Verkligen skrev 2009-01-01 15:23:37 följande:
Varför inte? Nu är du lite snabb att döma. Jag har brist på empati men inte när det gäller mina nära. Mina vänner, mina syskon och min sambo är allt för mig. Jag värnar om dom. Utomstående däremot skiter jag i. Och min känslokalla sida har vart bra för mig. Båda mina föräldrar dog nyligen med ett år emellan. Jag grät inte, jag tog hand om min storasyster. Det är det som är bra med känslokallheten, jag hanterar kriser jäkligt bra. Men jag är fullt kapabel att älska. Att få
ma i oktober slog hårdare på mig än nåt annat nånsin gjort.
Men du bara för att du inte gråter så tar du inte saker och ting bättre, det är inte friskt att inte gråta när enns föräldrar dör då behöver man faktiskt hjälp.
Om man inte har empati själv hur ska man då kuna lära ett barn det, är faktiskt ganska viktig egenskap.
Att hantera en kris bra är inte att inte känna några känslor och därför inte gråta, att hantera en kris bra är om man kan känna och ändå fortsätta leva livet.
