IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

annhan:
Så tiden går för andra så nu är det dags igen. Säger ett försiktigt litet grattis Men du vilken otroligt fin bild på Filip - vilken fin liten kille han är!

Hejsan på er igen!
Nizen, håller förstås tummarna för dig också även om du inte är här och hänger så mycket :)

Kyoko: Hur är läget med er?

Kramisar
Tess

Tess:
Tackar som frågar. Ja vad skall man säga, mest seg väntan. Tror jag förtrycker min oro djupt där inne och så yttrar det sig i ett vemod.

Men såg en klinik i Finland som gör PGD om vi inte får fler försök. Men om vi blir nekade så ja jag vet inte vad jag skall säga till dem då. Kommer liksom svepa fötterna av marken... Orkar inte än en gång få ett barn som är så sjukt att det inte överlever och orkar inte utsätta ett barn för en abort så vad återstår liksom i så fall - jo sälja allt och köpa det utifrån... Ja de vet inte hur bra de har det som bara kan säga:
- Nu skall vi ta och skaffa barn...

Just nu känns det som om jag bara skulle vilja ha ett break. Något positivt som förgyller tillvaron. Frånsett barn är det ju andra saker vi drömmer om som inte slår in och nu med Mike friställd i veckan och måste söka jobb så känns det motigt. Ja det känns tufft just nu livet, man går och undrar när skall det vända liksom... Känner ju djupt inom mig att det kommer att vända men när? Att dessutom inte veta om vi blir beviljade fler försök och i så fall när ja det sätter livet på "paus" och man tänker ständigt när vi fått barn, när vi skaffat hus, när vi köpt hund, när vi flyttat från stan.

Innerst inne så vet jag ju att vi måste själva förändra tillvaron med vi är ju så beroende av de yttre faktorerna. Först göra vårt PGD sedan kunna flytta etc. Men fortsätter det här så måste vi väl bara köpa hund för att röra om lite i grytan

Man blir ju lite avis att läsa om era mysiga tillvaro tillsammans med era barn men samtidigt ger det mig ju hopp kan det vända för er så måste det väl kunna göra det för mig. Tycker det är jobbigt att iom det som hänt har man förvandlats till en tvivlare och det är ju egentligen inte jag - jag brukar ju ha förmågan att kunna tro att allt ordnar sig till slut.

Men men jag kämpar på och snart är det den 19 faktiskt bara 1 vecka kvar nu och jag har ju väntat i 1.5 ¨månader sedan negativt testande så man vet ju att man är rustad med tålamod trots att det inte känns så.

Kyoko: Känner igen det där med att ställa livet på PAUS.
Under en period i vårt liv hängde allt på IVF:erna. Vi kunde inte planera semestrar eftersom man inte visste när nästa behandling skulle ske, man ville inte gå på fest för man var klimakteriehäxa p g a sprayningar, man kunde inte köpa nya kläder eftersom det var onödigt om man snart var gravid ...... osv osv osv. Vi höll på så under flera års tid. Och så ständigt denna oron över att kanske inte få fler försök.

För att inte tala att jag gjorde minsta möjliga insats på jobbet. Saknade förstås all motivation för att göra en bra insats. Så kostade det mitt jobb också. Fick gå i och med en omorganisation eftersom jag inte visat framfötterna.

Men - det vart det värt.
Så livet vänder - oftast förr istället för senare.

Jag har en fråga av ren nyfikenhet som jag tänkte att ni kanske vet?!

Det var på nyheterna för ett tag sedan om ett par som behövde få en tjej och genom stamcellerna skulle de kunna hjälpa deras pojke ifall pojken skulle bli sjuk (den äldre brodern hade redan gått bort i sjukdomen). De behövde socialstyrelsens godkännande tror jag.

Vad skiljer deras situation från IVF/PGD? Behöver man godkännande för att göra PGD?

Sogo:
Tack vännen för de uppmuntrande orden Vet ju att de flesta av er har varit i samma sits men det är ju därför man känner sig så trygg här och känner ert stöd.

Sparken:
Den tekniken du frågar om heter PGD-HLA (preimplantorisk genetisk diagnostik-HLA). I de fallen går tekniken ut på att hitta ett embryo som skulle ha rätt förutsättningar för att kunna vara donator till ett syskon som bär på en sjukdom. Man talar om att man skräddarsyr ett embryo men det är ju inte så enkelt. Det handlar mer om att hitta just de embryot med rätt blodgrupp osv. så att de kan donera exv. blod från navelsträng vid förlossningen som skulle kunna läka sitt syskons sjukdom.

När det gäller PGD så handlar det ju endast om att se till att man får ett barn som inte bär på en livshotande sjukdom. Eller åtminstone bara är bärare men inte sjuk i en viss sjukdom.

Förutsättningarna är alltså mycket enklare för ett PGD eftersom det oftast finns något friskt ägg i en äggskörd men att hitta ett embryo som både är friskt samt bär på rätt blodgrupp är ju mindre chans för. Men båda måste sanktionerats av socialstyrelsen och varje fall prövas individuellt och godkänns från försök till försök.

Du kan läsa mer här:
wwwc.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,1061521,00.html

Kyoko - Tack så jättemycket!! Ska genast läsa bifogad artikel.

Måste bara förtydliga det är ju embryona som skall vara friska och inte bara äggen. Genom att anlag för sjukdom kan ju även gå på pappans sida. Men i vårt fall är det ju i äggen så man snöar in lite ibland...

Kyoko - Nu förstår jag bättre, tack!

Håller tummen för att du får flera försök! Kan inte ens föreställa mig vad ni tvingas vara med om!! stora kramar.