Men jag har gjort mitt val att rädda hunden..
Men behöver inte göra det valet egentligen.. som skrivet redan så tar jag barnet i famnen och hunden i kopplet/halsbandet och vi alla kommer levandes ut ifrån lågorna.
Men sen realistiskt om föräldrarna redan är döda, uppbrunna så är spädbarnet det med. Oftast har man väl sina barn sovandes i samma rum när de är så små..
Så undrade TS vart föräldrarna är..
Jag älskar barn mer än alla annat, jag har varit barnlös i åtta år.. jag har haft mina katter i 5 respektive 8 år.. så dom är som mina barn. Jag skämmer bort dem, älskar dem, leker och lever med dem. Kelar, gosar och kramar.. pratar med dem också.. de är mitt allt nu..
castillo skrev 2009-01-01 14:35:53 följande:
ealistisk. i en sådan situation tar överlevnadsinstingten över. det innebär att ens fundera över vart någon anna är är ute ur frågan en människa i en sådan sittuation hade räddat barnet i första hand. visa kanske hade struntat helt i båda barnet och hunden och räddat sig själv och levt med skuldkänslor hella livet. du värkar vara en sådan person som skulle ofra sitt liv för sitt husdjur så du skulle nog inte lämna din hund bakomdig men du skulle inte heller lämna ett barn du skulle nog försöka rädda båda .du är nog som min man har frågat en gång om han skulle rädda mig eller sin mamma ur ett brinande hus han svara han hade försökt rädda båda eller dö allihopa han hade inte kunat välja ,ja däremot tänker på ett annat sätt jag hade valt att rädda min man då jag ser hellre mig själv leva utan mamma eller pappa en att min son ska få växa upp utan sin mamma eller pappa.
Fy lider med familjen och deras sorg/förlust.