Inlägg från: Verkligen |Visa alla inlägg
  • Verkligen

    Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

    Nej. Jag tycker inte det. Jag tycker att det är egoistiskt av folk att kräva att en människa ska tvingas leva ett helvetiskt liv som man vill avsluta enbart pga att folk vill ha kvar personen av egoistiska skäl. Ja, det svider när nån tar livet av sig, men om den personen inte vill leva så bör den få bestämma själv om den ska avsluta sitt liv.


    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    julmusten skrev 2007-09-19 02:01:08 följande:
    Men jewel, ar det inte ett egoistiskt beslut att bestamma att man inte skall leva langre???Jag forstar inte varfor folk tycker det ar sa hemskt att saga att det ar en egoistisk handling. Nar jag snackar egoism i det har fallet sa ar det inte egoism som skuldbelagger nagon, utan bara ett konstaterande att nar man bestammer nagot om sitt liv och sin person sa tar man ett egoistiskt beslut.Att ata nar man ar hungrig, att sova nar man ar trott, ar ocksa egoistiska handlingar. What's the big deal????
    Jamen så kan man ju oxå se det.. Så som du beskriver, men när folk som är emot självmord och anser att det är egoistiskt så får det genast en negativ klang. Jag tycker att man själv avgör om man vill avsluta sitt liv. Och jag tror att dom flesta självmorden är väldigt genomtänkta, och att personen verkligen inte såg nån annan utväg. Jag skulle kunna tänka mig att ta livet av mig oxp, men hittills har jag vart för feg för det, och det skulle bara vara en utväg om jag verkligen inte såg några ljusglimtar i framtiden.
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:13:28 följande:
    Det hade nog funnits utvägar,även om personen inte kunnat se det själv.Det är där folk omkring/samhället måste bli bättre på att fånga upp signalerna.Jag tror att dom flästa som tar sitt liv,innerst inne skulle villja må bra istället för att dö.
    Jag tror inte det. Om man nu sitter där och har bestämt sig att det enda rätta är att ta sitt eget liv så tror jag inte att det finns mycket annan hjälp att få. Om jag ska ta mig som exempel, så när jag får mina svåra depressioner så ser jag inte mkt hopp till nånting, jag blir väldigt självdestruktiv och inget nån säger eller gör kan få upp mig ur dom svackorna, och dom som faktiskt klarar att ta sina liv måste må hundra ggr sämre, och då syns inget hopp, inga ljusglimtar. Livet var kanske inte till för dom. Det är jättesorgligt att folk verkligen tar livet av sig,men jag förstår dom verkligen oxå..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen

    Och jag vill tillägga att en del kan inte må bra, hur dom än gör. Det vet jag. I mitt liv kan det hända jättepositiva saker och det kan gå superbra med jobb osv, men jag har aldrig varit glad för nåt. För man får aldrig ha kvar lyckan, det är alltid nåt som grusar ner det. Alla får inte uppleva lycka, eller kärlek, eller närhet & samvaro.. Och man blir ensam lätt. Då är det lätt att avsluta livet, och hoppas på att man kan återvända i ett annat liv, till ett liv fyllt med goda saker. Inte bara massa svart. Massa självhat.


    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:21:12 följande:
    Vid sådana fall,där människor faktisk bestämd sej för att ta sitt liv,tycker jag tvångsvård är ett måste.Även om dom just då inte ser nåt hopp,bör andra gripa in,och ge "första hjälpen"...Iblandt med tvång,anser jag.
    Men om personen inte kan bli hjälpt då? Om personen får tvångsvård men det inte ger nånting.. Ska man behöva sitta på psyk då? Bortom all räddning? För psyk är ju inte världens roligaste ställe, speciellt tvångsvård..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:21:12 följande:
    Vid sådana fall,där människor faktisk bestämd sej för att ta sitt liv,tycker jag tvångsvård är ett måste.Även om dom just då inte ser nåt hopp,bör andra gripa in,och ge "första hjälpen"...Iblandt med tvång,anser jag.
    Sen är det ju en del som lider i tysthet, som utåt sett har det bra och verkar må bra. Då är det ju svårt att sätta in tvångsvård.. såvida personen inte misslyckas med sitt självmord..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:26:07 följande:
    Hur vet man då,att personen inte kan bli hjälpt? Jag pratar ju här om en människa som är sp djupt deprimerad att hon inte orkar leva mera.Kansje en ganska ung människa.Jag tror att en sådan kan bli hjälp,ja.Nej,psyk är inte världens roligaste ställe,men det kansje kan rädda nåns liv.
    Jag vet inte om jag ska vara ärlig.. När jag diskuterar det här utgår jag mycket från mig själv och jag kan säga att jag fortfarande är sur att jag blev "räddad" när jag försökte ta mitt liv. Jag tycker att dom inte hade nån rätt att få igång mitt hjärta igen. Men nu idag så vill jag ändå inte dö. Jag ska verkligen ge skiten en chans. Ska omutbilda mig och ev. flytta en bit bort. Jag är så envis att jag ska klara det och kanske bli lycklig. Men jag förstår fortfarande att folk tar livet av sig. Och jag tycker inte att det är egoistiskt. Och självklart är det bra det du säger, om tvångsvård om det kan rädda liv, men är man fast besluten att dö så dör man nog i slutänden. Men kan ett liv "räddas" så kan jag bara hoppas att den personen verkligen får ett lyckligare liv, så det inte fortsätter i samma bana därefter oxå..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:35:33 följande:
    Jag utgår också ifrån mej själv,och mitt liv när jag pratar om detta.min mamma tog sitt liv för några år sedan.En hendelse som var totalt onödig.Hon trodde inte hon var behövd av en enda människa på denna jord.En gigantisk lögn!!Sen så har du ju,tyvärr,rätt i att om folk VILL dö.så gör dom det oftast i slutendan endå.men,som i min mammas fall,hade hon försökt tidigare.Och jag anser att då borde alla resurser som fanns ha satts in för att hjälpa henne,även tvångsvård.jag tror att alla människor innerst inne vill vara lyckliga...
    Beklagar det med din mamma.

    När man är deprimerad då ser man ju inte att nån bryr sig. Man får allt att framstå negativt tyvärr..
    Men seriöst. Jag tror inte att alla kan bli lyckliga. Jag kan inte det och har aldrig varit det. Jag har inga lyckliga minnen alls, och min barndom har jag tyvärr lyckats förtränga, annars kanske jag kunde hitta nåt fint att minnas därifrån.
    Och det är rätt sjukt att din mamma inte fick hjälp efter första försöket. När jag försökte så var jag "borta" i nästan 3 minuter. Ett par dagar senare när jag skulle skrivas ut kom en överläkare och frågade om jag tänkte göra om det. Nej sa jag, och då sa han; vad bra, då kan du få åka hem idag. Dom bokade in mig hos en psykolog 1 gång/vecka, men sen var det inget mer med det. Dom hade ju kunnat bry sig lite. Men icke. Men jag tycker att svensk sjukvård över lag inte är nåt att hänga i julgran.
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    gudrun skrev 2007-09-19 02:47:42 följande:
    "Lyckliga" är kansje fel ord att andvända av mej....Kansje man kan få hjälp att gilla sitt liv? Orka leva? Må bättre? Ofta är det ju en fruktansvärd förkastelse som driver folk till detta.Ingen bryr sej,tror man.Man är värdelös....det är så många brister i vårt samhälle på detta område,att jag mår illa.Undrar HUR dårlig man måste må,innan man kan få hjälp...Inte alla orkar ju slåss för att få den hjälpen man behöver.
    Precis. Och mår man dåligt psykiskt så är det inte lätt att be om hjälp. Man tror inte att nån ska förstå. Och sen finns det så mycket fördomar, och en del tycker inte att depressioner är nåt att ta på allvar osv.. Man orkar helt enkelt inte be om hjälp. Man vill inte bli en börda för andra, för man anser sig oftast redan vara det.
    Jag önskar verkligen att vården här i Sverige kunde bli bättre. Inte bara i psykiatrin utan rent allmänt.
    Man kan bara hoppas att alla sjuka har bra människor i sin närhet. Utan en av mina bästa vänner så skulle jag inte orka leva.. Hon är som ett levande lyckopiller, som kan vända det mest negativa till nåt lite mer positivt. Hurra för henne.. Men samtidigt vill man inte belasta någon, men hon läser mig som en öppen bok.
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen

    Tycker jag med. Men så länge som alla fördomar om psykisk sjukdom finns så ser jag inget hopp just nu.. Men man tycer ju att vården & staten borde reagera på all statistik gällandes depressioner. Men samtidigt kan jag förstå fördomarna lite grann eftersom det tycks finnas många som bara simulerar psykisk ohälsa.. Det är ju ett hån mot folk. Vården borde gräva djupare när dom misstänker psykisk ohälsa.. Göra grundligare utredningar.. I mitt fall så fick jag dignosen manodep ganska tidigt i livet, men nu helt plötsligt kom en läkare på att jag kanske även ar ADHD.. Kunde dom inte gjort alla tester från början... Man tas inte alltför seriöst.. Nää..bättre sjukvård åt alla. Jag tror jag ska engagera mig mer på nåt sätt oxå. Det är nog bra om folk som vet nåt om saken gör nåt.

    Hurra för min kompis, men jag känner mig dum ibland att hon måste lägga en massa energi på mig. Men hon bevisar ju bara gång på gång att hon är bäst..


    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen
    Mori skrev 2007-09-19 12:29:50 följande:
    Jag tror att det finns andra utvägar! Precis som du har min man plågats av djupa depressioner och svår ångest genom hela sitt liv. Han kände att ingen mer hjälp fanns att få. Han gav upp och kända "jaha ska jag tvingas leva såhär, då vill jag inte leva alls" Men Jewel, idag efter att ha vårdats på psyk, fått nya medciner, förändrat hela sitt liv (sade upp sig och började plugga till plattsättare, något han alltid velat men inte vågat tro på att han skulle klara av) så mår han om inte bra, så iallafall MYCKET bättre. Han ser ljus, han njuter av live, han VILL vakna till en ny dag. Så, jag tror faktiskt att det finns andra vägar, även om man inte ser det då. Sen kan jag ju äligt säga att i vissa fall tror jag inte att det gör det. En person som ligger förlamad utan att kunna prata eller höra, och som vet att det så kommer förbi och inte vill leva så. Då kanske det får lov att vara så. Eller någon som är dödssjuk och lider, kanske känner att varför ska man kämpa och plågas i en månad till, näär jag kan få vila och slippa ha ont.
    Det är uppöyftande att höra om folk som lyckas göra en helomvändning och jag hoppas självklart att det ska vända för mig med. Just nu har jag en rätt bra period, men när den blir mörk igen så vet jag aldrig vad som kan hända under den tiden. Men jag ska iaf göra som din man nu. Börj omutbilda mig till nåt som jag verkligen brinner för.

    Sen när det gäller dödshjälp så tycker jag att det ska finnas. Jag vill då rakt inte ligga som en grönsak.. Det är hemskt, och förnedrande på nåt vis..
    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
  • Verkligen

    Ja.. det är skönt att veta att det finns hopp.. Å jag har haft turen att få en bra läkare.. Men det som är jobbigt just nu är att jag inte vet riktigt vad jag har för diagnos..dom utreder och utreder... Utöver depressionen så tror dom att jag har ADHD.. skumt..


    Vad du än tycker så tycker jag tvärt emot...
Svar på tråden Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)