• Anonym (Kris&Panik)

    Förälskad i annan

    Jag lägger den här frågan under otrohet, fast jag själv är starkt emot det.

    Jag har en underbar fru, klok rolig vacker. Vi har gemensamma värderingar, grälar nästan aldrig och vi har ett bra sexliv.

    Jag har allt jag kan önska och inget att klaga på. Ändå kan jag inte kontrollera mina känslor för en annan person. Jag har känt henne sen länge men på grund av vissa omständigheter så har vi börjat ha mer kontakt nu. Och i varje möte jag har med henne känner jag mig själv bli mer förälskad. Inget fysiskt eller romantiskt har skett, vi har inte den relationen, men jag känner ibland att jag har svårt att sluta tänka på henne.

    Vet inte om det skulle kunna bli vi, men bara det faktum att jag känner och tänker såhär gör att jag undrar hur mycket jag egentligen älskar min fru.

    Sviker jag min fru genom att känna såhär? Ska jag bara försöka sluta ha kontakt och tvinga mig själv att sluta tänka på den andra?

    Har någon varit i liknande situation? Skulle behöva lite guidning...

  • Svar på tråden Förälskad i annan
  • Anonym (....)

    För övrigt är det svårt det där att avstå från en besvarad förälskelse. Det är ändå en stor och viktig mänsklig erfarenhet. Så mycket i kulturen handlar om det, både populärkulturen och finkulturen.

    Ibland blir det så tokigt och dumt, att man kan ha haft en lång rad obesvarade svärmerier. Till slut väljer man att satsa på en man som man kan få, bilda familj med honom innan man blir för gammal. Och just för att man känner sig trygg med sin familj, så får man bättre självkänsla, blir säkrare och tryggare - och då får även de där attraktiva männen som man lätt börjar svärma för upp ögonen för en. Och plötsligt är man förälskad i en sådan man och han är förälskad i en tillbaka. Det där fantastiska som man inte räknade med att få uppleva i livet.

    Samtidigt är det då ens makes förtjänst att man blivit så trygg att man vågar tro att en sådan man kan älska en. Ska man svika honom då, det blir ju s.a.s. ett dubbelt svek när det är han som med sin kärlek till en har möjliggjort det? Livet är inte lätt.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-23 15:33:18 följande:
    Att vara mogen inbegriper mer än att kunna hantera sina känslor, det innebär också att försöka förstå andra.  Allt vi gör eller inte gör är produkten av våra upplevelser.  Det behöver inte alls vara svårt att bryta upp från en relation. Om man inte bryr sig om andras känslor är det hur lätt som helst.  Det är bara att gå och inte se tillbaka.

    Det är bra mycket svårare att leva i en relation som inte fungerar av någon orsak.

    Fast våra upplevelser är bara våra känslor. Så det du skriver kanske stämmer för väldigt känslostyrda människor.


    Genom att ha ett mer moget förhållningssätt till sina känslor kan man välja att agera efter hur man vill att saker ska vara och på så sett göra så att man efter ett tag upplever saker på ett sätt som är mer i linje med ens mål i livet.


    Ens relation kanske är dålig för att det uppstått någon låsning där man inte känner för att göra vissa saker. Då kan man istället tänka: Hur agerar en person i en relation som är bra? Hur agerar man för att en relation ska bli bra? Sen agerar man så även om det känslomässigt finns någon form av blockering. För de där känslorna som blockerar är oftast bara omognad som hindrar en i livet.


    Så agerar man bra i relationen som är dålig för stunden så kommer relationen att bli bättre. 

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (....) skrev 2024-05-25 07:46:05 följande:

    För övrigt är det svårt det där att avstå från en besvarad förälskelse. Det är ändå en stor och viktig mänsklig erfarenhet. Så mycket i kulturen handlar om det, både populärkulturen och finkulturen.

    Ibland blir det så tokigt och dumt, att man kan ha haft en lång rad obesvarade svärmerier. Till slut väljer man att satsa på en man som man kan få, bilda familj med honom innan man blir för gammal. Och just för att man känner sig trygg med sin familj, så får man bättre självkänsla, blir säkrare och tryggare - och då får även de där attraktiva männen som man lätt börjar svärma för upp ögonen för en. Och plötsligt är man förälskad i en sådan man och han är förälskad i en tillbaka. Det där fantastiska som man inte räknade med att få uppleva i livet.

    Samtidigt är det då ens makes förtjänst att man blivit så trygg att man vågar tro att en sådan man kan älska en. Ska man svika honom då, det blir ju s.a.s. ett dubbelt svek när det är han som med sin kärlek till en har möjliggjort det? Livet är inte lätt.


    Fast redan när man börjar umgås med dessa män som man tidigare varit intresserad av så har man gått för långt. Och speciellt om det går så långt att de har mage att uppvakta en upptagen kvinna.
  • Anonym (Ffo)

    Hur går det TS?

    Jag kommer ingenstans i mina tankar, mer än att jag känner mer att han känner likadant som jag gör nu. 

  • Anonym (Kris&Panik)
    Anonym (Ffo) skrev 2024-05-27 00:23:59 följande:

    Hur går det TS?

    Jag kommer ingenstans i mina tankar, mer än att jag känner mer att han känner likadant som jag gör nu. 


    Hej Ffo!
    Det är samma här tyvärr. Har inte träffat personen på ett tag, men däremot skrivit lite meddelanden fram och tillbaka. Så svårt att inte smälta när hon skriver fint. Jag försöker hålla mig från att skriva saker jag inte kan visa för andra. Samtidigt passerar tiden och livet...
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-05-26 08:23:04 följande:
    Fast redan när man börjar umgås med dessa män som man tidigare varit intresserad av så har man gått för långt. Och speciellt om det går så långt att de har mage att uppvakta en upptagen kvinna.

    Japp och det är ju förmodligen vad man hoppas uppnå genom att "låta den andra veta vad man känner". För är han/hon på så tar han/hon kanske första steget och då kan man låtsas som att det "bara hände" men att man själv inte alls var den drivande så man är lite oskyldig ändå Flört

    Hela den här processen involverar massvis med självlögner och självmanipulation redan från första början. Jag tror nog att man fattar att man är på väg ut mot djupt vatten men man struntar i det för känslan är ju bara sååååå skön.

    Jag tror det är ganska meningslöst att försöka resonera med förälskade människor på ett rationellt plan. Allt som sägs vet de ju redan men väljer att ignorera det. Jag tror att det krävs betydligt mer än ord för att man ska vakna till. Så länge det inte finns någon "deadline" och man kan fortsätta suga på karamellen hur länge man vill så kommer man göra det.
  • Anonym (Ffo)
    Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-05-27 06:07:34 följande:
    Hej Ffo!
    Det är samma här tyvärr. Har inte träffat personen på ett tag, men däremot skrivit lite meddelanden fram och tillbaka. Så svårt att inte smälta när hon skriver fint. Jag försöker hålla mig från att skriva saker jag inte kan visa för andra. Samtidigt passerar tiden och livet...
    Jag känner att jag varit alldeles för öppen gentemot honom på senaste tiden, men samtidigt är det ju sant. Jag har inte sagt exakt hur jag känner, men något ditåt, och jag tror att han förstår. 

    Jag tror faktiskt egentligen han förstått för längesedan, det är snarare att han inte vet hur han ska agera.
  • Anonym (...)

    Vad är det du har fallit för? Något särskilt eller är det bara fysiskt

  • Anonym (inte säkert)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-05-26 08:19:06 följande:

    Fast våra upplevelser är bara våra känslor. Så det du skriver kanske stämmer för väldigt känslostyrda människor.


    Genom att ha ett mer moget förhållningssätt till sina känslor kan man välja att agera efter hur man vill att saker ska vara och på så sett göra så att man efter ett tag upplever saker på ett sätt som är mer i linje med ens mål i livet.


    Ens relation kanske är dålig för att det uppstått någon låsning där man inte känner för att göra vissa saker. Då kan man istället tänka: Hur agerar en person i en relation som är bra? Hur agerar man för att en relation ska bli bra? Sen agerar man så även om det känslomässigt finns någon form av blockering. För de där känslorna som blockerar är oftast bara omognad som hindrar en i livet.


    Så agerar man bra i relationen som är dålig för stunden så kommer relationen att bli bättre. 


    Tror du att vi människor inte normalt styrs av våra känslor? Vad styrs vi annars av? Intellektet ? eller kanske av normer och etik? 

    Ibland låter det som om att styras av känslor skulle vara omoget när det i realiteten är tvärt om. Det är när vi är i kontakt med våra känslor som vi kan förstå varandra och varandras känslor.  Det finns ingenting som kan knyta samman människor i en relation som just känslor men på samma sätt kan de bryta upp relationer, 

    I känslofattiga relationer som du tycks förorda är det annat som garanterar relationen, ekonomiska villkor, etiska levnadsregler (motstånd mot skidmössor), den externa familjens önskningar (resonemangsäktenskap) mm.

    Vad som är mer moget kan nog diskuteras.   Det vore intressant att forska kring vilken typ av relation som är mest "human" för bägge parter. Kanske är det så att resonemangspartier håller längre ? eftersom bägge parternas familjer har investerat i dem.  Kanske är relationer som bygger på kärlek humanare?

    Jag vet inte men en sak är jag relativt säker på. När kärleken tar slut i en relation blir den ofta destruktiv.
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-27 20:59:43 följande:
    Tror du att vi människor inte normalt styrs av våra känslor? Vad styrs vi annars av? Intellektet ? eller kanske av normer och etik? 

    Ibland låter det som om att styras av känslor skulle vara omoget när det i realiteten är tvärt om. Det är när vi är i kontakt med våra känslor som vi kan förstå varandra och varandras känslor.  Det finns ingenting som kan knyta samman människor i en relation som just känslor men på samma sätt kan de bryta upp relationer, 

    I känslofattiga relationer som du tycks förorda är det annat som garanterar relationen, ekonomiska villkor, etiska levnadsregler (motstånd mot skidmössor), den externa familjens önskningar (resonemangsäktenskap) mm.

    Vad som är mer moget kan nog diskuteras.   Det vore intressant att forska kring vilken typ av relation som är mest "human" för bägge parter. Kanske är det så att resonemangspartier håller längre ? eftersom bägge parternas familjer har investerat i dem.  Kanske är relationer som bygger på kärlek humanare?

    Jag vet inte men en sak är jag relativt säker på. När kärleken tar slut i en relation blir den ofta destruktiv.

    Vi människor styrs i olika grad av känslor men det forskning visar är att vi kan styra våra känslor genom våra handlingar. Så på det sättet styrs vi också av våra tankar och resonemang.


    Forskning visar att vi kan begå handlingen före känslan och därmed föda en känsla. Den vanliga uppfattningen är att vi först måste känna känslan för att sedan begå handlingen. KBT bygger på detta och används inom relationsterapi och mycket annat.


    Sen finns det motsatta. Vi kan känna något men behöver inte agera på det. Om vi inte redan lärt oss det så kan vi lära oss att ha en distans till våra känslor. Det är en form av känslomässig mognad att ha det.


    Om man har en känsla så behöver den inte ta över en själv. Man kan säga till sig själv: "Jag känner ilska/ångest/förälskelse/osv". Man får ett mentalt avstånd till sin känsla.


    Att vara starkt känslostyrd är en form av känslomässig omognad och leder ofta till problem. Det är sånt som bidrar till otrohet, missbruk, svårighet att klara av skola och jobb, våldtäkt, misshandel, depression, osv. Sen ska man givetvis ha känslor i relationerna till andra människor. Men det betyder inte att alla dom känslorna är bra.


    Forskning visar att de relationer där man begår handlingar för att stärka relationen är de som håller bäst. Kärleken tar ofta slut för att många tror att allt ska komma naturligt. Men det behövs investeringar i en relation för att den ska hålla. Man behöver begå handlingar fast man inte alltid känner för det. 

Svar på tråden Förälskad i annan