Förälskad i annan

Det är väl inte så konstigt, att spännande nyförälskelse känns mer lockande än den trygga stabila kärleken? Hur tror du att din fru kan konkurrera med någon du inte delar även den trista tråkiga delen av din vardag med?

Du undrar om dina känslor kanske inte är så starka gentemot din fru eftersom du känner så här. Men om du tänker efter, om du skulle behöva göra en rättvis bedömning skulle du behöva dela lika många år och lika mycket trist städning, tjafs om ekonomi, barn och andra vardagliga saker med den nya kvinnan. 

Dina känslor, pirret osv beror mycket på det okända. Attraktionen baseras på att ni fortfarande är främlingar för varandra ( outforskade marker), du har inte sett så mycket av hennes sämre sidor ännu. Klart att allt nytt är mer spännande än det gamla som man oftast vet var man har. 

Många lämnar eller är otrogna för att de känner attraktion för någon annan, men ångrar sig eftersom de sannolikt haft en drömbild av hur det skulle vara med den nya kvinnan/mannen. Oftast blir det ett rejält uppvaknande, som tyvärr då oftast sker alldeles för sent.

Jag brukar tänka att det är lite som att resa till ett nytt land, då man gör sig en inre bild av hur underbart och spännande det kommer bli.  Visst kan resan bli bra, men det lever ytterst sällan upp till den storslagna fantasin.

Alla kommer bli nyfikna och attraherade av andra. Men ibland är det bättre att stanna upp, lägga den nyförälskade energin på det man redan har. För en sak är säker, inget förblir spännande och superattraktivt i flera år. 

Om man inte klarar av att tänka längre än för stunden, är det bättre att undvika föremålet för attraktionen. Attraktionen dör ut rätt snabbt då. Det gör den slutligen i en relation med ( blir till kärlek), men fortare för en ny person om man undviker att underhålla den, och istället lägger energin på det man redan har.

Det är sällan så jobbigt som man kan tro.
Om jag varit attraherad av någon brukar det sällan dröja längre än 6 månader. Efter det har det ingen betydelse hur snygg, sexig etc man jag än tyckt det var. Attraktionen är helt bortblå om man inte underhåller det. Sen undrar man hur man kunde vara så intresserad. Känslan är helt ljummen. 

Det är väl ungefär så länge förälskelsehormoner ( som inte underhålls) håller i sig. 

Det allra viktigaste är väl att man berättat för sin nuvarande partner om läget? 
Därefter kanske man kan träffa den nya på ett mycket diskret sätt, såvida man varit ärlig om det. Om man bor ihop och partnern har mycket känslor kvar för en, är det schysstaste sättet att antingen bosätta sig hos en vän eller föräldrarna tillfälligt, eller hålla ut med dejting tills man kan flytta ut.

Om förälskelsen inte håller, så var det ju ändå inget att satsa på till att börja med.

Ja man kan dra ut på det om det blir en ständig fantasi, där man glorifierar personen till något hen inte är. 

Om man sen lyckas få till det brukar besvikelsen komma som ett brev på posten. I fantasin är personen alltid utan brister och fel. Dessutom är man så himlastormande kära, för alltid, i fantasin.