Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Skönt att veta att man inte är själv över att vara nojjig :)
vi försöker nu igen. Enligt ÄL-test hade jag Äl i torsdagds den 24:e maj. (första Äl efter MA)Jag förväntar mig inte att det blir något. Har liksom gett upp att något bra ska hända mig.. OM det händer något bra så slutar det alltid med att nåt går dåligt. Så är det alltid. varför kan inte jag få må bra och vara lycklig UTAN att något dåligt ska ske??

sen försöker jag vara positiv så att min negativitet inte blir någon slags självuppfyllande profetia.. Vissa saker blir ju vad man gör det till....

Min omgivning säger nu att jag verkar må så himlaa bra trots det som hänt. VAD SJUTTON VET DOM?? bara för att jag inte gråter hela tiden? är allt bra då?

förlåt. jag behövde bara kräkas ur mig lite frustration!

Jag har exaktasamma funderingar. och jag har nog bestämt mig för att vänta lite med att berätta nästa gång... jag berättade ganska tidigt förra gången och fick lite kommentarer som typ "ska duv erkligen berätta så här tidigt?" (v10) och sen var det lite "vad var det jag sa" när jag fick MA.. så jag känner mig lite skeptisk till att sääga något innan UL faktiskt.. (för min egen del) jag vill veta att alltär bra först

hot chocolate skrev 2007-06-12 07:31:07 följande:

nek, jag känner precis så...... jag kommer att vara livrädd för den dagen jag plussar igen... vill inget hellre, men samtidigt utsätter man sig för risken att bli så himla ledsen igen. vågar man inget så vinner man inget.. men det gör ju så j***la ont att bli bränd på detta sättet.. smärtan kan inte beskrivas...
JAg kommer aldrig glömma de lite mer än 13 veckor jag var gravid (visste om det i 9 veckor innan MA) 9 veckor och gå runt och längta är LÅNG tid, och längtan som bara slets ifrån en helt plötsligt.. bubblan sprack och man stod där kvar utan någonting. det kommer ta tid för mig att komma över det här.. det har gått 1,5 månad.. men är inne på min andra sjukskrivning nu, mått så himla dåligt psykiskt.. hoppas att jag snart kan må bätre och glädjas LITE åt livvet iaf

Hej , jag beklagar verkligen vad som hänt dig :( vi alla här inne vet hur ont det gör. Själv hade jag inte ens "sett" vår bebis innan, har de inte gjort VUL eller någonting förrens jag åkte in akut och fick beskedet. det var i v14. chocken går inte att beskriva.. och jag förstår hur jobbigt det måste vara att först få se att "allt är bra" och sedan få MF/MA :( är verkligen verkligen ledsen för din skull! välkommen till tråden iallafall och jag håller tummarna inför BIM!! kram

jag börjar undra precis samma sak.. jag kanske inte har några vänner? inga "riktiga" iallafall.... :(

tack gulle :)

men visst är det konstigt? jag som trodde att jag hade en "bra" kompiskrets men händer det ngåto jobbigt så vill ingen ta idet. undviker ämnet eller säger bara aja, det blir bättre nästa gång. och pratar om annat.

som du sa, jag kommer verkligen tänka mig för om någon i min närhet råkar ut för något.. kommer inte vara så här frånvarande som alla varit nu. hade det inte varit för FL och kuratorn så vet ja inte hur det gått...

Ledsen för din skull! Skickar styrkekramar, skriv gärna om du känner för det!

Ledsen för din skull! Skickar styrkekramar, skriv gärna om du känner för det!

nej det är klart man inte kan försetälla sig hur det är. men många är extremt okänsliga. och man förstår väl som vän att man bör vara med och stötta istället för att bara ignorera ?

man kan iaf säga att: jag vet inte vad jag ska göra, men jag finns här om du vill prata.

istället för att bara ignorera och låssas som om inget hänt..