Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

Hon lägger ju all denna energi på dej,för att hon tycker om dej.Du har tur..

ja de tycker ja för när man e deppig e de ju nästan bara en själv som mår dåligt men om man tar självmord så mår ju alla andra dåligt med kanske hela deras liv.

ja tycker sjukvården ska vara snabbare med mediciner,terapi samtal,mer telefon kontakt,eventuella övernattningar med personal för dem som mår extra dåligt.

anhöriga skulle kunna göra mycket med för självmords benägna som att hälsa på oftare, vara envisa, propsa på promenader och göra saker tillsammans.

Det är väl på ett sätt alltid ett egoistiskt val, eftersom man främst ser till sina egna behov. Det betyder dock inte att det är fel att ibland prioritera sig själv, i detta fallet ta livet av sig.

Jag tycker att det är j-ligt egoistiskt att ta livet av sig. Än värre är det om man har barn. Att vara förälder innebär ju att man valt att i allt viktigt sätta barnets väl framför sitt eget. Att då förstöra deras liv och ta den viktigaste personen de har ifrån dem är så fruktansvärt elakt att jag inte finner ord.

(NEJ det är inte fel att åka på SPA-helg och lämna barnen till mormor. Det är inte att prioritera bort dem.)

Psykvården och dess samarbete med primärvård och liknande behöver f.ö. en rejäl upprustning.

Både ja och nej anser jag. Men vem är inte ego i denna frågeställningen. Om du som anhörig anser att den som står dig nära är ego som tog sig liv för att nu får du lida. Ja är inte då du ego som tänker på ditt lidande i första rummet än att se till hur illa ställt det var med den som dött. Ser på självmord i större skala än så. Det är så tragiskt att en människa kan må så dåligt att det inte verkar finnas nån annan väg ut än att ta sitt eget liv. Oavsett om man har barn eller inte så kan man sjunka så lågt att man ser inget ljus nånstans. Det handlar inte om egoism utan mer om total uppgivenhet känner jag.

Så synd att många självmordsbenägna aldrig får stöd i livet men så fort livet är slut finns det sååååååå många som säger sig velat ställt upp mer osv. Men se till och var en bra medmänniska till andra i livet istället. Har tyvärr sett det på nära håll ett antal gånger i mitt liv. Särskilt bland vänner till de som tar livet av sig. I livet var personen ensam med sina problem kanske inte hade en massa vänner som fanns där när allt kändes som svartast. Men så fort personen inte finns mer så verkar det som vänner fanns i överflöd. Människor som aldrig la energi på att se hur kompisen mår innan är plötsligt så väldigt engagerad.

Tror som många av redan skrivit att mer måste till inom sjukvården bla. Och har du en vän som inte mår bra så se till att finnas där och göra vad du kan nu. Efteråt är det för sent.

Exakt och precis. Har man levt större delen av sitt liv med ångest och depression, provat medicin efter medicin, eller rent av inte fått adekvat hjälp. Då orkar man inte tänka på andra, man kanske inte ser att någon skulle sakna en. Precis som du skriver kan den sjuka rent av känna sig som en belastning och ett straff mot sina anhöriga, och därav se det som att de gör dem en tjänst genom att avsluta sitt liv.

Jag tror att det finns andra utvägar! Precis som du har min man plågats av djupa depressioner och svår ångest genom hela sitt liv. Han kände att ingen mer hjälp fanns att få. Han gav upp och kända "jaha ska jag tvingas leva såhär, då vill jag inte leva alls" Men Jewel, idag efter att ha vårdats på psyk, fått nya medciner, förändrat hela sitt liv (sade upp sig och började plugga till plattsättare, något han alltid velat men inte vågat tro på att han skulle klara av) så mår han om inte bra, så iallafall MYCKET bättre. Han ser ljus, han njuter av live, han VILL vakna till en ny dag. Så, jag tror faktiskt att det finns andra vägar, även om man inte ser det då. Sen kan jag ju äligt säga att i vissa fall tror jag inte att det gör det. En person som ligger förlamad utan att kunna prata eller höra, och som vet att det så kommer förbi och inte vill leva så. Då kanske det får lov att vara så. Eller någon som är dödssjuk och lider, kanske känner att varför ska man kämpa och plågas i en månad till, näär jag kan få vila och slippa ha ont.

Det är uppöyftande att höra om folk som lyckas göra en helomvändning och jag hoppas självklart att det ska vända för mig med. Just nu har jag en rätt bra period, men när den blir mörk igen så vet jag aldrig vad som kan hända under den tiden. Men jag ska iaf göra som din man nu. Börj omutbilda mig till nåt som jag verkligen brinner för.

Sen när det gäller dödshjälp så tycker jag att det ska finnas. Jag vill då rakt inte ligga som en grönsak.. Det är hemskt, och förnedrande på nåt vis..

Hoppas att du också lyckas vända!! Håller tummarna för dig! Visst är det lite skönt att höra att iallafall en del lyckas ta sig ur den där förbannade mörka tunneln.