Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Ova: Bland mina vänner är det INGEN och jag menar verkligen INGEN som frågar hur jag mår, hur det känns, etc. Jag har verkligen omvärderat detta med sorg sen missfallet. Jag tänker tillbaka på hur jag har agerat när andra människor haft sorg. Jag vill ju prata om det men ingen tar upp det. Inte ens när jag nämner det fortsätter de. Har tack och lov min sambo. Och familjeliv. Vet ej hur jag skulle överleva annars.

Ova, ja det är jobbigt. Jag mår bäst efter trolig äl till mens när man är skengravid. Sedan vid mensen faller man, och får man då höra om någon vän eller närstående som "råkat" bli gravid brister allt.
Får väl tilläga på mitt förra inlägg att min menscykel är lång, 37-45 dagar så det ger ju mig färre chanser än andra har.

Jag har inte berättat för många om missfallet, orkar inte med medlidande, blickar och "tycka synd om" bakom ryggen. Har dock en nära vän som jag kan prata med allt om som alltid lyssnar. Men visst, fl är mycket hjälp med flera som varit med om samma sak och förstår.

Fick missfall i v 11 med min första graviditet febr 05, eller det var ett MA fostret hade varit dött i minst 4 veckor. Det var en fruktansvärd sorg, jag var så överlycklig över graviditeten. Fick sen inte mens förrän till midsommar, alltså i juni, oj vad jag väntade! I september blev jag gravid igen och i juni 06  föddes vår dotter Elina.  Hon är nu 1 år , tiden går fort men jag kommer ihåg oron över att något var fel och att jag nog aldrig skulle bli gravid igen. Tror absolut att ett missfall vid första graviditeten tär mer än om man redan har ett barn. Glädjen över att vara gravid igen sen blir heller inte riktigt densamma som vid första graviditeten eftersom oron hela tiden finns där. Förstår er alla!

Ta vara på den vännen. Jag vet inte varför mina vänner inte pratar om det. Kanske har jag inte så goda vänner som jag hoppats och trott.

Missfall i onsdags.

Sorg

Hoppas vi kan göra ett nytt försök i slutet av sommaren.

Då är vi två som funderar så...

Men du vet var jag finns.

Finns oxå här om nån vill vara ledsen eller bara prata lite!

Innan jag blev gravid och gick igenom detta så
kunde jag inte föreställa mig hur det var, så
jag försöker ha överseende med dem jag känner inte
fattar hur det är. De som inget säger eller säger
"fel" saker menar nog väl egentligen.