Ha ha så har även jag hittat hit! Ja Klara jag kommer ihåg att jag sa när Malla hade plussat att då är det bara 3 trådars väntan tills leverans 
Åhh är det bara 2 dagar kvar för dig nu otroligt! Så underbart att vara där du är just nu även om jag vet att väntan så där de sista dagarna kan kännas lååååång.
Fia:
Håller självklart tummarna Fia! Kom in och rapportera sedan. Ja usch det där med nervösa VUL vet vi ju alla hur det är. Men som sagt håller mina tummar på att du ikväll får se det lilla pickande hjärtat på ditt lilla frö där inne. Har du haft några gravidkänningar ännu eller är det lungt? Har du beslutat om ni skall göra MKP eller FVP - kräver de det? Åhhh men nu rusar jag sta ja jag tänker och håller tummarna iallafall.
Klara:
Inget som hänt ännu?! Jag tänker på dig och du vet om du är borta lite för länge nu så vet vi att det satt igång 
Håller tummarna för att du får en underbar förlossning.
FD:
Jag säger verkligen äntligen har du satt igång! Denna tråds odelat störta kämpe! Skall bli skönt att följa din väg för denna gång så j---ar skall det gå vägen annars har jag en till gås att plocka 
från han/den/det som bestämmer ja vad 17 ¨då plockar jag en hel älg i så fall! Nej men denna gång måste ju bara statistiken vara på din sida. Hur känns det att vara igång igen!
Förresten vill jag bara säga att de som tycker ni skulle ha gett upp vet ju inte vilken fighter det vilar i dig och är det någon egenskap som är bra att ha som mamma så är det en fighting spirit. Så se det som så, du har nu legat i en förbannat lång hårträning för den mammaroll som snart väntar för dig. Tänk på vilken fantisktisk mamma du kommer bli med så mycket av denna egenskap 
Sogo och Malla:
Kul att se er här inne lite mer igen fast än familjelivet suger musten ur er Vi hoppas ju alla vara där en dag som "ursugna mammamustar"! Så ni är ju våra målbilder som sagt - så det kommer väl innebära att det blir en himla massa tvillingtjejer här inne om ett tag. Nej men det är alltis lika roligt att se er här inne för genom er så vet vi ju att det kan funka.
Tess:
Självklart hänger du med här du är ju en lika stor del av tråden som alla andra - skulle bli syriak som du inte följde med Du är ju den som fanns där för mig så tidigt i min förlust så du har för alltid en speciell plats i mitt hjärta
Anna73:
Jag förstår att det är tungt när det bara gått 2 månader sedan din lilla kille lämnade er. För mig har det i dag gått 13 månader och det känns på många sätt fortfarande lika tungt. Men tycker det är bra att du fått en tid för ert besök för att bara ha en tid gör att man mentalt kan ställa in sig på att något kommer att hända som i slutändan kan bli ljus i mörker. En stor kram till dig Anna för vi vet ju hur svart dessa dagar kan kännas! Hur förlamande sorgen kan vara och att samtidigt planera för försök samtidigt som man hanterar sorgen är påfrestande.
annhan:
Inga nyheter hos dig? Du smiter in och ger oss andra lite uppmuntring emellanåt men då måste du ju ge oss lite från din sida också
Apel:
Long time no see! Hur är det med dig känns som det var väldigt länge sedan man hörde från dig! Ser att du inte varit inloggad på länge men tänker på dig och undrar hur det är med dig.
Nizen:
Hur är det vännen? Tänker så mycket på dig och undrar hur du mår men förstår att du måste hålla dig lite borta ett tag då allt är så ovisst! Åhhh grrrr när man tänker på hur mycket pengar som slängs på konstiga kulturprojekt som ingen ser på eller tullförsöket så bli jag så arg att det skall finnas en begränsning på kostnad för att vi skall slippa mer smärta! Jag menar det kan ju bara bli en win-win om de satsar lite på oss för kan vi få friska barn så kommer vi ju kunna fortsätta vara de ansvarsfulla hårt arbetande skattebetalare och uppfostra våra barn till det med medans får vi sjuka barn eller om de dör från oss så får de inget utan då blir vi ju en kostnad. Är det något politiker föstår så är det ju ekonomi och det borde ju därför vara en självklarhet! Men vet ju också att inget är en självklarhet i livet! Åhh om jag hade en sisodär obegräsnad budget så skulle jag ta dig i hand och så skullle vi åka till främmande land och göra det där istället så fick de fortsätta tills vi lyckats. Inget systerbarn som kommit ännu? Förstår att det måste vara tudelat, själv har jag liksom fått svårare att umgås med folk med familjeliv överhuvudtaget. Jag gör det ju för att man måste men det tar alltid på krafterna måste jag erkänna.
Ja tänk att det gått 1 år och vad mycket som hänt här inne sedan dess! Halva av den aktivare gruppen har ju blivit med barn och faktiskt fått dem! Sedan tog ju vissa en liten fuskväg men det spelar ju ingen roll huvudsaken är ju att ni sitter där med era friska små älsklingar! Men fast än resan inte är målet så är jag ändå så ofantligt glad att jag delar denna resa med så underbara tjejer som ni alla här inne För när stegen är tunga och målet tycks vara så förbannat långt borta så är ni aldrig det - ni är aldrig längre bort än en dator och ett tangentbord och det finns ju alltid någon här inne som tar sig tid när man så väl behöver det.
Det får mig att fundera var är vi om 1 år till. Vilka har då blivit gravida eller fått barn. Kan man hopppas så mycket som att den andra delen sitter där med en liten i famnen. Vilka nya har tilllkommet och vilka väntar fortfarande på att få en dom som ännu är lyckligt ovetande. Ja 1 år är ju 4 trådar och tänk så mycket som hinner hända på denna tid. Jag är så ofantligt glad att jag delar denna tid med er!
Tack tjejer ni är guld hmmmm barn värda varenda en av er
fia72:
Förstår att du vill veta innan semestern och inte leva i ovisshet. Varje dag är ju en lång seg väntan. Åhh du måste vara besviken. Men du sa han varför FVP skulle vara bättre för dig. Jag som velat ha MKP (v. 9) eftersom man kan få göra det så mycket tidigare. FVP görs ju först i v 16-18. Man vill ju veta så fort som möjligt precis som du säger.
Vart styr semesterstegen?
Åhhh vad härligt det låter tjejer - förlossning! Åhh jag vill verkligen dit igen och vända slutet! Men idag har jag fattat ett beslut det skall funka för mig! Det är ju bara en tidsfråga har jag sagt mig så nu försöker jag se det så att bara jag är tålmodig! Man får ju bara väga sina möjligheter! Känns skönt att vända min oro till beslutsamhet...eller jag försöker ju iallafall.
Nizen:
Så skönt att få ett livstecken! Har tänkt så mycket på dig och så kommer du här och berättar att du blivit moster. Måste vara lite tudelat å ena sidan glad för din systers skull men också med en liten gnutta vemod att det kunde vara du snart! Men du jag tror på dig och jag vet ju att jag skulle fatta samma beslut själv om vi inte får chansen igen. Men en annan möjlighet ni har inte funderat över att söka er utomlands? Men du vad är det med er systrar och Z Hi hi ni har båda döttrar med Z i namnen - är ju ursött ju!
Malla
Gud så snabbt det gick sa ju nästan bara plopp ju men skönt att du kunde föda utan kejsarsnitt faktiskt.
Klara:
Jag är nog inte rätt person att svara på när det är dags för när jag kom in tänkte läkarna skicka hem mig för jag kände ju så pass lite och var så lugn men så dubbelkollade de hur mycket jag var öppen och var 6cm - så då fick vi inte åka hem. Men minns faktiskt att den senaste veckan innan så övade livmodern lite genom att spänna sig och krampa lite. Åhhh så spännande nästa PGD darligt här inne på G!
Klara:
Ja men ibland kan man börja tappa tålamodet. Har väntat 6-7 år och ett förlorat barn just nu så ibland kan jag tycka att det är vår tur.
När det gäller bad så är det jag har hört också att man kan bada så länge inte vattnet gått.
När det gäller att veta när det är dags så ja jag trodde ju att vattnet hade gått men det var ju inte så. Det gick precis innan krystvärkarna men annars har jag varit ganska osäker faktiskt. Men de flesta vet nog mer säker än jag tror jag men hellre åka in en gång för tidigt om man är osäker.
Anna:
Det var i onsdags 13 månader sedan vi förlorade vår Buster. Vi hann aldrig umgås utanför min mage. Jag har därför inga minnen förknippat med den tid vi spenderat tillsammans som familj. Men ändå är saknaden enorm, jag har sett små killar runt 1 år hela sommaren. Jag när ju en utopi som aldrig blev av och ändå de är ju så starka känslorna, kärleken. Det är ju det som gör oss till människor, som gör oss till mammor. Utan den så vad vore vi då, hur vore vi som mammor. Utan den där egenskapen att kämpa med näbbar och klor för våra barn vad är vi då. Ja då är vi ju bara en liten lort, som Astrid Lindgren skrev. Varje älskande mamma skulle ju gladeligen gå i graven för sitt barn om det behövdes. Men vi har aldrig fått en chans. Att behöva se sitt barn gå bort i en sjukdom och inte kunna göra något för att försvara det som den lejoninna man skulle vilja. Ja det är så enormt handikappande. att man inte kan göra något för att försvara sitt barn, sin familj utan måste tigande se det vackraste i livet försvinna utom räckhåll jag det kommer ju ta en livstid att acceptera.
Kärleken har ju även en baksida, eller som "gunillas blogg" så talande skriver här på FL "Sorgen är kärlekens baksida". Jag tycker det är så sant. Min svärmor har sagt en gång att när vi blir mammor så skriver vi på en livstid av oro. Men för oss blev det våra barns livstid som var allt för kort och det är inte normalt - man skall inte begrava sitt barn. Det strider mot alla lagar därför får vi ju kämpa varje dag för att lära oss acceptera det som strider mot allt förnuft. Vi har ju så många sorger och orosmoment. Förlusten av våra barn, oror för att inte få fler barn, oro för att de skall vara sjuka. Ja listan kan ju göra lång och allt kryddat med den alltid överskuggande sorgen.
För dig har det gått så kort tid sedan du förlorade Hugo, fortfarande så färskt att du kan fortfarande känna hans dofter i hans kläder, höra hans ljud i era rum, förnimma hans närvaro i hela er värld. Så klart gör det ont och såklart är det skit och så ofantligt onödigt! Men jag ser ju också den egenskap i dig som jag ser hos så många av oss som förlorat barn, den där överlevnadsinstinkten som säger att visst livet har pissat på mig men jag vägrar att lägga mig ner i pölen. Det är den egenskapen som kommer göra att du klarar dig igenom denna tid och som gör att en dag får Hugo ännu ett syskon - och det är den egenskapen som gör att du är här i tråden med oss andra! För du har aldrig gett upp inte ens när det är som mörkast och det är det som kommer göra att du får fler barn som alla bär en del av Hugo inom sig. Ingen ersättning för Hugo men ett balsam på en trasig mammasjäl.
Nizen:
Jag ser den ju även i dig den där fightern. Jag vet ju att din vardag är en daglig smygande kamp mot ett öde ni inte kan undvika. Men du har vägrat ge upp utan försöker hitta vägar som gör att du även har ljus i ditt mörker i framtiden. Bara det att du kan glädjas - om än med ett visst vemod över din systers barn - gör att jag vet att du kommer lösa din situation på det sätt du kan och kommer vägra ge upp. Du lyckas ju lösa din vardag varje dag!
Så fint Esperanza och vi får väl ta åt oss det ordet "hopp" själv bär jag det runt halsen varje dag i Barncancerfondens smycke. För hur ledsen och tilltuffsad jag än är vägrar faktiskt ge upp så som de säger "It ain't over till the fat lady sings". Jag må vara crapy på att sjunga men jag är ju fortfarande lite fet om magen sedan Buster och ännu har inte denna donna sjungit sista tonen och så inte heller ni andra som kämpar!
Appropå kämpare...
FD
Nu vill jag höra lite nyheter FD hur går det med sprayandet?
Klara
Har inget hänt ännu ?
Klara och Sogo:
Tack det var fina ord - det värmer . Speciellt som man ibland bara tycker att man svammlar. Ja, vem vet kanske en dag så lyckas jag motivera mig att skriva något, är iallafall en dröm sedan länge.
Så sitter man här i sena natta timmen. Har precis agerat chaufför från en fest och har lite svårt att varva ned så tänkte jag skulle kika in innan jag lägger mig. Hade iallafall en trevlig dag då jag rattat vår 6 m långa Ford genom Stockholms gator på cruising.
Så vad har ni andra gjort? Varit ute i det sköna vädret förståss.
Klara:
Inget på G ännu
Ja blogging är skönt - faktiskt ett bra alternativ till jogging!
Idag har jag precis pratat med HS och vår tur vill fortfarande inte vända. Tydligen har vårt sista lilla embryo inte klarat nedfrysning så nu måste vi göra färskförsök trots allt dvs. om vi får fler beviljade försök. Det verkade som man hade planerat fortsatta försök för oss men jag måste vänta tills nästa vecka eftersom vår bm inte var tillbaka efter semester.
Jaha så det är bara att börja ställa in sig på att börja spruta igen. Eller kanske vi slipper den metoden eftersom jag inte svarat som de vill på nedregleringen.
Men men på något konstigt sätt så inbillar jag mig att oddsen för ett nytt färskförsök är bättre än för FET men hade ju varit skönt att fått ett litet försök utan stimulering till som bonus.
Men men jag är inte surprised - vi är ju inte i ett "winning mode" just nu min käre sambo och jag så det är väl bara spotta i nävarna för 70 elfte gången. Men men man börjar ju bli rätt så härdad vid det här laget. Bara så svårt att vänta vänta vänta hela tiden denna väntan. Jag som ine ens klarar av att vänta tills Mikes födelsedag innan jag ger presenterna har verkligen fått försöka förfina denna ädla konst.
Jaha här var det tyst vill jag lova. Har alla andra upptaget med barnsussning, sprayning, ringa kliniken, oroa sig och allt det där andra som får vår IVF/PGD vardag och livet efter att snurra?
Här är trist som i ett gyttjedike men på lunchen kom en kollega in med båt för att överaska en annan kollega som firar födelsedag idag. Så på lunchen satt jag nedanför skanstullen i en bår och åt potatismos och renskav och även om renskav inte är min grej så var det super duper mysigt! Gäller ju att utnyttja sommaren och få tiden att gå. Så på kvällstid har vi börjat ta kvällsdopp igen efter jobbet. Så skönt att svalka den klibbiga lekamen och förlänger kvällarna och tar bort den rastlösa väntan.
Så hur är det med er övriga? Malla, Sogo och Tess fullt upp med att snyta osnutna bebisar, FD sprayar och pluggar, Nizen sporrad till kamp att försöka på egen hand, Anna kämpar med sorgen och saknaden (kram) och väntar på ett startdatum, Annhan väntar och väntar på nästa cykel och sist men inte minst KLARA nu måste det väl ha satt igång?! Ja och så alla övriga kämpare vad händer hos er alla?
FD:
Som vanligt snälla ord från dig! Tack vännen!
Klara:
Åhhh suck, jag som väntar och väntar och tror att din bortavaro innebär att du ligger och krystar På din fråga svarar jag att för oss som gör PGD blir äggen skörare än andras och därför känsligare för nedfrysning. De har ju varit in och punkterat höljet när de gör analysen och iom det så blir de något känsligare för kylan. Det är en av anledningarna till att man hellre stoppar in två ägg istället för att frysa det.
I kväll har jag varit och träffat en annan FL vän vars väg är så lik min egen. Förlorat första barnet och nu 1.5 IVF försök senare väntar vi på nytt försök. Även hon fick avbryta sitt första pga monofolikel. Ja tänk så lika ens väg kan vara ändå. På ett konstigt vis så känns det lite extra att träffa någon som befinner i en så liknande fas i livet som en själv - trots att man varit med om något så ovanligt som en annan.