tycker du att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?

fiasthlm: "För det är ju indirekt vad man säger när man menar att alla som inte tycker att homosexuella äktenskap är rätt, inte ska få viga någon annan heller?"Jag anser att eftersom äktenskapet ger juridiska följder så ska det vara civilt. Att man skulle vigas i kyrkan infördes 1734 för att det förekom att det var oklart om par verkligen var gifta eller ej och man ville undvika sådana tvister. I dåtidens samhälle gav kyrkan, med lysningar etc, den bästa garanten för att det administrativa fungerade. Detta var dock på en tid när Svenska kyrkan var ett officiellt organ och det var _förbjudet_ att tillhöra andra samfund, inklusive kristna sådana. Andra samfund har fått vigselrätt i mer modern tid."Det finns ju folk som viger homosexuella mer än gärna idag så varför tvinga alla att göra det?"Nej, homosexuella får inte vigas av någon, vare sig prästen vill eller ej."Varför tvinga folk med en religös övertygelse att viga någon i deras KYRKA eller LOKAL, borde inte dom själva få bestämma vem dom vill viga?"Idag när till och med Svenska Kyrkan saknar koppling till staten finns inget skäl att kyrkan ska få utöva myndighetsutövning. Lämpligt vore att ha en civil vigsel och så kan de som så vill och får gå och ha ett kyrkligt bröllop därtill. En religiös ceremoni utan civilrättslig innebörd, så som det ser ut på många håll i världen. Ingen tvingas till någonting och tro och lagstiftning hålls isär.OT Det var väl du som tog upp moskéer och imamer ovan? Vigslar sker inte där i muslimska länder utan framför en typ av rådman.

pusselbitar säger:"..Men det blir fel när kyrkan har en makt att insifta juridiska band mellan två personer men välja vilka genom att åberopa gud.."Kyrkan åberopar alltid Gud!

Gabriella S: "Jag har svårt att tro, att det ska funka i längden att samarbeta om ett barn, när det råder en så stor obalans att den ena faktiskt ÄR den riktiga föräldern och den andra inte är det. "Utan att engagera mig i inseminationsdiskussionen tycker jag det är värt att påpeka att den situation du beskriver är vardagen för ett antal familjer där den ena adopterat den andras barn. För att inte tala om det dagliga samarbetet i alla familjer där man lever med styvbarn (ett fenomen som varit ytterst vanligt även före nittonhundratalet för övrigt). Att döma av detta beror det mer på de inblandades personliga mognad hur väl samarbetet fungerar, oavsett om det är adoptiv-, styv eller helt biologiska föräldrar.