enäggstvilling Amanda 1043 gram efter ett dygn  gravvecka  26+0 .
Vi fick hålla i henne vid  slutet. Vet hur det känns.
Men vi hade turen att få behålla den lilla 660 gram 32 cm. Jag var helt övertygad att Amanda var den vakande ängeln som såg till att lillasyster överlevde trots mycket svåra lungproblem.  (Se presentation om du vill).

Jag tycker alla de små prematurerna är underbara som kämpar för att få leva.

Men vill också säga att alla de små som blev änglar till slut är guld värda med för de har kämpat oftast med, men det räckte inte för att behålla livet . Men de lever kvar i våra hjärtan.

Kram till er Alla!!

Jag är hemskt ledsen för er som förlorat era barn. Det är det värsta som kan hända en förälder.

Nu vill jag bara berätta att i vårt fall börjar saker och ting ljusna.

Sonen blev av med respiratorn och han förflyttades igår till en annan sal, han behöver inte längre intensivvård och han är uppe i 1 kilo!

Ja, det känns skönt när vindarna vänder åt rätt håll!

Han har inte fått någon flagga. Men han kan ha fått den tidigare för jag har inte varit där på några dagar. Dottern fick också magsjuka och karln fick hålla sig hemifrån för att inte få magsjukan igen så jag har varit ensam hemma med magsjukt barn och inte kunnat träffa lillprinsen..

Hur som.. Han har hamnat i blå rummet nu, ja.

Visste att dagen skulle komma men inte så här fort.

Idag har det plingat från honom för att legat lite högt på syresättningen och lägre kunde han inte ligga för han hade ingen syrgas...

Hej Alla prematurföräldrar!
Ville bara säga att jag förstår vad ni går igenom oron alltingpraktiskt ect . Vi har varit med om det.

Ha det bra kämpa på vad det nu än är barnet eller problem försäkringskassan.
HÅLL modet uppe det ordnar sig.

Kram AMC71

Hej allesammans, skickar ett livstecken. Vi har haft det lite körigt den senaste tiden men nu går iallafall Killian på förskolan och ÄLSKAR DET! Han har lärt sig massor sen han började där.

Kommer in och läser genom lite senare, idag är vi hemma och sjuka allihopa men påväg att bli friska.

VAd skönt Jobb att det går åt rätt håll,och med raketfart. Jag kände mig alltid överrumplad vid varje framsteg. Jag kände mig nästan ivägslängd när vi bytte rum från bunkern till växa-rummet. Oftast gillade jag inte förändringarna men snart var jag van vid det nya och ville inte tillbaka.
Måste kännas jobbigt när det händer så mycket och ni inte kan vara med.

När tjejerna flyttades från Lund till NÄL var jag besviken att de ännu inte hade nått ett kilo och att vi inte hade fått MADA-flaggorna (skånsk flagga vid ett kilo). Men då var syrrorna så gulliga och gjorde flaggor ändå med vikten skriven på, 965 gram resp. 940 gram. Även vid den flytten kände jag mig ivägslängd. Det hade kommit flera små barn och det började bli ont om plats. Jag var rädd att de var alldeles för sjuka och sköra för att åka så långt.

Hej på er alla!
Är inne här och läser om era små under ganska ofta. Har själv en liten tjej född i v 23+5, idag är hon 2 år.

Tänkte bara tipsa om en artikel i NWT(Nya Wermlands-Tidningen) idag. Handlar om en liten tjej född fyra månader för tidigt.

www.nwt.se/karlstad/article490751.ece

Kram på er!