Kvinnor och höga krav på partner?

Nej du missförstod mig, jag tycker att män på nätdejtingsidor ibland är ointressanta för att de antingen inte är så bra på att skriva (ställer inga motfrågor, undrar ingenting, öppnar inte upp - vilket jag förstår för vem orkar göra om den processen om och om igen) så jag får inget grepp om vad det är för personlighet eller för att de helt enkelt inte delar med sig någon personlig info alls på själva profilen och då faller de bort naturligt för man kan ju inte skriva till varenda en för att försöka lära känna varenda en på djupet. 

Det är i sig också ett problem, tidsåtgången att försöka lära flera människor samtidigt för det måste man ju i princip eftersom folk försvinner, slutar svara, ghostar, visar sig vara fel osv. Jag fattar inte hur folk har tid helt ärligt.

Och då är ju jag likadan. Jag orkar inte heller lära känna flera samtidigt och lämna ut mig själv till var och en det tar för mycket energi, så det blir någon åt gången men då känns det väldigt energikrävande om personen sen försvinner. En endaste likasinnad skulle ju vara drömmen. :)

Som jag skrev så tycker jag inte om nätdejting för att det blir för ytligt för mig och då syftade jag just på att man bara ser en bild och i bästa fall en rad om intressen. Jag sade inte att jag ratar män baserat bara på foto. Tvärtom så är det ju just det jag inte gör i verkligheten. Jag är inte den som dras till de "snyggaste". Självklart drar något mig in, som ögon, leende eller liknande men i min erfarenhet blir det där leendet det vackraste jag vet om jag är kär i personen och dennes personlighet. Älskar kroppen för att jag älskar mannen liksom även om det är en mjuk och chipsad dad-bod. Man vill ju ha en normal man, inte någon som hör hemma i en annan värld än ens egen. Jag lever inte i reality, onlyfans, influencer-världen.

Jag jobbar i vården, älskar musik och sjunger, plockar svamp, älskar dokumentärer, filmer, serier, att skriva, fixa saker hemma (det måste man kunna när man levt själv 10 år), gamea ibland, odla under sommarhalvåret på mina 100kvm trädgårdsland,  och att laga god mat, vara i naturen, grubbla, fundera, vara någons ljuspunkt i vardagen, den som pratar med den bortglömda äldre på busshållplatsen, osv.

Då vill jag "bara" hitta någon som är lika anspråkslös men det är inte lätt idag. På dejtingsidor är det svårt att lära känna någons personlighet i text, man ser bara det mentala men inte det levande.

Och upplever att män har minst lika många krav de också. Varit med om att få nobben p.g.a min ekonomi, en man som ville köpa hus och ville hitta någon som kunde medfinansiera och såna resurser har inte jag och då var jag inte så intressant längre, så nog går det väl åt bägge håll det där med kravställning som någon upplever att de inte når upp till. :)

Som sagt. jag vill träffa människor på mer naturlig väg framöver, inte över skärm, så jag får väl starta upp något. :)

Insåg nu att jag råkade se fel och att det jag svarade på tidigare inte ens var riktat mot mig, men det blev ett väldans långt svar XD

Nej men precis, jag förstår vad du menar. Jag tror att du och jag pratar om samma saker men sen finns det en annan halva av spelplanen som kanske är mer intresserade av utseende och ekonomi också och each to their own liksom.

Just det du beskriver är hur jag funkar. Jag faller för en person och personligheten och då blir personens utseende det vackraste jag vet för att jag är kär i personen.

Att utgå från någons snygghet och vilja ha någon, trots urkass personlighet, ja då är det väl inte kärlek utan endast sexuell attraktion eller nåt. Jag vet faktiskt inte och ska nog inte uttala mig heller om hur andra som inte fungerar som mig fungerar, för det vet jag ju faktiskt inget om.