tycker du att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?

...och mer byråkrati är inte dumt, faktiskt. Folk gifter sig fasligt lättvindligt ibland, och skiljer sig därför också efteråt. Om man slutar romantisera äktenskapet som "Den Stora Festdagen" (vigseln) så tror jag fler ser nyktert på det hela. Vilket bara är bra.

Ja, du säger att ni mår bra nu. Men jag undrar en annan sak - och just det här gäller förresten lika mycket heteropar som använder inseminationssperma, för att maken saknar spermier eller något.

Det kanske funkar nu när ni är lyckliga med varandra. Men vad ska hända sedan, om det blir en separation och ev. vårdnadstvist? Du kan inte få mig att tro, att den som är biomamman inte kommer att hävda just det inför domstolen. Och den andra som inte är bioförälder - om h*n blir utmanövrerad, och kanske bara får umgängesrätt (vilket är mycket troligt, för domstolen kommer helt säkert att lägga stor vikt vid det biologiska föräldraskapet) - kommer h*n då att vara intresserad av att betala underhåll i 18 år, för ett barn som faktiskt inte ÄR hans/hennes?

Det har till och med varit ett fall i Sverige, där en man helt enkelt begärde ett faderskapstest efter skilsmässan. Det visade förstås att han inte kunde vara far - och då slapp han betala underhåll.

Jag har svårt att tro, att det ska funka i längden att samarbeta om ett barn, när det råder en så stor obalans att den ena faktiskt ÄR den riktiga föräldern och den andra inte är det.

Gabriella S skrev 2007-09-02 10:21:23 följande:

...eeehhh... Med andra ord, ALLA hamnar i Limbo. Utom de som hamnar i grillspettet. Det var ju... charmigt.

Dorian Ertymexx skrev 2007-09-01 22:49:37 följande:

"Precis så.Sedan kan man ju fråga sig vad man skulle ha för glädje av att återfödas i guds rike, när man ska leva enligt samma trista regler och lagar där i tusen år till... För att sedan prövas igen, och kanske få en plats i efterlivet. Där man FORTSÄTTER att inte få ha kul. Grattis, om du är snäll och är avhållsam liten bög, då får du äran att FORTSÄTTA vara en avhållsam liten bög i evigheters evighet. YAAAY!"

Detta låter som JV:s tro.

Dorian Ertymexx skrev 2007-09-02 10:29:43 följande:

Fast festen är ju inte kopplad bara till kyrklig vigsel. Det går att ha en stor fest även om man gifter sig borgerligt, och det går att låta viga sig i sakristian i all stillhet, med bara prästen och två främmande personer som arbetar i församlingen som bröllopsvittnen. Det sistnämnda gjorde mina föräldrar - och dom har firat guldbröllop tillsammans! Så inte är det festen det hänger på - det har du rätt i, i alla fall!

Dorian Ertymexx, citerar dina ord:

"...eeehhh... Med andra ord, ALLA hamnar i Limbo. Utom de som hamnar i grillspettet. Det var ju... charmigt."

Dorian Ertymexx skrev 2007-09-02 10:34:43 följande:

Nej, i Himmelen. Det KAN finnas en meningsfull tillvaro utan sex, vet du. Det behöver inte vara "limbo". :)

Jag tror inte att det är någon idé att grubbla över det här, för vi kan inte förstå det nu. Det är bara att inse det.

Gabriella S skrev 2007-09-02 10:33:42 följande:

Oh please! Som om det var ett problem enkom för homosexuella par och barnlösa!

Du tror inte att ALLA par i separation går igenom precis sådana problem? Eller par där en person ville ha barn och den andra inte?

Det är därför regelsystemet måste göras bättre och modernare, och sluta leka som att alla levde på sjuttonhundratalet (som inte var ett dugg bättre, förresten, de hade bara inte bioteknik att kolla fadersskap med).

Det är en obalans för dig, eftersom du av någon anledning kan tro på kärlek i gud och heteropar, men inte på att man kan älska ett adopterat barn lika mycket som sitt eget. Det felet ligger i dig, inte i de par som inseminerar eller adopterar.

Japp. Det är de som åtminstone gör det till en grej att faktiskt ha KOLL på bibeln, inte bara välja ramsor efter behag att slänga i nyllet på folk de inte gillar. Att de sedan ofta är fundisar, well...

Gabriella S: "Jag har svårt att tro, att det ska funka i längden att samarbeta om ett barn, när det råder en så stor obalans att den ena faktiskt ÄR den riktiga föräldern och den andra inte är det. "

Utan att engagera mig i inseminationsdiskussionen tycker jag det är värt att påpeka att den situation du beskriver är vardagen för ett antal familjer där den ena adopterat den andras barn. För att inte tala om det dagliga samarbetet i alla familjer där man lever med styvbarn (ett fenomen som varit ytterst vanligt även före nittonhundratalet för övrigt). Att döma av detta beror det mer på de inblandades personliga mognad hur väl samarbetet fungerar, oavsett om det är adoptiv-, styv eller helt biologiska föräldrar.