Förälskad i annan

Prata med din fru, ingen här vet hur hon resonerar.

Förtydligande:
Jag VILL inte vara otrogen och har inga planer på det. Använde detta forum för att det handlar mycket om separation mm.
Jag är alltså orolig att det kommer sluta med att jag känner att jag måste separera pga dessa känslor. Hoppas att det ska gå över. Vill inte lämna min familj eller utsätta våra gemensamma barn för allt som en separation skulle innebära.

Ja, men jag är orolig att det inte skulle finnas någon väg tillbaka efter ett sådant samtal. Jag vill få ordning på vad jag själv känner innan jag lyfter det.

Jag vet att det rätta egentligen är att sluta tänka som jag gör, men det är svårt. Både känslan av att man kanske missar något, samt att man kanske äventyrar hela sitt äktenskap för att man fått en annan person i tankarna.

Först och främst så kapa banden med kvinnan som du börjar få känslor för. 
Det är omöjligt att gå en hel relation utan att träffa någon som man får någon form av känslor för. Frågan är bara vad man gör åt det!

Du skriver att du älskar din fru. Vill du fortsätta leva med henne? Vill du vårda er relation? 

Just nu får jag känslan av att du suckar att du har träffat någon som du har fått känslor för och det är synd om dig och du kanske får skilja dig från din fru. 

Var är handlingskraften? Du sitter på händerna i dagsläget och väntar på att något ska ske. Det finns inget värre än att bara låta saker och ting vara och tro att det löser sig själv. Det gör det inte!

Om du älskar din fru så gör du något åt det faktum att du har känslor för någon annan. Sedan får du ta dig en funderare på varför detta kunde ske? Ett vardagligt förhållande löper på som i ett hamsterhjul. Har ni det för tråkigt och är fast i rutiner? Men gör något åt det! Parterapi kan vara en grej. 

Tack för bra svar. Du har rätt i att jag bara väntar idag. Slits mellan nyfikenheten på nåt annat och önskan att hålla fast vid mitt förhållande. Har tänkt att dessa nya känslor ska lägga sig.

Jag tycker inte synd om mig själv, men vill inte såra andra på grund av att jag är självisk. Samtidigt vill jag inte missa något eller sluta känna dessa ändå härliga känslor.

Hamnar i cirkelresonemang gång på gång.

Två inlägg har tagit upp att du ska kapa banden med henne, inte mötas. Du svarar inte på det. 

Med detta menade jag också att kapa kontakten. Jag förstår att det är en bra idé. Med den här tråden ville jag höra mig för om någon gått igenom något liknande. Om det slutat väl, eller om man ångrat sig.

Har du någon erfarenhet, "ok"?