Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

Kan inte heller lasta samhället för allt, man har faktiskt ett eget ansvar också.Hur gör vi om våra barn är sjuka och ingen lyssnar?, jo vi sätter klackarna i backen och kräver hjälp. Varför gör vi inte det när det gäller oss själva också?

De flesta som tar sitt liv sitter hemma i mörkret och deppar utan att någon vet om det. Inte kan man begära att någon knackar dörr varje söndag för att se hur Sverige mår?En självmordspatient tar livet av sig utan att söka hjälp först. Sen finns det folk som hotar och hotar men aldrig gör det, de har nog inte så hög prioritet kanske?. Jag vet inte.En pillerburk med kemisk lycka är väl bättre än snara runt halsen inför kidsen?

-- Ni som INTE tycker det är egoistiskt -- Har ni själva drabbats av att nån i er närhet tagit självmord undrar jag??

Det finns ju olika depp. Nu är jag inte så haj på detta men vissa saknar ett ämne i hjärnan, det ska tydligen göra att man är deppig helt i onödan.....det finns bot på det. Finns det en påtaglig anledning som förlorat ett barn eller ja, vad vet jag. Då har man ju något påtagiligt att försöka kämpa sig igenom. Efter regn kommer sol....någon gång. Man kanske kan lära sig leva med det med tiden??.Man kan ju även vara periodare, bipolär eller vanlig höstdepp (som många är).....då behöver man väl mest bedöva känslorna för stunden för hoppet är inom räckhåll.....hoppas du förstår vad jag menar. Såfort det blir vinter släpper de där "ska livet vara såhär??"Tänk vad man missar om man tar sitt liv!, tänk om du faktiskt kunde blivit lycklig om du bestämde dig för det?, bara haft lite tålamor liksom......vad sorgligt.

ja, och jag respekterade hans val. Det är väll mer egoistiskt av mig att "tvinga" honom leva kvar i en värld han inte uppskattade/trivdes i eller hur?

Och då är det enda rätta att ta livet av sig?, det löser allt......tyvärr jag kan inte se det så.

Fast det där med att vara en belastning är väl ofta en subjektiv upplevelse?Har nog aldrig träffat på en anhörig till någon som tagit sitt liv som känt sig glada över att slippa belastas av personen som tog sitt liv. Snarare tvärtom. Sorg och ilska och skuld är betydligt vanligare känslor dessa anhöriga får dras med. Så, visst, det löser problemet för den som tar livet av sig men knappast för dem runtomkring. Snarare tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Jo, det är att svårt och känsligt ämne. Uttrycker man att man kan förstå att en person gör så, är det kanske lätt för många att tolka det som att man tycker det är okej. Vilket det då inte är.