Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

Ja.. det är skönt att veta att det finns hopp.. Å jag har haft turen att få en bra läkare.. Men det som är jobbigt just nu är att jag inte vet riktigt vad jag har för diagnos..dom utreder och utreder... Utöver depressionen så tror dom att jag har ADHD.. skumt..

Jag håller med mrsxanadu skrev i sitt inlägg. Kunde inte ha skrivit bättre själv.

*bara läst TS*

Ja jag tycker det är egoistiskt att begå självmord.

Följdfrågan - Nej, samhället gör inte tillräckligt för att hjälpa personer med självmordstankar.
Ofta skickas de hem med en pillerburk... najs för den som gillar piller och som kanske sedan tar steget vidare och sätter i sig allt.

Ja, det är fruktansvärt egoistiskt.

det är en psykisk sjukdom som gör att man begår självmord. man är inte frisk då så man tänker nog inte på att man är egoistisk.

Nej och ja. Har du valsat runt i psykvården ett par år och inser att det oftast inte är vård utan förvaring så kan jag förstå att man tar den utvägen.
Men jag kan se att det är fruktansvärt egoistiskt att bara lämna folk kvar om ingen fått en chans att hjälpa.

Till er som svarat JA har ni varit där så ni vet hur sjukt jobbigt det kan vara att leva och hur mycket man våndas av att lämna alla man älskar? Ni skulle nog inte tycka det var så ego då.
 
Jag tycker dock det är sjukt ego att "låtsas" försöka ta livet av sej och utsätta sina anhöriga för den våndan.

Jag har bara läst ts..

Tycker inte att det är egoistiskt att ta sitt liv. Den som gör det är för tillfället bortom känslan att han/hon har ett värde för någon. Det handlar i de allra flesta fall om allvarlig sjukdom.
Tycker absolut att samhället gör alldeles för lite för att förhindra och förebygga självmord! Det första som borde ske är att man borde lyfta problemet så tabut kring psykisk sjukdom i allmänhet och självmord i synnerhet lättar. Det skulle minska skulden för de sjuka och även för de anhöriga, och minska tröskeln för många att söka hjälp. Vi måste våga prata om det som tar flest unga liv i Sverige årligen! Psykiatrin lämnar mycket övrigt att önska, men vi måste enligt mitt tycke också bli bättre på att ta hand om varandra som medmänniskor, att våga se den som mår dåligt.
Vill tillägga att om en anhörig som förlorat en kär p.g.a. självmord känner att valet var egoistiskt har jag full förståelse för detta. Men talar jag om problemet i allmänhet vill jag inte sätta mig över den som haft det så fruktansvärt svårt att den gör valet att inte längre vilja leva.

Detta är litegrann som att fråga "om någon som är i psykos begår ett mord, är det fortfarande fel?"

Klart som korvspad att det är fel att lämna sina barn och ta enkla vägen ut, men man måste ju förstå att det handlar om sjukdom också så det är knappast lätt att fördela ansvar/skuld i situationen.

Däremot kanske man ska tänka sig för innan man använder självmordshot som rop på hjälp. Flickvännen till en bekant till oss drack sig full, tog några tabletter (inget häftigt) och skrev en korkad lapp till sin sambo att hon skulle göra nåt drastiskt och farväl.

Detta resulterade i att han drog i stora larmklockan och vi var 50 man ute och letade på stan i många timmar och sen hittades hon dyngrak bakom tvättkorgen i deras klädkammare. Tror ni att hon kan se gamla bekanta i ansiktet än idag, tio år senare?

Typiskt bra sak att inte göra, skulle jag säga.

Jag tycker det är egoistiskt. Däremot är det inte sagt att jag absolut inte förstår dem som inte känner att det finns en annan väg ut. Men en egoistisk handling är det likväl.