Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Hej Chris85

Jag vet hur det känns, jag hade missfall vid första graviditen också. Och jag visste om det när mitt graviditet var ungefär veckan 14 men fostret dog i veckan 6 eller 7

Det var väldigt svårt faktiskt särskild när några kompisar som jag vet är också gravid men deras graviditet går bra.
Brukar man ofta säger ahh det blir bättre, jag vet att det blir bättre men de förstår ingenting för att de har inte upplevelse med missfall.
Men nu inser jag att livet fortsätta och utan smärtan känner vi inte lycka

Devu skrev 2011-06-08 19:36:36 följande:

Hej Chris85

Jag vet hur det känns, jag hade missfall vid första graviditen också. Och jag visste om det när mitt graviditet var ungefär veckan 14 men fostret dog i veckan 6 eller 7

Det var väldigt svårt faktiskt särskild när några kompisar som jag vet är också gravid men deras graviditet går bra.
Brukar man ofta säger ahh det blir bättre, jag vet att det blir bättre men de förstår ingenting för att de har inte upplevelse med missfall.
Men nu inser jag att livet fortsätta och utan smärtan känner vi inte lycka

Hur kom det sig att du inte visste det innan om jag får fråga? Inte för att väcka fler minnen eller nåt.

Jag förstår precis hur du känner också, tack o lov så mår jag bättre nu men jag tänker på rädslan bara, det är det jobbigaste för mig, nu när vi har börjat försöka igen så vill jag bara allt ska gå rätt till såklart men sånt vet man ju inte förens allting sker som du säger och man ska inte tänka negativt.

När fick du MF? Jag fick mens den sista maj igen och även sista april, blödde inte alls/knappt mycket i 1dag endast både april och maj och nu är jag tillbaka som vanligt. Det jag undrar över om jag har fått tillbaka min ÄL som vanligt nu? Läkaren sa minst 2mån innan man försöker igen för säkerhets skull liksom men om jag räknar på när jag ska ha ÄL så ska det vara imorgon - sönd som mest/störst chans och några dgr efter men det är om jag har räknat rätt.

räknat 14dgr LA? eller vad det innebär? Vet inte vad det betyder ungefär, sen räkna jag 28dgr mellan varje gång och då fick jag det till denna veckan?

Till mej sa läkaren att det var helt okej att börja försöka på engång. Så vi gräver inte ner oss i missfallet utan började faktiskt direkt! Har fortfarande inte fått någon mens :)

Jag blev gravid för första gången genom en frysåterföring och det var mitt andra försök. Blev överlycklig, testade en vecka innan testdagen jag fått från kliniken . Veckan efter när testdagen var var det fortfarande positivt ringde läkaren för att boka tid för vul, var dock orolig över att strecket aldrig blivit starkare på en hel vecka och läkaren sa att antingen var det för tidgt eller så var det ett missfall på gång. Och mycket riktigt tidigt dan efter vaknade jag av världens smärtor och blödde också. Mf var ett faktum. Detta hände den 7 juni och jag gråter varje dag fortfarande. Är jätte rädd att jag aldrig ska bli med barn igen eller att jag bara kommer få missfall varje gång :(( Är snart 38 år och är panikslagen just nu. Någon mer i min ålder här kanske?

Förlåt jag menar att JAG VISSTE INTE min Obgyn sa till mig att jag had missfall på 13 May (jag var gravid v,14) men fostret dog för flera veckor sedan, ingen hjärtslag omkring v.7.

Nu jag bara väntar på min första mens.

Hur lång tid för dig innan första mens kom efter MF ?
Jo min Obgyn sa att jag måste vänta minst en cycle eller en period.
Du måste räkna din cykel från första dagen du blöder som dag 1, och när det är dag 14 brukar du får din ägglossning.
(om du har normal 28 dagar cykel) också använda ägglossning test för att se till att du har ägglossning, sedan den dag du avslutar din period och det var som jag använde på mitt förre graviditet.

Lycka till och baby dust till dig

Baby dust till er

Lakrits. Jag råkade ut för en liknande sak. Fick mitt plus i fredags. Sambon var otroligt glad. Men lördagen började jag blöda. Trogligen mycket tidigt missfall. Det kändes verkligen otroligt jobbigt. Skall till gyn nu på onsdag akuttid. Jag har otroligt tur med sambon och min familj. Fast det är ändå jobbigt eller tungt. Men det blir nog lättare sen. Jag har bara inte kommit dit än.

WOHOOO!!! ägglossning!!! 3 veckor efter missfallet.. hoppas hoppas!!

Jag och min fru har försökt med privat donator och heminsemination sedan 2 November 2012. Efter fyra misslyckade försök fick vi äntligen första köplats på Huddinge och gjorde 28 januari vår första insemination på sjukhus.

Det tog och perioden innan jag plussade kändes annorlunda än de andra gångerna när jag känt mig skengravid och så kom mensen. Den här gången kände jag ingenting och mensen kom inte. Plussade redan innan BIM. Dock hände det ofattbara v6 (5+4) och jag började blöda. Vi får inte komma in på VUL eftersom det är för tidigt att se något i alla fall och nu är vi mest förtvivlade och ledsna. Bättre blir det tyvärr heller inte av att 2 av mina barndomsvänner är helt nyförlösta och 2 andra är på god väg. Är verkligen glad för deras skull men jag blir mest ledsen för att vi själva inte är där. Speciellt med tanke på att vi "bara" har 5 försök kvar på Huddinge innan det börjar bli jävligt dyrt och mina heterosexuella vänner kan försöka hippt som happt med sina karlar. Vill inte vara missunnsam men det är så jävla jobbigt. Alla planer har gått i stöpet. Ett oktoberbarn hade varit perfekt och sen kommer det någon osynlig kraft och bara sliter allt det du någonsin velat ha ur dina armar. Har totalt tappat lusten för allt och vill bara sitta eller ligga och stirra ut i tomma intet. Sen att man varit livrädd för missfall och så händer det, kommer ju knappast att kunna lugna ner sig när man väl kommer in i nästa graviditet. Det känns bara som om allt är så orättvist. Hade planerat att flytta närmare mamma och pappa och syrrans lille knodd för att man skulle få ut så mycket som möjligt av livet med barn och nu har allt bara skitit sig.

Nu vill vi försöka igen men jag fattar inte hur det funkar med ÄL efteråt. Och hur rädd ska man vara för att få ett andra missfall? Man blir ju jätterädd på dessa forum eftersom folk haft en 6-7 missfall och statistiken säger att 25% av alla kvinnor någon gång i livet får missfall. Men inte mina väninnor. Bara vi. Det känns så orättvist. Och hopplöst. Någon som känner igen sig?

Jag hänkar gärna på här. Har fått MA och har blivit skrapad. Vill absolut börja om så fort det finns möjlighet!