IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Godmorgon på er alla tjejer.
Hoppas att allt är så bra som det kan vara med er.
Själv så sitter jag inne och huttrar... 4 grader har vi här idag vid åtta tiden.. inte så varmt alls. Känns verkligen som hösten är här. Men det kan ju komma lite mer fina varma dagar, men det känns verkligen långt bort.

Pappa fyllde 60 år i helgen och vi var där på 60 års fest. Min bror hade gjort ett jättefint bildspel och höll ett jättefint tal till pappa. Det var både roligt och känslomässigt, han tog bland annat upp att vår familj har blivit så mycket starkare tillsammans på grund av Tille och pga min lillebror Kristian som höll på att stryka med i hjärnhinneinflammation när han var 16 (när har han dock helt återställd).

Näää, nu ska jag göra lite nytta hade jag tänkt.
Ha det så gott alla!

Tess

Hejsan tjejer,
Väldans vad lite aktivitet det är i denna tråden för tillfället! Men det är klart med snart bara jag kvar på listan och alla andra antingen redan mammor eller gravida så blir det ju inte så mycket aktivitet

Men inga sura miner för det för det är ju det vi egentligen vill att alla skall sluta som de efterlängtade mammor vi vill vara så att tråden kan övergå till:
"Mamma till ett PGD barn" och eftersom det inte är någon skillnad på att vara mammma till ett "vanligt" barn eller ett PGD barn så kommer väl listan då att skrotas

Ja fast med den här takten så kommer jag i absolut bästa fall kanske vänta samtidigt som ni jobbar på syskon!

Har inte hört något från HS ännu utan går fortfarande och väntar på ett besked om fortsatt behandling.

Hur går det för er som väntar på att göra MKP måste vara väldigt nervöst just nu eller förtränger man och försöker sysselsätta hjärnan med annat? Kanske en dum fråga men måste tänka frammåt att jag en gång kommer hamna där...

Åhhh hur är det med alla mammor? Ser att ni rustar er för hösten Tess men ni andra hur är det med er ?

Hej alla.. nu är det snart torsdag :)

Idag blir det fotboll... HIF- Djurgården :)

Kram på er alla...

Hejhopp - tittar in mellan vagnpromenader (mestandels panikpromenader för att få lite TYST ), lunch på stående fot, bajsblöjor och flaskmatning

Jag tänker på er, allihop - vart ni än befinner er i CIRKUSEN Jag skulel fått besök från Sogo och hennes brudar i förra veckan men lillsonen blev lite sjuk så snaaart hoppas jag att hon kommer hit...

Kyoko - vi kanske också kan ses snart? Ja, om du vill, vågar och törs ...men det kanske är lite känsligt sådär, vad vet jag?!! Hoppas att du får höra från HS snaaart!!!

Å ja, även jag har väntat på mkp en gång - och tiden sniglade sig fram... Men hoppet är det sista som överger en - håll ut!!!

FD - hur går det med allt? Svullen

Kraaam

Hej alla godingar!

Nu ska vi se om jag kan forfatta ihop en liten rad... jag har borjat nagra ganger men blivit avbruten. Nu sover lille August, sa jag passar pa! Allt ar bara bra med oss. Imorgon fyller han tva veckor Han har varit jatteduktig. Sover, ater och bajsar Det ar faktiskt t.o.m. sa att vi har fatt sova pa natterna, forutom en matningsomgang runt 3-snaret. Fast det vet man ju inte om det kommer halla i sig. Vi passa pa att njuta sa lange det varar i alla fall.

Det ar naturligtvis en underbar kansla att faktiskt ha honom har... antligen! Jag njuter av att bara vara och att fa sitta och avguda honom for han ar ju naturligtvis det underbaraste som finns Jag ska lagga in ett par bilder pa honom, men jag sitter vid fel dator just nu.

Nu hoppas vi pa att september bringar manga goda nyheter har i traden. Det verkar vara sa mycket pa gang nu for sa manga. Jag lovar att titta in snart igen... Kram alla!

Hej svejs!

Malla, sitter precis med handen på min svullna mage . Det borde ju vara ett gott tecken. Var och tog blodprov idag och allt såg bra ut. Ultraljud blir på fredag och om det ser bra ut då så blir det äggplock nästa måndag och ET fredagen den veckan. Jag blev så nervös när jag pratade med HS och fick dessa tider. Har ju liksom förträngt det hela ganska bra, men nu kom det liksom ifatt mig och jag blev supernervös. Men det ska väl förhoppningsvis gå vägen denna gång...

Kyoko, vännen, jag förstår hur det känns för dig. Att du liksom blir ifrånsprungen precis innan mållinjen. Och jag vet också att det är en supertung känsla. Och som vi sagt så många gånger tidigare så är ovissheten det enda som är jobbigare än väntan, och du går och väntar i ovisshet. Läste din blogg också och ser där att du har det riktigt tufft. Men de vänner som klandrar dig för det vet helt enkelt inte bättre. Det tar tid att läka sådana här sår, och för mig och säkert för er alla här inne så kommer såren aldrig riktigt att läka. De får bara tillräckligt med hud för att inte blöda, men de finns ändå där och skaver och värker. Men det blir ändå lättare med tiden och det kan jag säga trots att jag hela tiden utsätts för nya stora och svåra sorger. Jag kan inte riktigt förklara det, för det borde vara tvärtom, men... Eller är det bara just nu det känns så? Jag vet ju att jag så ofta sagt att sorgen inte blir lättare utan bara större och större för varje misslyckande jag måste ta mig igenom. Ja, jag vet inte... Men jag vet att du kommer fixa detta, Kyoko. Jag skriver det igen och det kommer från dig "Det är alltid för tidigt att ge upp".

Puss och kram!

Tjohoooo vilken aktivitet idag

Klara:
Åhhh aå härligt det låter det liv och den väg du nu påbörjat Två veckor har du nu fått praktisera den nya rollen som mamma och redan har älskligen fått lite rutiner. Åhh du måste lägga upp lite bilder för jag är såååå nyfiken!

FD:
Tack vännen för dina fina ord! Trådens största kämpe nu kryper det närmare. Whoopie, nu hoppade hjärtat över ett slag när jag tänkte på hur nära det är att du är ruvare Ojojoj vad fort det går ibland och ändå tycker ajg att det har varit en lång väntan för dig. Men nu är du ju sååååå nära så jag bara måste le och le och le

Hej hej,
håller såklart tummarna stenhårt den här gången också FD... Det måste bara gå vägen!!! Stora varma kramar ifrån mig!

Klara, härligt att han är så snäll. Så snäll har Troy varit ifrån första stunden också och det har i alla fall hållit i sig i nästan fyra månader så det är nästan för bra för att vara sant. Men men man vet ju aldrig när det kan förändras :)

Kram
Tess

hjartebarnsmamman.blogg.se/

Man efterlyser lite mer aktivitet och så! Är ni här igen mina härliga vänner!