Förälskad i annan

Prata med din fru, ingen här vet hur hon resonerar.

Du kan ändå prata med din fru, det är ju ett gemensamt problem ni har. 

Först och främst så kapa banden med kvinnan som du börjar få känslor för. 
Det är omöjligt att gå en hel relation utan att träffa någon som man får någon form av känslor för. Frågan är bara vad man gör åt det!

Du skriver att du älskar din fru. Vill du fortsätta leva med henne? Vill du vårda er relation? 

Just nu får jag känslan av att du suckar att du har träffat någon som du har fått känslor för och det är synd om dig och du kanske får skilja dig från din fru. 

Var är handlingskraften? Du sitter på händerna i dagsläget och väntar på att något ska ske. Det finns inget värre än att bara låta saker och ting vara och tro att det löser sig själv. Det gör det inte!

Om du älskar din fru så gör du något åt det faktum att du har känslor för någon annan. Sedan får du ta dig en funderare på varför detta kunde ske? Ett vardagligt förhållande löper på som i ett hamsterhjul. Har ni det för tråkigt och är fast i rutiner? Men gör något åt det! Parterapi kan vara en grej. 

Jag vet att det rätta egentligen är att sluta tänka som jag gör

Man ska se till sitt eget bästa, absolut. 
Men ställ dig frågan här. Du vet vad du har med din fru. Du har skrivit att ni har det bra. Har ni arbetat på förhållandet över huvudtaget? När var ni på dejt sist? När överraskade du henne i duschen med att förföra henne? När var hon spontan när det gäller sex? När skämde du bort henne med en spontan gåva? När hade ni senast ett hjärtligt samtal om ert förhållande?

Sen fundera på det här: är du ute efter nyhetens behag och pirr i magen?

 

Hur hjälper det dig om Kalle lämnade frun för en ny kvinna och lever lyckligt resten av livet? 

Jo, jag har erfarenhet i frågan. Det fanns en kollega för några år sedan. Men jag gick hem och pratade med min man om VÅR relation och vad vi behövde för att fortsätta älska varandra och uppfylla de drömmar vi har tillsammans. 

Jag vet vilken typ av man min man är och jag vet att något nytt och spännande är det en kort tid. Jag vill ha stabilitet. Någon jag kan lita på kommer att vara där den dagen något händer. Någon som älskar mig även när jag kräks som en gris för att ungarna har släpat hem magsjuka. Någon som hämtar mig på bussen när jag har varit ute med tjejerna trots att kl är 4 på natten. Någon som varje månad ser till att det finns pengar tillgängliga på mitt konto så att jag och barnen klarar oss om det händer honom något (den upptäckte jag när första barnet var fött. Han betalade alla räkningar från sitt konto och rörde inte min lön, det var inget vi hade kommit överens om). Någon som möter mig i dörren varje gång jag kommer hem med en kyss. Någon som inte släpper mig hemifrån förrän vi har sagt hejdå ordentligt. Någon som vaknar på natten när jag är orolig och fångar in mig i en varm famn. 

Vi har levt tillsammans i 25 år. Vi har lärt oss varandras egenheter, bra och dåliga sådana. Vi har gått genom kriser tillsammans. Vi har skapat ett liv tillsammans

Varför skulle jag ge upp allt DET (och mycket mer!) för lite pirr i magen? 

.

Ni måste prata med varandra! För något är off.