• Skehamn09

    Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

    Du kan bara rädda en....Hunden har du haft länge och älskar innerligt...

    Barnet känner du inte...du vet inte vems barn det är...Men det ser ut att vara runt 6 mån gammalt och det är en flicka.

    Vem räddar du....??

    Den du väljer bort brinner inne....Finns inga möjligheter att rädda båda...EN DÖR!
    Inga hjälteinsatser i världen hindrar det...

    Jag hade räddat barnet utan att tveka...Skulle aldrig kunna leva med mig själv efter att ha bidragit till en bebis död.

  • Svar på tråden Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......
  • castillo
    Nuttans Mamma skrev 2009-01-01 14:24:25 följande:
    I verkliga livet så fungerar det inte ens så... då hade jag tagit barnet i famnen och hunden hade kutat med mig ut i samma veva.. Hade han inte följt med själv, hade jag grabbat tag i kopplet och släpat ut hunden. För frågan är så jävla sjuk så det finns inte..
    Vart finns ens föräldrarna till barnet?
    Men jag har gjort mitt val.. min hund..
    föräldrarna kanske har brunnit upp eller vad som helts.
    jag hade inte ens funderat över vart dem e någon stans jag hade nog konsentrerat mig på att öveleva och rädda så många som möjligt.
  • Airlee

    Jag skulle rädda barnet, utan tvekan. Skulle inte kunna leva vidare med ett barns liv på ett samvete.

  • Verkligen

    Jag räddar min hund. Till Milo har jag ett band men det har jag inte till barnet.
    Så jag sätter "mitt" i första hand!


    jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö
  • Fru O Mamma Kokkonen

    Men om föräldrarna redan brunnit upp i lägenheten eller huset är det troligt att barnet redan också gjort det. Dags å vara lite realistiska i denna knäppa tråd..


    castillo skrev 2009-01-01 14:28:03 följande:
    öräldrarna kanske har brunnit upp eller vad som helts. jag hade inte ens funderat över vart dem e någon stans jag hade nog konsentrerat mig på att öveleva och rädda så många som möjligt.
    Jag är din älsklingsförlovade smultronduva.
  • Airlee

    Airlee skrev 2009-01-01 14:28:38 följande:


    Jag skulle rädda barnet, utan tvekan. Skulle inte kunna leva vidare med ett barns liv på ett samvete.
    (På MITT samvete, ska det självklart stå.)

    Sitter här och tittar på mina katter, som är det närmaste bebisar jag har idag och jag behandlar dem så också. Jag älskar dem verkligen, men jag skulle offra dem utan att tvivla en sekund... människor måste alltid gå före djur i min värld.
  • phridan

    Sjuk tråd. men eftersom jag nu ändå har klickat upp den så får jag väl iaf. svara.
    Självklart så väljer jag att rädda barnet! Finns ingen tvekan.


  • castillo
    Nuttans Mamma skrev 2009-01-01 14:30:14 följande:
    Men om föräldrarna redan brunnit upp i lägenheten eller huset är det troligt att barnet redan också gjort det. Dags å vara lite realistiska i denna knäppa tråd..
    realistisk. i en sådan situation tar överlevnadsinstingten över. det innebär att ens fundera över vart någon anna är är ute ur frågan
    en människa i en sådan sittuation hade räddat barnet i första hand.
    visa kanske hade struntat helt i båda barnet och hunden och räddat sig själv och levt med skuldkänslor hella livet.

    du värkar vara en sådan person som skulle ofra sitt liv för sitt husdjur så du skulle nog inte lämna din hund bakomdig men du skulle inte heller lämna ett barn du skulle nog försöka rädda båda .

    du är nog som min man har frågat en gång om han skulle rädda mig eller sin mamma ur ett brinande hus han svara han hade försökt rädda båda eller dö allihopa han hade inte kunat välja ,
    ja däremot tänker på ett annat sätt jag hade valt att rädda min man då jag ser hellre mig själv leva utan mamma eller pappa en att min son ska få växa upp utan sin mamma eller pappa.
  • SaramedM

    I natt brann en 2 åring pojke inne i en villabrand, resten av familjen tog sig ut

    Jag hade slängt in alla djur jag haft om det inneburit att det barnet hade överlevt

  • Leoella
    enlitenbitkaka skrev 2009-01-01 14:24:48 följande:
    Jag känner ömhet och empati inför individer - om de är fyrfota eller går upprätt betyder mindre för mig. Att se människan som en superkraft med ensam bestämmanderätt över rätt och fel känns....fel.
    Tja, jag kan förstå det ur ett rent filosofiskt perspektiv; att man anser att allt levande har något slags lika värde. Men hela samhället är ju byggt på just det faktum att vi människor har högre värde på ett samhälleligt plan. INgen säger att vi är "en superkraft" men att vårt värde är högre än andra arters; så ser det ju ut i hela världen. Bara själva _djurägandet_ i sig själv strider ju mot synen att djuren har ett lika stort egenvärde som en människa. För; vi kan ju inte äga en annan människa (utan att det i så fall kallas slaveri), men vi kan äga djur. Vi har tagit oss den rätten. Hela vår lagstiftning bygger på "människosamhället".

    Jag tror fortfarande att majoriteten människor tycker människor har ett slags egenvärde just för att de är människor. Och därför skulle de inte rädda sin egen hund först hur mycket de än älskar den.
  • Svanflikkan85

    Utan tvekan skulle jag rätdda barnet!!!!!

Svar på tråden Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......