Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

pyret11 skrev 2009-01-01 15:03:47 följande:

Det där var riktigt smaklöst skrivet.

Fast det vet du inte, för du vet inte hur jag är...=)

Mer är det nog som så att du iallafall i första, andra eller tredje (eller vad det nu är) fasen hade velat döda människan som inte räddat ditt barn, som ändå hade mäjligheten... Tror inte att någon människa skulle kunna agera resonera heeelt oegoistiskt i ett sådant trauma som då man förlorar sitt eget barn..

orkar inte läsa så svarar bara på ts.
hade GIVETVIS tagit barnet.
älskar mina hundar högt men sätter alltid människor framför djur...

Jag hade räddat barnet och offrat min hund.
(Inte säkert jag resonerat så innan jag fick barn själv...)

Måste fråga hur du menar? Tror du inte att mamman hade tagit med barnet om det fanns en chans att få med det, eller hur menar du?

Verkligen skrev 2009-01-01 15:07:23 följande:

Det skulle jag
jag skulle skälla, slå, skricka och slänga saker på dem, jag hade behövt att någon hindrade mig från att slå ihjäl personen som VALT att låta mitt barn dö

Och det skulle alla föräldrar göra

Det håller jag nog inte med om. Alla är inte som du.

Verkligen skrev 2009-01-01 15:13:52 följande:

Du har inga barn, du vet inte hur du skulle reagera

Jag skulle nog ha räddat barnet. Samvetet skulle förfölja mig resten av livet om jag inte räddade barnet. Då jag själv varit nära på att förlora mitt barn redan i graviditeten och min mor förlorat barn efter födseln. Skulle inte vilja att någon annan förlorade sitt barn, och att jag var grunden till det. Men är endock inte helt säker på det. För mig är det som att välja mellan min bästa vän och familjemedlem och en okänd människa. För det är vad min hund är. Hon är en familjemedlem och en oerhört närstående vän. Samtidigt så tänker jag som så att en hund går alltid att skaffa en ny, även om det absolut inte är samma sak. För det går ju inte att ersätta ett liv med ett annat och det är ju trots allt min egen familjemedlem och vän. Och tänk om föräldrarna till barnet har försökt att få barn i flera år och detta barnet var det enda barn dom någonsin i hela deras liv kommer att ha. Ska jag då ta ifrån dom deras största lycka i livet? Men skulle nog offra min hund för det. Även om det skulle göra ont i mitt hjärta i många år framöver. Men skulle hedre henne som en hjälte som offrade sitt liv för ett okänt barns. Vet ju att jag utan att tveka skulle offra hunden för mitt eget barn.

Urs hoppas jag aldrig hamnar i detta dilemma!