Ni som har sjukersättning, hur står ni ut?

Jag har sjukersättning pga en mildare npf-diagnos jag fick i mitten av tonåren.

Är i medelåldern idag och tvivlar på om det är nån idé att börja plugga och försöka ta mig in på arbetsmarknaden. Det var ca 20 år sen jag sist befann mig på en arbetsplats.

Försöker ändå att leva ett liv som jag tror främjar min fysiska och kroppsliga hälsa på ett optimalt sätt. Tror att detta gör det lättare att frammana känslor av lycka och mening i livet.

Umgås med min familj flera gånger i veckan, passar min systers barn ibland, tar vitaminer och kosttillskott, lagar god mat, tränar kondition och unnar mig godsaker för lite guldkant på vardagen. Shoppar kläder online för att känna mig fin när jag tittar mig i spegeln eller går ut. Går på långa promenader i naturen ibland, tar lugnande medel (milda, receptfria) innan sovdags för att undvika ångest på morgonen. Firar högtider, ser filmer, lyssnar på musik, hittar tröst i minnen och nostalgi när nuet känns  tungt och påtagligt hopplöst.

Har inte längre nån sexlust i kroppen vilket känns sorgligt ibland. Men får acceptera detta då sexdriften är svår att skaka liv i när den inte längre känns där i grunden. Jag är troligtvis inte fertil längre och gissar att ens egen dalande drift är en naturlig följd av detta.

Slutligen så undviker jag skadliga livsvanor som alkoholkonsumtion och droger i övrigt. Vill också försöka hela mig själv på naturlig väg och undviker därför lyckopiller, som dessutom alltid kommer med biverkningar.

Kan tänka mig att det är svårt att dejta när man har sjukersättning. Det är svårt för oss med både utbildning och jobb också eftersom dejtingmarknaden är tuff idag. I så fall får du räkna med att sänka dina krav, alltså dejta en man som är i samma situation som dig, då kan du säkert hitta någon att dejta.