Förälskad i annan

Ja, om man inte lever ut förälskelsen genom att ha sex, så drar man ut på den. Detta gäller både om det är ett par som är tillsammans, men bara kan ha sex sällan p.g.a. geografiskt avstånd eller begränsat antal besök på en anstalt exempelvis, och om det är en person som svärmar för en annan på avstånd och alltså aldrig har sex.

Jag har just nu varit förälskad i en man (gift förstås, och inte intresserad av mig) i 6,5 år... fast det känns faktiskt ÄNTLIGEN som att det börjar avta. "Tack vare" honom, då han stängt mig ute på alla kanaler, så att jag får för lite material att "mata" känslorna med. För jag kan inte låta bli att göra det, när jag HAR tillgång till material om honom... Det är så dumt. 

Jag träffar ju den här mannen då och då. Han väljer själv att ge mig material så att säga. Ber mig komma och träffa honom t.ex., men utöver att han öppet flörtar och ibland rör vid mig lite på märkliga sätt så gör vi inget. 6.5 år!! Det hade jag aldrig orkat:(

Ja man kan dra ut på det om det blir en ständig fantasi, där man glorifierar personen till något hen inte är. 

Om man sen lyckas få till det brukar besvikelsen komma som ett brev på posten. I fantasin är personen alltid utan brister och fel. Dessutom är man så himlastormande kära, för alltid, i fantasin.

Bra att du funderar över varför du ens ifrågasätter din nuvarande relation. Du beskriver närmast min drömrelation men många vill inte ha det trygga och lugna utan vill ha kickar, passion, spänning. Frågan är vad du vill ha?

Själv har jag då och då fått crush på nån ny kollega, men det har varit hyggligt lugnt och hanterbart. Bara att vänta tills det gått över. Att man träffar nya fantastiska människor ibland är liksom inget konstigt och vi är ju inte gjorda av sten. Man får däremot aktivt välja hur man agerar, eller inte agerar så att säga. 

Jag ser nog honom exakt så som han är faktiskt. Jag kan absolut se hans sämre sidor, men gillar honom ändå. Det började ju med att jag gillade honom som person och tyckte vi var väldigt lika på många sätt och att vi kunde förstå varandra på ett ovanligt sätt. Ibland bara hittar man någon unik, men situationen känns så komplicerad att jag hade önskat att det gick att göra en lyckad eternal sunshine of the spotless mind. Samtidigt tycker jag om de stunder vi får ihop, även om det blivit ännu mer komplicerat senaste tiden.

Om man är olyckligt kär eller utsatt för en manipulativ person som inte ger en kärlek fullt ut så kan denna fas på något sätt pågå mycket längre även om jag inte är helt säker på att det är samma känsla. Vet de som varit i denna fas i över 10 år.

Det jag menar som inte vara så länge är helt besvarad förälskelse som finns i början av en riktig relation.

Jag tror folk är olika helt enkelt. Jag har varit förälskad länge tidigare också, i någon som jag dessutom hade en mycket lång relation med.

Jag har nu tänkt på honom och det här i flera dagar. Försökt resonera med mig själv, att jag måste skärpa mig, att jag måste sluta. Men samtidigt har vi också pratat flera gånger, helt vardagligt som vi brukar.

Jag önskar han kunde prata om hur han känner, försvinna ur mitt huvud eller bara kyssa mig. Det känns som att inget spelar någon roll längre, allt praktiskt, vad alla runtomkring ska tycka och känna. Det känns för otroligt att ha hittat en sån här person, jag vill inte förlora honom i mitt liv. Jag har aldrig varit egoistisk, men nu vill jag vara det.

Mjo, men hänger det inte ihop rätt mycket med:

1) Vilken inställning man har till förälskelser
Om man är lite romantiskt lagd och anser att förälskelser är det finaste som finns i universum och ska därför inte hanteras som andra känslor utan en efter en helt annan och mycket mer tillåtandende "regelverk"

2) Hur mycket man tillåter sig själv att göra
En förälskelse uppstår ju sällan på 2 millisekunder. Oftast är det en process och innehåller många små steg och sätter man stopp redan vid första steget så blir hinner det kanske inte bli en sån stor grej?

Om du inte vill att det ska ta slut och i praktiken ser till att det ska fortsätta så är det väl inte så konstigt att det bara fortsätter?

Du tror inte att det kanske börjar bli dags att involvera din partner i det när det gått så långt som att du mer eller mindre struntar i din befintliga relation och allt som räknas är den andra?