Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

Jag håller med dig, Skorpionen . Jag tycker det är ett tunt argument "bara för att det är en människa" när man älskar den andra. Sen efter div diskussioner undrar jag kring människans intelligens och värde då man inte ens kan diskutera som folk utan att spotta ur sig vissa kommentarer. Ska jag skriva att man är dum i huvudet om man inte väljer familjemedlemmen oavsett art? Väldigt snygg diskussion!

miss nöjd skrev 2009-01-01 12:03:44 följande:

Sjukt för DIG ja. Men vad är det som säger att just DU har rätt och att DITT val är det enda vettiga/rätta?

Synd att du inte kan förstå hur andra människor tänker och resonerar, utan att du bara propsar på ditt eget sätt, och allt annat är sjukt. Det säger nog mer om dig än vad du tror...

miss nöjd skrev 2009-01-01 11:31:08 följande:

Då skulle jag ALDRIG rädda honom! En pojke i rosa? Nejdu!

Barnet, självklart.

Barnet!!

Nu är det sluttramsat. Förlusten av ett barn är vida mer traumatisk än förlusten av ett djur. Så är det bara. Få går i terapi en längre tid efter att husdjuret dör. Få blir sjukskrivna i ett år för att husdjuret dör. Få hamnar på psyket för att husdjuret dör. Det är dock ganska vanligt förekommande bland de föräldrar vars barn gått bort.

Visst kan man sörja sitt älskade djur, det har jag själv gjort, men inte på långa vägar lika mycket som jag sörjer min son. Ni som på fullaste allvar skulle välja att rädda hunden: Skäms på er!

fast kärlek till barn kan du ju inte säga. Jag älskar mina barn... men definitivt inte dina.. jag skulle älska min hund mer än dina barn! (om jag nu hade haft en en hund)

Givetvis räddar jag barnet!!
Gör man inte det så kan man inte ha det riktigt rätt ställt i huvudet

skorpionen80 skrev 2009-01-01 11:54:35 följande:

Det som låter helt idiotiskt i mina öron är hur man kan välja ett djur före ett barn. Nu får ni fan ta och ge er.

Cinza, jag vet inte hur det känns att förlora sitt barn men jag vet hur det känns att leva i ovissheten över om man öht ens kommer få barn. Jag vill inte jämföra känslor utan jag väljer utifrån min familj och vad som känns oerhört viktigt för mig och det är våra djur. Oavsett om man har barn eller inte så anser jag att ens personliga känslor ska respekteras i en om än kontroversiell diskussion, men det förväntas bara att respekten ska fungera åt ett håll; föräldrarnas. Jag har upplevt åratal av tomhet pga längtan efter ett barn och där har våra djur spelat en oerhört viktig roll för mitt välbefinnande!