Ni som har sjukersättning, hur står ni ut?

Att skriva något som är sant betyder inte att man vill trycka ned, nej. Att däremot skriva något som är nedlåtande - speciellt om det handlar om något för ämnet helt ovidkommande - betyder med absolut största sannolikhet att man vill trycka ned, helt oberoende av om det är sant eller inte. Enda undantaget är om man har autism eller liknande - om detta är anledningen till att "B" uttryckte sig som hen gjorde är det förstås en helt annan situation. Men om B (och ni som hållit med B) inte har någon form av diagnos så är det bara obehagligt. Och att många av oss tycker att det är ett förkastligt beteende har ingenting med lättkränkthet att göra (som du antydde i ett annat inlägg); det har att göra med normal empati och omtanke om andra människor, såväl som med vanligt hederligt hyfs. Kort sagt: att påpeka saker som är (i) sårande och förminskande, och (ii) helt irrelevanta i sammanhanget anses som ett socialt oacceptabelt beteende av alla människor med någon form av normalt hyfs - inte bara av människor somärlättkränkta. Och det gäller helt oavsett om påpekandena tekniskt sett är sanna eller inte.

Du har rätt. Daglig verksamhet är ingen arbetsform. MEN.. Många som har daglig verksamhet ser det som sitt arbete. Det tycker jag att man kan bjussa på. Bjussa på att dessa människor får känna stoltheten att faktiskt kunna jobba, fast man inte kan ha ett arbete på arbetsmarknaden. Det är till och med så illa, att många som har daglig verksamhet, hade kunnat jobba om man anpassat jobben och om det funnits fler jobb. När jag jobbade inom daglig verksamhet i slutet av nittiotalet eller i början av tjugohundratalet så var personerna där personer med svårare intellektuella funktionsnedsättningar. Då, på den tiden, fanns Samhall och lättare arbeten för personer med lindrigare funktionsnedsättningar. Därför, eftersom detta med daglig verksamhet har ändrats, så kan vi vara lite bjussiga. Idag är det mer vanligt att personer inom daglig verksamhet jobbar utanför lokalerna och faktiskt är på en arbetsplats, än det en gång i tiden var.

Jag tycker ni ska sluta diskutera varför personen har sjukersättningen. Bara för att en sak inte syns, betyder det inte att det inte finns. Du skriver att din vän säger att den bekanta har mentala problem. Ibland räcker det. Personen är kanske stabil, men kommer att braka ihop om den börjar jobba.

Fast ... om man kan jobba så varken får man eller ska få sjukersättning. Om du har fått det trots att du kan jobba är det nåt som blivit väldigt fel i processen; med tanke på hur lång processen är, och hur många och hårda kriterier man måste uppfylla, undrar jag verkligen hur det gick till. Såvida du inte är extremt duktig på att ljuga konsekvent och bete dig konsekvent missledande under hela utredningen, och det undrar jag om någon är kapabel till.

Känns ärligt talat mer som att du inte alls har sjukersättning, utan bara hittar på, i syfte att förstärka bilden av folk m sjukersättning som lata snyltare ...

Varför skulle personen hitta på?
Jag har sjukersättning, och mår också jättebra.

Så den enda funktion du har och de enda behov du uppfyller är genom ditt lönearbete? Det låter otroligt sorgligt, om nåt ?

Jag har annat i mitt liv också. Men många som är arbetslösa mår väldigt dåligt, speciellt långtidsarbetslösa så det säger ju en del om hur viktigt det är att ha ett jobb.

Fortfarande inget som hindrar en person med sjukersättning att söka arbete. För denne arbete och klarar det så ska denne självklart inte ha sjukersättning.