• SnyggEric

    Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

    Att begå självmord kan för många ses som den enda lösningen då de har drabbads olika svårigheter i livet och de inte längre anser sig orkar leva längre. I många fall har personen försökt få hjälp från olika håll under lång tid tex av kuratorer, psykologer och psykakuten utan att ha lyckats och läkemedelsbehandling har inte heller haft önskad effekt och då kan självmord ses som ett lockande alternativ för att göra slut på plågan. 


    Ett etiskt/moraliskt dilemma som då ofta dyker upp hos den som funderar på att begå självmord är att det av många anses som en väldigt feg och egoistisk handling, i synnerhet om man har barn. Många anser att personen då bara tänker på sig själv och inte på sina barn, anhöriga och vänner när han/hon beslutar sig för att genomföra det. 
    Vad anser ni, är det en egoistisk handling att begå självmord eller ej oavsett om man har barn eller ej?
    Sedan en följdfråga: 
    Anser ni att samhället gör tillräckligt mycket för att hjälpa självmordsbenägna personer för förhindra att de begår självmord, om inte, vilka fler insatser anser ni då att man skall gå in med? 
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:21:12 följande:
    Vid sådana fall,där människor faktisk bestämd sej för att ta sitt liv,tycker jag tvångsvård är ett måste.Även om dom just då inte ser nåt hopp,bör andra gripa in,och ge "första hjälpen"...Iblandt med tvång,anser jag.
    Sen är det ju en del som lider i tysthet, som utåt sett har det bra och verkar må bra. Då är det ju svårt att sätta in tvångsvård.. såvida personen inte misslyckas med sitt självmord..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • gudrun

    Hur vet man då,att personen inte kan bli hjälpt? Jag pratar ju här om en människa som är sp djupt deprimerad att hon inte orkar leva mera.Kansje en ganska ung människa.
    Jag tror att en sådan kan bli hjälp,ja.
    Nej,psyk är inte världens roligaste ställe,men det kansje kan rädda nåns liv.


    jewel84 skrev 2007-09-19 02:22:56 följande:
    Men om personen inte kan bli hjälpt då? Om personen får tvångsvård men det inte ger nånting.. Ska man behöva sitta på psyk då? Bortom all räddning? För psyk är ju inte världens roligaste ställe, speciellt tvångsvård..
  • gudrun

    Jo,jag vet....
    Då kan det ju vara svårt att kunna gripa in.Det finns ju tyväär dom som ser ok ut utår,men inombords mår dårligt.


    jewel84 skrev 2007-09-19 02:24:56 följande:
    Sen är det ju en del som lider i tysthet, som utåt sett har det bra och verkar må bra. Då är det ju svårt att sätta in tvångsvård.. såvida personen inte misslyckas med sitt självmord..
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:26:07 följande:
    Hur vet man då,att personen inte kan bli hjälpt? Jag pratar ju här om en människa som är sp djupt deprimerad att hon inte orkar leva mera.Kansje en ganska ung människa.Jag tror att en sådan kan bli hjälp,ja.Nej,psyk är inte världens roligaste ställe,men det kansje kan rädda nåns liv.
    Jag vet inte om jag ska vara ärlig.. När jag diskuterar det här utgår jag mycket från mig själv och jag kan säga att jag fortfarande är sur att jag blev "räddad" när jag försökte ta mitt liv. Jag tycker att dom inte hade nån rätt att få igång mitt hjärta igen. Men nu idag så vill jag ändå inte dö. Jag ska verkligen ge skiten en chans. Ska omutbilda mig och ev. flytta en bit bort. Jag är så envis att jag ska klara det och kanske bli lycklig. Men jag förstår fortfarande att folk tar livet av sig. Och jag tycker inte att det är egoistiskt. Och självklart är det bra det du säger, om tvångsvård om det kan rädda liv, men är man fast besluten att dö så dör man nog i slutänden. Men kan ett liv "räddas" så kan jag bara hoppas att den personen verkligen får ett lyckligare liv, så det inte fortsätter i samma bana därefter oxå..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • gudrun

    Jag utgår också ifrån mej själv,och mitt liv när jag pratar om detta.
    min mamma tog sitt liv för några år sedan.En hendelse som var totalt onödig.Hon trodde inte hon var behövd av en enda människa på denna jord.En gigantisk lögn!!
    Sen så har du ju,tyvärr,rätt i att om folk VILL dö.så gör dom det oftast i slutendan endå.
    men,som i min mammas fall,hade hon försökt tidigare.Och jag anser att då borde alla resurser som fanns ha satts in för att hjälpa henne,även tvångsvård.
    jag tror att alla människor innerst inne vill vara lyckliga...


    jewel84 skrev 2007-09-19 02:31:33 följande:
    Jag vet inte om jag ska vara ärlig.. När jag diskuterar det här utgår jag mycket från mig själv och jag kan säga att jag fortfarande är sur att jag blev "räddad" när jag försökte ta mitt liv. Jag tycker att dom inte hade nån rätt att få igång mitt hjärta igen. Men nu idag så vill jag ändå inte dö. Jag ska verkligen ge skiten en chans. Ska omutbilda mig och ev. flytta en bit bort. Jag är så envis att jag ska klara det och kanske bli lycklig. Men jag förstår fortfarande att folk tar livet av sig. Och jag tycker inte att det är egoistiskt. Och självklart är det bra det du säger, om tvångsvård om det kan rädda liv, men är man fast besluten att dö så dör man nog i slutänden. Men kan ett liv "räddas" så kan jag bara hoppas att den personen verkligen får ett lyckligare liv, så det inte fortsätter i samma bana därefter oxå..
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:35:33 följande:
    Jag utgår också ifrån mej själv,och mitt liv när jag pratar om detta.min mamma tog sitt liv för några år sedan.En hendelse som var totalt onödig.Hon trodde inte hon var behövd av en enda människa på denna jord.En gigantisk lögn!!Sen så har du ju,tyvärr,rätt i att om folk VILL dö.så gör dom det oftast i slutendan endå.men,som i min mammas fall,hade hon försökt tidigare.Och jag anser att då borde alla resurser som fanns ha satts in för att hjälpa henne,även tvångsvård.jag tror att alla människor innerst inne vill vara lyckliga...
    Beklagar det med din mamma.

    När man är deprimerad då ser man ju inte att nån bryr sig. Man får allt att framstå negativt tyvärr..
    Men seriöst. Jag tror inte att alla kan bli lyckliga. Jag kan inte det och har aldrig varit det. Jag har inga lyckliga minnen alls, och min barndom har jag tyvärr lyckats förtränga, annars kanske jag kunde hitta nåt fint att minnas därifrån.
    Och det är rätt sjukt att din mamma inte fick hjälp efter första försöket. När jag försökte så var jag "borta" i nästan 3 minuter. Ett par dagar senare när jag skulle skrivas ut kom en överläkare och frågade om jag tänkte göra om det. Nej sa jag, och då sa han; vad bra, då kan du få åka hem idag. Dom bokade in mig hos en psykolog 1 gång/vecka, men sen var det inget mer med det. Dom hade ju kunnat bry sig lite. Men icke. Men jag tycker att svensk sjukvård över lag inte är nåt att hänga i julgran.
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • gudrun

    "Lyckliga" är kansje fel ord att andvända av mej....
    Kansje man kan få hjälp att gilla sitt liv? Orka leva? Må bättre?
    Ofta är det ju en fruktansvärd förkastelse som driver folk till detta.Ingen bryr sej,tror man.Man är värdelös....

    det är så många brister i vårt samhälle på detta område,att jag mår illa.Undrar HUR dårlig man måste må,innan man kan få hjälp...

    Inte alla orkar ju slåss för att få den hjälpen man behöver.


    jewel84 skrev 2007-09-19 02:42:41 följande:
    Beklagar det med din mamma.När man är deprimerad då ser man ju inte att nån bryr sig. Man får allt att framstå negativt tyvärr.. Men seriöst. Jag tror inte att alla kan bli lyckliga. Jag kan inte det och har aldrig varit det. Jag har inga lyckliga minnen alls, och min barndom har jag tyvärr lyckats förtränga, annars kanske jag kunde hitta nåt fint att minnas därifrån.Och det är rätt sjukt att din mamma inte fick hjälp efter första försöket. När jag försökte så var jag "borta" i nästan 3 minuter. Ett par dagar senare när jag skulle skrivas ut kom en överläkare och frågade om jag tänkte göra om det. Nej sa jag, och då sa han; vad bra, då kan du få åka hem idag. Dom bokade in mig hos en psykolog 1 gång/vecka, men sen var det inget mer med det. Dom hade ju kunnat bry sig lite. Men icke. Men jag tycker att svensk sjukvård över lag inte är nåt att hänga i julgran.
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:47:42 följande:
    "Lyckliga" är kansje fel ord att andvända av mej....Kansje man kan få hjälp att gilla sitt liv? Orka leva? Må bättre? Ofta är det ju en fruktansvärd förkastelse som driver folk till detta.Ingen bryr sej,tror man.Man är värdelös....det är så många brister i vårt samhälle på detta område,att jag mår illa.Undrar HUR dårlig man måste må,innan man kan få hjälp...Inte alla orkar ju slåss för att få den hjälpen man behöver.
    Precis. Och mår man dåligt psykiskt så är det inte lätt att be om hjälp. Man tror inte att nån ska förstå. Och sen finns det så mycket fördomar, och en del tycker inte att depressioner är nåt att ta på allvar osv.. Man orkar helt enkelt inte be om hjälp. Man vill inte bli en börda för andra, för man anser sig oftast redan vara det.
    Jag önskar verkligen att vården här i Sverige kunde bli bättre. Inte bara i psykiatrin utan rent allmänt.
    Man kan bara hoppas att alla sjuka har bra människor i sin närhet. Utan en av mina bästa vänner så skulle jag inte orka leva.. Hon är som ett levande lyckopiller, som kan vända det mest negativa till nåt lite mer positivt. Hurra för henne.. Men samtidigt vill man inte belasta någon, men hon läser mig som en öppen bok.
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • gudrun

    Underbart med en sådan vän som du har!

    jag tycker man borde satsa MASSER på vården för dom som mår psykisk dårligt.Det blir ju flera och flera...


    jewel84 skrev 2007-09-19 02:51:55 följande:
    Precis. Och mår man dåligt psykiskt så är det inte lätt att be om hjälp. Man tror inte att nån ska förstå. Och sen finns det så mycket fördomar, och en del tycker inte att depressioner är nåt att ta på allvar osv.. Man orkar helt enkelt inte be om hjälp. Man vill inte bli en börda för andra, för man anser sig oftast redan vara det.Jag önskar verkligen att vården här i Sverige kunde bli bättre. Inte bara i psykiatrin utan rent allmänt. Man kan bara hoppas att alla sjuka har bra människor i sin närhet. Utan en av mina bästa vänner så skulle jag inte orka leva.. Hon är som ett levande lyckopiller, som kan vända det mest negativa till nåt lite mer positivt. Hurra för henne.. Men samtidigt vill man inte belasta någon, men hon läser mig som en öppen bok.
  • Verkligen

    Tycker jag med. Men så länge som alla fördomar om psykisk sjukdom finns så ser jag inget hopp just nu.. Men man tycer ju att vården & staten borde reagera på all statistik gällandes depressioner. Men samtidigt kan jag förstå fördomarna lite grann eftersom det tycks finnas många som bara simulerar psykisk ohälsa.. Det är ju ett hån mot folk. Vården borde gräva djupare när dom misstänker psykisk ohälsa.. Göra grundligare utredningar.. I mitt fall så fick jag dignosen manodep ganska tidigt i livet, men nu helt plötsligt kom en läkare på att jag kanske även ar ADHD.. Kunde dom inte gjort alla tester från början... Man tas inte alltför seriöst.. Nää..bättre sjukvård åt alla. Jag tror jag ska engagera mig mer på nåt sätt oxå. Det är nog bra om folk som vet nåt om saken gör nåt.

    Hurra för min kompis, men jag känner mig dum ibland att hon måste lägga en massa energi på mig. Men hon bevisar ju bara gång på gång att hon är bäst..


    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
Svar på tråden Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)