Ja nu har ju inte jag några barn tillsammans med min flickvän.
Och ska inte ha några heller eftersom vi redan har 2 ungar var sedan förr.
Men när ett homosexuellt par skaffar barn tillsammans så sitter de med samma kärlek och ömhet för det barnet som alla biologiska föräldrar gör till sina barn.
Skulle de skilja sig så förändras ju inte den bilden, eftersom det är sin make/maka man separerar ifrån, inte barnet.
Hur går det till då adoptionsföräldrar skiljer sig och INGEN av de båda är biologisk förälder?
Inte skiter väl de i barnet för den skull?
Gabriella S skrev 2007-09-02 10:33:42 följande:
Ja, du säger att ni mår bra nu. Men jag undrar en annan sak - och just det här gäller förresten lika mycket heteropar som använder inseminationssperma, för att maken saknar spermier eller något.Det kanske funkar nu när ni är lyckliga med varandra. Men vad ska hända sedan, om det blir en separation och ev. vårdnadstvist? Du kan inte få mig att tro, att den som är biomamman inte kommer att hävda just det inför domstolen. Och den andra som inte är bioförälder - om h*n blir utmanövrerad, och kanske bara får umgängesrätt (vilket är mycket troligt, för domstolen kommer helt säkert att lägga stor vikt vid det biologiska föräldraskapet) - kommer h*n då att vara intresserad av att betala underhåll i 18 år, för ett barn som faktiskt inte ÄR hans/hennes? Det har till och med varit ett fall i Sverige, där en man helt enkelt begärde ett faderskapstest efter skilsmässan. Det visade förstås att han inte kunde vara far - och då slapp han betala underhåll.Jag har svårt att tro, att det ska funka i längden att samarbeta om ett barn, när det råder en så stor obalans att den ena faktiskt ÄR den riktiga föräldern och den andra inte är det.