• Anonym (Mia)

    Älskarinna

    Otrohet. Det som klingar så dåligt. Jag går sönder. Jag är boven ändå kan jag inte ge upp. Eller sluta. Ändå trasslar jag in mig mera. Sommaren 23 började jag ligga med min kompis man. Det bara hände. Vi var nära vänner. Nu älskar jag honom. Han säger att han älskar mig. Jag har så många gånger försökt släppa. Så många gånger försökt få honom att släppa mig. Jag har gått till psykolog, jag har läst spaltmeter på nätet. Men jag kan inte. Nu närmar sig julen. Jag vill inte vara den han textar från toaletten. Jag vill inte vara den han smygringer när han åker till affären. Jag vill så mycket mer. Han säger till sommaren är det vi. Jag vill att han lämnar. Men jag vill lämna nu. Jag går sönder. Jag gör illa mig själv. Jag vet att jag skadar min kompis. Jag vet allt. Ändå kan jag inte. Vad är det för fel på mig. Massor såklart. Testat olika psykologer. Lämna säger de. Ingen säger hur. Jag tänker en paus under jul och nyår då han ändå är iväg med familj o släkt. Men jag kommer få höra av min kompis. Om julklappar o middagar. Det är inte synd om mig. Jag har själv satt mig i det här. Bara sluta tänker ni. Om det ändå var så enkelt. 
  • Svar på tråden Älskarinna
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 10:17:33 följande:

    Om ni varit så nära och pratat och pratat tror jag er vän anar något redan nu. Hon skulle säkert inte bli förvånad tyvärr. Sånt här märks på killar, otrohet märks. Tro mig. Jag vet


    Jag har aldrig märkt att hon anat något. Men tagit upp det med honom flera gånger för hon är också fruktansvärt bra på att läsa människor i övrigt. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 10:11:32 följande:

    Ja men om du nu vet att det var fel, så börja gör rätt från och med NU, IDAG då. 


    Jag har också gjort snedsteg men jag har varit ärlig.


    Jag försöker. Jag vill bryta upp och se om det kan vara vi sen när han lämnat 
  • Anonym (S)

    Ts, jag förstår. Man rår inte på vem man faller för. Det problematiska i din situation är att din väninna är gift med mannen. Där skiter det sig. Där borde du backat. Jag har själv haft en lång relation med en upptagen man. Vi började som kks när jag själv var gift (under upphällning dock). När han träffade han sin tjej för 5 år sedan gjorde vi slut. Då var jag skild. Men han kom tillbaka redan efter ett par månader in i deras förhållande. Under alla de 5 år de varit ihop har vi haft kontakt och träffats flera gånger. Om än inte kontinuerligt. Vi har fortfarande kontakt. Han kommer aldrig lämna henne för mig. Det vill jag inte heller. Han är mycket yngre än mig. Det som skiljer sig mellan din och min story är dock att jag inte har någon relation till hans numera sambo. Kan få dåligt samvete ibland gentemot henne, men skakar av mig det snabbt. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (S) skrev 2024-12-14 10:43:05 följande:

    Ts, jag förstår. Man rår inte på vem man faller för. Det problematiska i din situation är att din väninna är gift med mannen. Där skiter det sig. Där borde du backat. Jag har själv haft en lång relation med en upptagen man. Vi började som kks när jag själv var gift (under upphällning dock). När han träffade han sin tjej för 5 år sedan gjorde vi slut. Då var jag skild. Men han kom tillbaka redan efter ett par månader in i deras förhållande. Under alla de 5 år de varit ihop har vi haft kontakt och träffats flera gånger. Om än inte kontinuerligt. Vi har fortfarande kontakt. Han kommer aldrig lämna henne för mig. Det vill jag inte heller. Han är mycket yngre än mig. Det som skiljer sig mellan din och min story är dock att jag inte har någon relation till hans numera sambo. Kan få dåligt samvete ibland gentemot henne, men skakar av mig det snabbt. 


    Ja livet är inte så spikrakt som de flesta vill tro. Många komplicerade relationer och mycker oetiska saker som händer. Ja att det var en kompis man ställer till det rejält. Annars hade jag nog heller inte mått lika dåligt. Ofta blundar man ju för det man gör o sen kommer en rejäl påminnelse som gör att man mår dåligt. Sen rullar livet på o sen pang igen.
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 10:14:04 följande:

    Precis! 


    Nej men han är ju så underbaaaar, det är bara henne han gör såhär mot! 


    Men vänta här nu. Se det här utifrån ts. Varför skulle hon vara så pass dålig så att det aldrig skulle kunna hända igen? 


    Äh, jag säger såhär. Skyll dig själv. Sitt inte där sen och ångra dig. Han är inte så bra som du vill måla upp.


    Ja för frun och han har det såååå dåligt. Så dåligt att han kommer lämna henne om ett halvår ungefär. 

    Man kan bli fruktansvärt naiv av kärlek MEN att överhuvudtaget bli attraherad av en man som är otrogen mot sin fru på detta sätt är för mig en gåta. Man tappar väl bara respekten. 

    En man som dessutom verkar berätta för ts hur dåligt han och frun har det... ganska tydligt tecken på att han gör det för att hålla TS kvar. Stackars honom som har det så dåligt med sin fru. Varför dom har det dåligt kan ju en bäver räkna ut
  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Mia) skrev 2024-12-14 10:34:13 följande:
    Jag har nog alltid tänkt som du skriver innan. O klart det finns en osäkerhet hos mig om det. Samtidigt fick jag lära mig den hårda vägen (om än självvalt) att livet inte är så enkelt. Att kärleken inte är svart eller vit.

    Åh alltså du vet ju själv att du är en dålig människa nu, men jag känner ändå med dig. Har själv växt upp på ett sätt som gjorde det svårt förstå hur det bör gå till när det gäller relationer och känslor.

    Om du inte redan sökt hjälp så ber jag dig söka professionell hjälp med detta. Det är så pass allvarligt. Det berör så pass många personers hälsa och framtid. 


    För första gången i mitt liv har jag själv efter terapi förstått vad som är ok och inte ok. Jag har låtit mig utnyttjas och luras. Inte på det sätt som du är med om nu. Men det är samma mekanismer som inte fungerar rätt, när det borde vara självklart att trycka på bromsen. 

    Om du en dag får ett nytt sätt att förhålla dig till dig själv och andra så kommer du kanske som jag kan nu, separera på mitt eget jag och det som inte är friskt. Innan hjälp så var dessa två ett. Jag var ett enda paket av osunt. Men nu när det osunda dyker upp kan jag rama in det och aktivt ta ställning.

    Det är så starka känslor och vet att det är svårt orientera i det. Men du måste, ett sätt är att söka hjälp inom psykiatrin. Faktiskt även inom beroende psykiatrin. Det finns stöd för olika sorters beroende. Kickar för hjärnan är förrädiska oavsett sorten. Speciellt om du har ett bagage som
    är tungt.

  • Lynx123
    Anonym (Mia) skrev 2024-12-14 10:36:37 följande:
    Jag försöker. Jag vill bryta upp och se om det kan vara vi sen när han lämnat 
    Det tror jag inte att ni kan. Du har valt att vara med en otrogen jävel - och det kommer han förbli. Och han har valt att vara med en person som sviker sin vän - och det kommer du fortsätta att göra.
  • Anonym (respekt och svek!)
    Anonym (Mia) skrev 2024-12-14 09:51:05 följande:

    Jag upplever att vi är nära vänner. Vissa i tråden har tolkat det som bästa vänner, det är vi inte. Hon pratar i stort sett aldrig om sin relation eller delar sina privata hemlisar. Vi har annat som binder oss samman. Samma intressen och umgås en hel del. Vi delar mycket vardagsgrejer. Våra bästa vänner har vi dock på varsitt håll. Men ett stort svek är det likväl. Och jag är fullt medveten om att jag är boven och de gemensamma kontaktytor vi har kommer vara svåra för mig att stanna i efter det blir känt. 


    Hans barn är vuxna vuxna. Jag har träffat dem. En dröm för oss är väl att det utåt blir en bra skilsmässa och att vi inväntar en längre period att göra oss offentliga. Så det ser snyggt ut. Men förstår ju att det mest troligt faller. 


    Ja livet är inte alltid lätt och är inte rakt och man kan inte alltid rå för sina känslor men när det även är vänner iblandade blir det mycket mer känsligt.
    Ja man kan som sagt bli kär i en upptagen person men det ärliga och rätta är då att bryta upp och under tiden inte umgås utan göra det när separationen är klar.
    Att vänta i flera år på att någon ska bryta upp är sällan ett bra tecken på att det sen kommer att bli bra med den nya.
    Visst kan det finnas ömmande fall som cancersjuk partner, eller andra i familjen som är sjuka eller må dåligt annars är det inte mycket som försvarar att man stannar utan mer nog att man tvekar eller inte vill lämna.

    Din dröm om att skilsmässan ska bli bra är ju bara en önskan, det vet du inget om, men han har alltså smusslat och gömt dig under 2 år och sedan ska det fortsätta ett bra tag till? Ni ska alltså som du skriver vänta en längre tid innan ni kan berätta? ni ska fortsätta smusslandet? hur kommer du känna då tror du?
    du kommer ju att fortsätta att må dåligt då ni inte kan göra något tillsammans offentligt. 
    Hur umgås ni nu? träffas ni bara för sex eller vad? vad gör ni hop? 
    Du mår dåligt och han tillåter det när du fortsatt får vänta på honom och det ska sen fortsätta? ett långt tag till?
    Sen du hur ska ni säga att ni träffades? ska ni  för ljuga barn och annan släkt och vänner och säga att ni träffats ett par år efter skilsmässan? 
    Smussel och ljug ska fortsätta? 
    Han ska ljuga sin barn rakt upp i ansiktet och har svårt att tro att han inte försäger sig.
    Hela erat förhållande skulle bygga på lögner.

    Du anser att han är ditt livs kärlek men du har ju inte levt med honom, ni kan ju inte ha kunnat gjort saker tillsammans ute, ni har väl mest träffats korta stunder hemma hos dig? haft sex eller vad har ni gjort tillsammans som gör att du tror att ni passar så bra ihop och är ditt livs kärlek?
    Lever du inte bara med en dröm?

    Du säger ju själv att du vill kunna ställa ultimatum eller ta en längre paus men tror att han då kanske stannar hos sin fru, ja och i så fall har han ju inte rätt känslor för dig för om han lever i ett dåligt förhållande borde han separera och leva själv.
    Eller om du nu är hans livs kärlek som du beskriver honom skulle han ju inte stanna hos sin fru om du skulle välja att avsluta om han inte separerar.
    Tvekar du på om han stannar hos sin fru eller ej är han inte lika kär i dig som du i honom.

    Tyvärr så är det för många lögner och svek i detta och tiden går. Tror faktiskt att du är den stora förloraren här. Som du skrev din vän kommer att höra av sig och berätta om deras jul och nyår och vad dom gjort och mannen vet om det och låter det ske. Vilket svek han begår både mot sin fru och dig, nej han låter inte som ett kap! Hoppas inte på för mycket från honom.

    Har du egna barn? 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (respekt och svek!) skrev 2024-12-14 11:40:35 följande:
    Ja livet är inte alltid lätt och är inte rakt och man kan inte alltid rå för sina känslor men när det även är vänner iblandade blir det mycket mer känsligt.
    Ja man kan som sagt bli kär i en upptagen person men det ärliga och rätta är då att bryta upp och under tiden inte umgås utan göra det när separationen är klar.
    Att vänta i flera år på att någon ska bryta upp är sällan ett bra tecken på att det sen kommer att bli bra med den nya.
    Visst kan det finnas ömmande fall som cancersjuk partner, eller andra i familjen som är sjuka eller må dåligt annars är det inte mycket som försvarar att man stannar utan mer nog att man tvekar eller inte vill lämna.

    Din dröm om att skilsmässan ska bli bra är ju bara en önskan, det vet du inget om, men han har alltså smusslat och gömt dig under 2 år och sedan ska det fortsätta ett bra tag till? Ni ska alltså som du skriver vänta en längre tid innan ni kan berätta? ni ska fortsätta smusslandet? hur kommer du känna då tror du?
    du kommer ju att fortsätta att må dåligt då ni inte kan göra något tillsammans offentligt. 
    Hur umgås ni nu? träffas ni bara för sex eller vad? vad gör ni hop? 
    Du mår dåligt och han tillåter det när du fortsatt får vänta på honom och det ska sen fortsätta? ett långt tag till?
    Sen du hur ska ni säga att ni träffades? ska ni  för ljuga barn och annan släkt och vänner och säga att ni träffats ett par år efter skilsmässan? 
    Smussel och ljug ska fortsätta? 
    Han ska ljuga sin barn rakt upp i ansiktet och har svårt att tro att han inte försäger sig.
    Hela erat förhållande skulle bygga på lögner.

    Du anser att han är ditt livs kärlek men du har ju inte levt med honom, ni kan ju inte ha kunnat gjort saker tillsammans ute, ni har väl mest träffats korta stunder hemma hos dig? haft sex eller vad har ni gjort tillsammans som gör att du tror att ni passar så bra ihop och är ditt livs kärlek?
    Lever du inte bara med en dröm?

    Du säger ju själv att du vill kunna ställa ultimatum eller ta en längre paus men tror att han då kanske stannar hos sin fru, ja och i så fall har han ju inte rätt känslor för dig för om han lever i ett dåligt förhållande borde han separera och leva själv.
    Eller om du nu är hans livs kärlek som du beskriver honom skulle han ju inte stanna hos sin fru om du skulle välja att avsluta om han inte separerar.
    Tvekar du på om han stannar hos sin fru eller ej är han inte lika kär i dig som du i honom.

    Tyvärr så är det för många lögner och svek i detta och tiden går. Tror faktiskt att du är den stora förloraren här. Som du skrev din vän kommer att höra av sig och berätta om deras jul och nyår och vad dom gjort och mannen vet om det och låter det ske. Vilket svek han begår både mot sin fru och dig, nej han låter inte som ett kap! Hoppas inte på för mycket från honom.

    Har du egna barn? 

    Vi träffas o gör saker öppet som vänner. Vi berättar dock inte om alla gånger vi gör saker. Vi äter lunch, går en promenad, ut o springer, åker o handlar etc. Vi behöver om han skiljer sig inte smussla alls för att vi träffas men kanske låtsas om som att kärlek uppstod på vägen i vår vänskap först efter skilsmässan?  Jag tror verkligen att han är lika kär i mig som jag är i honom. Men att bryta en familj är inte lätt för det. Om jag varit gift o han singel kanske jag inte skilt mig om han inte ville vara med mig? Men du har nog rätt till sommaren fegar han ut o så stod jag där med två år av livsläxa i bagaget. Ja jag har barn. Även de äldre. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Känslor) skrev 2024-12-14 10:49:53 följande:

    Åh alltså du vet ju själv att du är en dålig människa nu, men jag känner ändå med dig. Har själv växt upp på ett sätt som gjorde det svårt förstå hur det bör gå till när det gäller relationer och känslor.

    Om du inte redan sökt hjälp så ber jag dig söka professionell hjälp med detta. Det är så pass allvarligt. Det berör så pass många personers hälsa och framtid. 


    För första gången i mitt liv har jag själv efter terapi förstått vad som är ok och inte ok. Jag har låtit mig utnyttjas och luras. Inte på det sätt som du är med om nu. Men det är samma mekanismer som inte fungerar rätt, när det borde vara självklart att trycka på bromsen. 

    Om du en dag får ett nytt sätt att förhålla dig till dig själv och andra så kommer du kanske som jag kan nu, separera på mitt eget jag och det som inte är friskt. Innan hjälp så var dessa två ett. Jag var ett enda paket av osunt. Men nu när det osunda dyker upp kan jag rama in det och aktivt ta ställning.

    Det är så starka känslor och vet att det är svårt orientera i det. Men du måste, ett sätt är att söka hjälp inom psykiatrin. Faktiskt även inom beroende psykiatrin. Det finns stöd för olika sorters beroende. Kickar för hjärnan är förrädiska oavsett sorten. Speciellt om du har ett bagage som
    är tungt.


    Tack för ditt svar. Jag har provat terapi det har inte fungerat så bra. Provat fler olika. De flesta har ungefär bedömt mig som normal, lite livskris och att jag ska bestämma mig. Ditt svar fick mig att återigen boka en tid. Hittade en psykoterapeut på Instagram för ett tag sen som verkar ha inriktning mot anknytning och lite beroendepersonlighet. Jag ser ju sidor hos mig själv och att jag accepterar vissa saker som man kanske inte bör. Men klarar inte av att bryta mina egna mönster. 
Svar på tråden Älskarinna