Är det egoistiskt att begå självmord? (Läs TS)

Nej, det tycker jag inte. Det beror helt på personen i frågas motiv och situation.

Håller inte riktigt med dig, för jag tror inte alla som tar sitt liv tänker på sina nära & kära när de tar sitt beslut och tar sitt liv. Och jag tror inte heller att alla som tar sitt liv tänker att vi efterlevande skulle få det bättre, jag tror inte man orkar tänka på oss överhuvudtaget för då skulle det bli för svårt. Man tänker nog mest på den situation man befinner sig i och det som är jobbigt.

Nej såklart inte alla tänker lika! Men många tänker nog så.

Jo sant. Men det känns lite absurt ändå att vi sitter här och pratar om vad folk som tagit sitt liv tänker på just i den stunden och varför de gör det. Vi kan ju omöjligt veta, bara spekulera. Men det är kanske det som är meningen med tråden också

Kan inte svara på frågan, den är för komplex. Det finns ju så många människoöden men generellt sett tycker jag inte det är en egohandling

Kan säkert vara så att någon upplever en lättnad ibland men jag har personligen aldrig stött på det scenariot. Och då har jag träffat ganska många anhöriga till självmordsoffer...

Det ju milsvid skillnad på att tycka att det är jobbigt med en djupt deprimerad anhörig (det tycker nog de flesta att det är) och att tycka det är skönt och bra att de gjort av med sig. Ungefär som att man tycker det är skönt att fått rättat till den där droppande kranen man irriterat sig så på.  Relationer är väl en smula mer komplicerade än att man bara skulle tycka det vore en lättnad att "bli av" med en närstående så abrupt.

Jag är kluven. Jag har själv stunder då jag vill begå självmord, men hindras alltid av tanken på mitt barn. Dock kan jag ibland må så dåligt att jag anser att han får det bättre utan mig. Det beror på hur djupt hålet är man faller ned i för stunden.

Men det är ju så (av egen erfarenhet) att de som till slut begår självmord är övertygade om att de nära och kära har det bättre utan dom. Så nej, i den bemärkelsen är det inte egoistiskt, eftersom den som tar självmord faktiskt utgår från andra än sig själv.

Nja. egositiskt och egoistisk. Som sagt, den som ser ett självmord som sista utväg tänker nog inte så. Nu kan jag bara tala utifrån egen erfarenhet men, men en mycket nära anhörig till mig höll på att stryka med efter en överdos tabletter. Och ja, jag kände faktiskt ett sting av den där egoistiska känslan. Vill inte skriva så mycket eftersom man inte kan vara anonym, men hade han inte klarat sig så hade det satt mig en hemsk situation. På många sätt! Jag är tacksam och glad att han överleve, men det bor faktiskt en del obearbetad ilska i mig efter det som skedde. Det kan jag inte förneka.

Nej, samhället gör inte nog för de som mår psykiskt dåligt. "Här ta lite piller så ska du se att det blir bättre" Personen jag skriver om hade ätit mediciner i 13 ÅR!! Ett tjänstefel av läkarna bara det, då denmedicinen inte FÅR användas så, utan avbrott. Dessutom gav den kratiga bivekningar såsom blödningar från tarmen, som inte togs på allvar. Jag är besviken på systemet, vi har bett om hjälp otalga gånger. Men inget hände. EFTER hans överdos, då minsann fick han hjälp på alla möjliga håll. Och det är ju bra, men ska det behöva gå så långt verkligen??

Både ja och nej. De som "misslyckas" med ett sälvmordsförsök kan ju tala om hur de tänkte och kände.

Min väninna hade sökt hjälp akut men blivit nekad och tyvärr kände hon inte att hon kunde ringa mig eller någon annan i den nära kretsen. Så sjukvården gör verkligen inte vad de ska och borde för alla dessa människor som är så trasiga. Och detta leder ju fruktansvärt nog till onödiga dödsfall.