Hejsan vänner,
Har precis pratat med HS och de kan inte ge en tid just nu utan vi måste vänta på definitivt besked tills deras pgd planeringsmöte i mitten av september så tidigast hör vi något efter den 19 septeber. Hon trodde att vi var berättigade till fler försök iallafall om hon skulle göra en bedömning av våra förutsättningar men det slutgiltiga fattas ju av bm läkare och genlabbs teamet. Det känns bara så tungt att vänta, att inte säkert veta. Känns som tiden rinner iväg och vi kan inget göra bara snällt vänta på vår tur igen. Det tråkiga är ju att vi "tävlar" mot andra som själva varit med om sina tragedier så jag kan ju inte ifrågasätta något. Finns det inte resurser så finns det inte! Det är bara det att man skulle önska sig ett break i tillvaron, att något gick lätt och utan att behöva kämpa men det är ju inte vår tur i tillvaron just nu. Men som det känns nu så börjar man känna sig tvingad att snart försöka på egen hand men ni vet ju alla vad det innebär! Nej just nu vet jag varken ut eller in