Anonym (fel tid) skrev 2024-11-29 01:25:43 följande:
Vad är höga krav?
Jag blev singel vid 30 med två barn under 5. De män som fanns tillgängliga då var män utan barn (och jag ville inte ha fler) eller andra frånskilda med småbarn och jag orkade inte pussla ihop ett sånt liv. Jag var inte jätteeftertraktad trots att jag ser bra ut, p.g.a. att jag var "singelmamma". Fick höra från en att "du som är singelmamma får inte ha krav utan du får ju vara glad över vad än du kan få", "damaged goods" och "baggage" var annat som kom så jag släppte rätt snabbt nätdejtandet.
Jag har valt att leva själv. Har ett låglöneyrke idag trots att jag pluggat på universitet totalt i 5 år med olika ämnesområden, men jag tog aldrig examen för att barn nr 2 kom och sen behövde jag jobba för att försörja mig, så så kan det också bli. Jag är med andra ord intelligent och allmänbildad men inget jag använder mig av idag mer än att chefer uppmärksammar att jag är skarp och gör ett bra jobb. Att plugga klart går inte som ensamstående och jag trivs bra med mitt jobb så jag vill vara kvar trots låg lön. Men då "ses" jag av vissa som en viss typ av människa fast det finns ganska mycket mer i mig än vad den snabba bilden säger.
Men allt jag skulle önska är bara en jordnära man som inte karriärhetsar i kostym och vill ut på finkrogar, för det har jag inte råd med, utan hellre då nån som yrkesarbetar precis som jag, som kan förstå den livssituationen och är lika nöjd som jag med ett mer naturnära, lugnare liv och god mat hemma i stället för ute osv.
Men det är tillräckligt svårt det också att hitta idag känns det som.
Jag har många vänner som hittat nya trots barn men då var de antingen yngre och villiga att skaffa fler, eller äldre så att bägge redan hade halvvuxna barn. Men jag känner det som att jag blev singel lite i fel tid/ålder.
Men nu märker jag ju att män i stället blir skeptiska över att jag varit singel så länge, trots att jag själv valt det. Typ, vad är det för fel på henne? Jag valde bara att fokusera på barnen och invänta att de blev äldre,men samtidigt har tiden gjort att steget bara känns längre och längre bort att det någonsin skulle ske att man träffar någon.
Dålig timing är det. Jag är i fel ålder, ogillar nätdating (80-talist) och hoppas på att träffa någon mer naturligt, men det är lättare sagt än gjort, världen är mer cynisk och man ser med skepsis på folk som är långvarigt singel så helt ärligt vet jag inte om jag ens ids försöka.
Har jag klarat mig 10 år utan partner kanske jag inte ens behöver nån.. Förutom saknaden av någon att dela livet med som gör sig påtaglig nu som då.
Pratar med många äldre i vardagen som alla träffat sina 50+ äktenskap på danser. Så jag funderar på att börja dansa och skapa nya danser för våra generationer som tappat bort det där..Vad tror ni?
Lycka till alla där ute. <3
"
Fick höra från en att "du som är singelmamma får inte ha krav utan du får ju vara glad över vad än du kan få", "damaged goods" och "baggage" var annat som kom så jag släppte rätt snabbt nätdejtandet."
Det är så redpill flummare resonerar, samma sak om de knullat med fler än 5
själva de är ju 'high value' så de kan ha höga krav.
Hur få man en 'high value' man på kroken?
bli singelmamma och/eller skaffa onlyfans
