EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Livsglädjen

Äldre 25 Jan 20:32
593 svar

Visa endast Anmäl

EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Vi snackar om det mesta som har med extremt mycket för tidigt födda barn i den här tråden.

Dessutom försöker vi vara ett stöd för varandra i en av de största och mest kaosartade händelserna som inträffat i våra liv!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-04-22 22:35
Nu har jag startat en ny tråd, eftersom den här går ut om några dagar. Välkomna!

www.familjeliv.se/Forum-3-142/m43335403.html
- «
- ‹
- Sida 32 av 59
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- 38
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13
lugna gatan

Äldre 26 Feb 20:12
#311

Visa endast Anmäl

Jobb - tänker på er och skickar tusen styrkekramar! Hoppas att de får bukt med viruset.

Livsglädjen - tack för att du delar med dig om hur ni gjorde, själv fattar jag inte heller hur det ska gå. Vi måste ta ut fem dar i veckan nu för att klara räkningar och mat.... men det löser väl sig på nåt vis, får väl jobba kvällar och helger istället.
Emmy K

Äldre 26 Feb 22:03
#312

Visa endast Anmäl

Signa tur skrev 2009-02-26 13:04:15 följande:
Ja, allt har gått så oerhört bra innan, knappt någon syrgas alls och läkarna har varit så imponerade av hans krafter. Aldrig hade de sett en bebis så tidigt född klara sig så bra och nu händer detta. Oron man bär på går inte att beskriva. Trodde ju att han klarat viruset bra för han blev ju dålig nu efter kräkningar och diarréer men så blev han akutdålig och de fick intubera honom.
Oj oj

Vad jobbigt för er att inte få träffa honom...

Jag tänker på er.
Livsglädjen

Äldre 26 Feb 22:31
#313

Visa endast Anmäl

Signa tur skrev 2009-02-26 13:04:15 följande:
Ja, allt har gått så oerhört bra innan, knappt någon syrgas alls och läkarna har varit så imponerade av hans krafter. Aldrig hade de sett en bebis så tidigt född klara sig så bra och nu händer detta. Oron man bär på går inte att beskriva. Trodde ju att han klarat viruset bra för han blev ju dålig nu efter kräkningar och diarréer men så blev han akutdålig och de fick intubera honom.
Försök hålla modet uppe... Vi finns här för dig/er om ni behöver något.
Written Fiction

Äldre 28 Feb 16:37
#314

Visa endast Anmäl

oj oj oj!!! Här börjar det hända liiite saker. Han fick sitt första bad i förrgår och idag fick jag reda på att dom ska planera för att han ska börja få försöka amma och snutta på bröstet nästa vecka! (vilket betyder ta ur honom ur CPAP'en en stund varje dag)
Dom har berömt hans mogenhet och styrka :)
Hans sugbehov är rejält nu också, han har stor napp och har letat mat på mig flera gånger.
Tingelinga

Äldre 28 Feb 17:18
#315

Visa endast Anmäl

Jag hälsar på er alla så här: grattis! vilken styrka ni har!
Tråden hittade jag lite av en slump. Jag blev nyfiken då jag själv födde en liten prematurbebi för 40 år sedan. Hon vägde hela 975 gram och var i lovande skick.
Jag fick aldrig se henne eftersom jag var nedsövd och hon transporterades till närmast sjukhus med neonatal.
Men: nu kommer solskenet i den här berättelsen. Ett vänpar fick en liten prematur pojke sommaren efter. Han var äääännu mindre :640 gram.
Dessa modiga och generösa föräldrar visade mig bilder på sin bebi. En midsommarafton satt vi och beundrade den lille kämpen som alltså klarade sig! Tänk!
Det tröstade mig enormt att få se bilderna. Jag kunde då tänka: ungefär så här såg hon ut, min lilla!

Det var en tröst i sorgen att deras barn klarade sig. För varje liten prematurbebi är en upprättelse för min lilla.

Visst får ni tycka att det är ett konstigt resonemang. Men är inte alla barn hoppet i sig själva?

Kämpa på, ni världens goaste mödrar.
Jag sänder en positiv tanke ut i världen för er alla varje kväll.
Proletariatet

Äldre 28 Feb 17:25
#316

Visa endast Anmäl

Tingelinga skrev 2009-02-28 17:18:35 följande:
Jag hälsar på er alla så här: grattis! vilken styrka ni har!Tråden hittade jag lite av en slump. Jag blev nyfiken då jag själv födde en liten prematurbebi för 40 år sedan. Hon vägde hela 975 gram och var i lovande skick.Jag fick aldrig se henne eftersom jag var nedsövd och hon transporterades till närmast sjukhus med neonatal.Men: nu kommer solskenet i den här berättelsen. Ett vänpar fick en liten prematur pojke sommaren efter. Han var äääännu mindre :640 gram. Dessa modiga och generösa föräldrar visade mig bilder på sin bebi. En midsommarafton satt vi och beundrade den lille kämpen som alltså klarade sig! Tänk!Det tröstade mig enormt att få se bilderna. Jag kunde då tänka: ungefär så här såg hon ut, min lilla!Det var en tröst i sorgen att deras barn klarade sig. För varje liten prematurbebi är en upprättelse för min lilla.Visst får ni tycka att det är ett konstigt resonemang. Men är inte alla barn hoppet i sig själva?Kämpa på, ni världens goaste mödrar.Jag sänder en positiv tanke ut i världen för er alla varje kväll.
Oj, vad ditt inlägg berörde mig! Ögonen tåras, jag beklagar så att din lilla flicka inte klarade sig. Men jag blir så glad över att du gläds med andra prematurföräldrar, jag kan tänka mig att det är jobbigt också, när någon mindre än din flicka klarat sig.
Tack för din jättefina gest att skriva här, det värmde!
Hoppas Du får en jättefin kväll!
Signa tur

Äldre 28 Feb 17:36
#317

Visa endast Anmäl

Tingelinga skrev 2009-02-28 17:18:35 följande:
Jag hälsar på er alla så här: grattis! vilken styrka ni har!Tråden hittade jag lite av en slump. Jag blev nyfiken då jag själv födde en liten prematurbebi för 40 år sedan. Hon vägde hela 975 gram och var i lovande skick.Jag fick aldrig se henne eftersom jag var nedsövd och hon transporterades till närmast sjukhus med neonatal.Men: nu kommer solskenet i den här berättelsen. Ett vänpar fick en liten prematur pojke sommaren efter. Han var äääännu mindre :640 gram. Dessa modiga och generösa föräldrar visade mig bilder på sin bebi. En midsommarafton satt vi och beundrade den lille kämpen som alltså klarade sig! Tänk!Det tröstade mig enormt att få se bilderna. Jag kunde då tänka: ungefär så här såg hon ut, min lilla!Det var en tröst i sorgen att deras barn klarade sig. För varje liten prematurbebi är en upprättelse för min lilla.Visst får ni tycka att det är ett konstigt resonemang. Men är inte alla barn hoppet i sig själva?Kämpa på, ni världens goaste mödrar.Jag sänder en positiv tanke ut i världen för er alla varje kväll.
Håller med Botebotrollen, ditt inlägg berör verkligen!

Beklagar att din dotter inte klarade sig.

Tack för din uppmuntran till oss alla i detta forum!
Emmy K

Äldre 28 Feb 22:28
#318

Visa endast Anmäl

Tingelinga skrev 2009-02-28 17:18:35 följande:
Jag hälsar på er alla så här: grattis! vilken styrka ni har!Tråden hittade jag lite av en slump. Jag blev nyfiken då jag själv födde en liten prematurbebi för 40 år sedan. Hon vägde hela 975 gram och var i lovande skick.Jag fick aldrig se henne eftersom jag var nedsövd och hon transporterades till närmast sjukhus med neonatal.Men: nu kommer solskenet i den här berättelsen. Ett vänpar fick en liten prematur pojke sommaren efter. Han var äääännu mindre :640 gram. Dessa modiga och generösa föräldrar visade mig bilder på sin bebi. En midsommarafton satt vi och beundrade den lille kämpen som alltså klarade sig! Tänk!Det tröstade mig enormt att få se bilderna. Jag kunde då tänka: ungefär så här såg hon ut, min lilla!Det var en tröst i sorgen att deras barn klarade sig. För varje liten prematurbebi är en upprättelse för min lilla.Visst får ni tycka att det är ett konstigt resonemang. Men är inte alla barn hoppet i sig själva?Kämpa på, ni världens goaste mödrar.Jag sänder en positiv tanke ut i världen för er alla varje kväll.
Vad fint av dig att skriva här och din historia berör mig djupt. Du är stark som kan glädjas för andra när ni själva blev så hårt drabbade.

Samtidigt så gläds jag åt att sjukvården utvecklas till det bättre både medicinskt och i sättet att hantera patienter och anhöriga. Nu vet ju inte jag om det var ert val att inte träffa er dotter men jag har förstått från andra historier att det togs mycket mindre hänsyn förr till människors känslor.

Min man föddes förtidigt 1974 och vägde hela 1400 gram. Hans mamma fick inte ha den närheten till honom som vi får ha till våra barn idag. Nu finns det samvårdsrum för att föräldrars kärlek och närhet också är viktigt för barnet, inte bara medicinerna.

Du har så rätt, barnen är vårt hopp.

Mina tvillingar vägde 605 och 640 gram.

Kram till dig som öppnar ditt hjärta
cloudberry79

Äldre 1 Mar 08:23
#319

Visa endast Anmäl

Tingelinga skrev 2009-02-28 17:18:35 följande:
Jag hälsar på er alla så här: grattis! vilken styrka ni har! Tråden hittade jag lite av en slump. Jag blev nyfiken då jag själv födde en liten prematurbebi för 40 år sedan. Hon vägde hela 975 gram och var i lovande skick. Jag fick aldrig se henne eftersom jag var nedsövd och hon transporterades till närmast sjukhus med neonatal. Men: nu kommer solskenet i den här berättelsen. Ett vänpar fick en liten prematur pojke sommaren efter. Han var äääännu mindre :640 gram. Dessa modiga och generösa föräldrar visade mig bilder på sin bebi. En midsommarafton satt vi och beundrade den lille kämpen som alltså klarade sig! Tänk! Det tröstade mig enormt att få se bilderna. Jag kunde då tänka: ungefär så här såg hon ut, min lilla! Det var en tröst i sorgen att deras barn klarade sig. För varje liten prematurbebi är en upprättelse för min lilla. Visst får ni tycka att det är ett konstigt resonemang. Men är inte alla barn hoppet i sig själva? Kämpa på, ni världens goaste mödrar. Jag sänder en positiv tanke ut i världen för er alla varje kväll.
Måste också bara säga att ditt inlägg berörde mig mycket. Mitt första barn dog vid födseln, för han kom alldeles, alldeles för tidigt, redan i vecka 21. Han vägde nästan 300 gram. Jag fick se honom, han var redan död då. Jag fick hålla honom så länge jag ville och vi fick vara kvar på sjukhuset för att säga adjö till honom. Mitt andra kom i vecka 28, jag var så säker på att han skulle dö och att jag skulle vara kvar och säga adjö till honom också, men han klarade sig och är en stor pojke nu. Jämfört med många andra små i tråden var han stor! Jag känner att alla de här som är riktigt, riktigt små är fantastiska små mirakel som på något sätt ger mig hopp och upprättelse i tanken att mitt första barn faktiskt var mitt barn! Många, många kramar!
Skillz that Killz 10k+
Emmy K

Äldre 1 Mar 21:39
#320

Visa endast Anmäl

cloudberry79 skrev 2009-03-01 08:23:13 följande:
Måste också bara säga att ditt inlägg berörde mig mycket. Mitt första barn dog vid födseln, för han kom alldeles, alldeles för tidigt, redan i vecka 21. Han vägde nästan 300 gram. Jag fick se honom, han var redan död då. Jag fick hålla honom så länge jag ville och vi fick vara kvar på sjukhuset för att säga adjö till honom. Mitt andra kom i vecka 28, jag var så säker på att han skulle dö och att jag skulle vara kvar och säga adjö till honom också, men han klarade sig och är en stor pojke nu. Jämfört med många andra små i tråden var han stor! Jag känner att alla de här som är riktigt, riktigt små är fantastiska små mirakel som på något sätt ger mig hopp och upprättelse i tanken att mitt första barn faktiskt var mitt barn! Många, många kramar!
Ingen kan ta ifrån dig att ditt första barn var ett riktigt barn och att han var din. Jag hade ett tidigt missfall under min första graviditet (vecka 12) och det fanns aldrig ett barn att ta farväl av. Ändå fanns bilden och tanken av ett barn som skulle ha blivit. Sorgen och saknaden var på riktigt.

«
‹
Sida 32 av 59
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

INNEHÅLL