IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Ledsen jag blir nu..

saknar Hugo o nya bebis såå det gör ont:(

Klara:
Skönt att veta att du inte behöver gå längre än på måndag. Så då vet du vad du har att göra i helgen - att sätta igång själv eller bli igångsatt det är frågan.

Anna:
Åhhh jag bara kramar om dig! Jag vet hur det känns när längtan river i en och man bara vill gråta. Jag saknar också en bebis, den bebis som aldrig fick fylla min famn och du saknar tomrummet från den famn som nyss var full Det är inte rättvist på något sätt!

Ja vägen kan kännsa lång men om det resulterar i ett friskt litet barn då är det ju verkligen värt det. Är faktiskt lite nervös inför måndag och vad de kommer säga ang när/om jag kan planeras in. Skúlle så gäääääääärna vilja ha en tid snart!

Hej hej på er alla!!!
Klara, jag håller tummarna för att det kommer igång själv i helgen. Det är nog det bästa.

Anna, från början när Tille gick bort så var man nästan manisk efter ett nytt barn... Det dröjde bara 4 månader innan jag var gravid igen, men det kändes som en evighet.. allra helst dom första två månaderna. Jag hoppas att allting ordnar sig på bästa sätt för er.

Tyvärr så fick vi ta bort "Mini" alltså den kattungen som slutade äta. Han ville inte börja äta igen så veterinären tyckte det var lika bra att han fick somna in. Usch så ledsen jag blev.. mest för att Líam blev så jättejätte ledsen. Men nu så känns det bättre.

Kram på er alla!

Tess

Tess:
Tråkigt att ni var tvungen att ta bort mini förstår att Liam blev ledsen - ni har ju liksom haft nog med förluster och en kattunge lämnar ju även den ett stort tomrum. Ja 4 månader kan ju vara en lång tid när det gäller att längta barn. Själv är jag ju uppe i 13 månader och det känns som så lååååååång väntan så tänker jag på dig FD och din väntan har ju varit ännu längre ja allt är ju relativt men ibland vill man inte vara så tålmodig!

Ja, T skulle fyllt 4 den 29 september. Känns helt ofattbart. Speciellt när jag träffar små coola killar runt fyra år och ser hur himla stora de faktiskt är. Det är en härlig ålder och på sistone har jag tänkt mycket på hur T hade varit. Vad han hade haft för personlighet, vilka små hyss han skulle ha hittat på, hur han hade sett ut, hur mycket han skulle busa med M och hur mycket han skulle mysa med mig. Det är tankar som väcker många starka känslor, men framförallt så känner jag av det tomrum i mig som finns efter honom. Tomhet och saknad. Mmm, det har varit fyra låååånga år med alldeles för många stora sorger. Men förhoppningsvis så vänder det för oss nu. Och jag önskar ingen annan att behöva kämpa så länge som vi gjort. Jag önskar er alla en liten (eller fler) omedelbums. Och Anna, visst är det så att saknaden alltid kommer finnas med en, men den tar en annan form och skepnad mot den du känner nu så snart efter. Och ibland brukar jag faktiskt tänka som så, att jag har ju klarat mig igenom allt detta, jag lever fortfarande, jag fungerar som en människa (för det mesta) och jag är inte hopplöst bitter. Jag kan klara allt!!! För i jämförelse med allt jag fått ta mig igenom känns alla andra hinder ganska små. Kanske är det just den tanken som gjort att jag klarat så mycket...

Tack iaf för att ni finns, vänner. Ni är en del i det faktum att jag tar mig ur sängen på morgnarna och facear varje ny dag.

FD:
Så sant i mycket av det du skriver. 4 år snart Ja håller med om att 4 års åldern är en underbar ålder på små killar. När de är så där frågvisa och vill upptäcka världen utanför. Ja du gör ju precis som jag ser små killar i den ålder de skulle varit nu och undrar vem de skulle varit. Suck jag som tycker att min väntan är lång och så tänker jag på dig! 4 långa år sedan du höll lilla T i din famn och så många år av kämpande, besvikelse, nederlag och vägran att ge upp, så många ggr av att behöva motivera sig till att försöka igen. Ja ingen som inte varit i den situation vi befinner oss i kan förstå hur man kan kämpa som vi gör, som du gör men har man varit så nära som vi varit så att man tom varit en familj då kommer önskan tillbaka till det livet aldrig att stillas av något annat än ett litet syskon. Jag brukar säga att det enda som är värre än att vara barnlös är att ha fått ett barn och sedan bli barnlös. Det har ju startat en process i kroppen som aldrig kommer stillas förrens vi får sluta ett litet barn i våra famnar igen. Vi vet ju att våra barn som inte fick stanna aldrig kommer tillbaka men att därpå förbli barnlös ja det är mer än någon skall behöva bära! Åhhh jag önskar så intensivt att du nu inför lilla T´s dag har ett hopp om kommande syskon!

Själv skall jag ringa in till kliniken idag och höra om de hunnit planera något för oss inför hösten. Tror dock att det blir att vänta på besked för att A kom tillbaka idag och första dagen tillbaka från semestern är väl inte då man rusar sta och fattar beslut utan det handlar väl bara om att komma ikapp. Hoppas dock att vi får ett besked snart för väntan söndrar mitt inre just nu och skulle så väl behöva ett litet litet hopp!

Tjejer, ni är så tappra och jag verkligen beundrar er styrka. Allt ni gått igenom och redan har i bagaget plus allt ni fortfarande kämpar för. Det finns inte mycket jag hoppas på mer än att vi under de närmaste månaderna ska få lite positiva nyheter för er alla.
FD - du borde väl snart börja spruta, eller har jag missat tidsplanen?
Kyoko - Lycka till med telefonsamtalet idag. Hoppas du får lite klarhet och ett OK på en omgång till.
Anna - kram... jag vet inte riktigt var i fasen du befinner dig just nu, men jag håller en tumme för var du än är.
Fia - UL idag om jag minns rätt.... Hoppas! Hoppas att den lille krabaten därinne mår som han/hon ska.

Kram på er alla!

Jaha mina damer och herrar, så sitter man med en teststicka i handen och ser alldeles chockad ut. Vet inte riktigt om jag testat för tidigt eller för sent men jag är på dag 25 iallafall. Testet visar att jag är gravid.. Antagligen i 4:e veckan..
Vad gör jag nu då?... Vart ringer man liksom? Måste man ha en remiss för ett moderkaksprov och vart fixar man det då isånnafall..? Jag är glad, superglad men samtidigt ledsen och orolig för framtiden, är branet friskt, är det sjukt, kommer det att stanna?

Ohhhh grattis Nizen... Vart helt chockad jag också när jag var gravid... vi skulle ju göra PGD som sagt var.

Jag ringde till MVC när jag var i vecka fyra och bad att få träffa läkare för det är dom som skriver remissen till MKP.. Jag håller tummarna stenhårt för att det går vägen!!

TEss

Nizen:
Åhhh vet inte om jag skall säga det jag innerst inne känner G ordet, jo för sjutton säger ett grattis iallafall för ni har ju inget val annat än försöka på egen hand. Men vet ju att du är orolig för om det är friskt. Men blir så otroligt glad trots allt och håller mina tummar för att allt äör bra! Otroligt här går man och undrar hur det är med dig så slår du till och ger ett sånt omtumlande besked

Klara:
har inget hänt ännu alltså?! När blir det igångsättning?