Förälskad i annan

Exakt hur jag tänker. Jag tror inte man behöver liksom avsluta relationer för att man råkar gilla någon heller och det måste bli en stor katastrof liksom. Det är en normal och till och med fin sak så länge man inte gör mer än känner.

Undrar hur det går för dig, TS? Är nu i en liknande situation och skulle vilja veta om det finns ljus eller något annat i slutet av tunneln )

Jag tycker du kan börja med att sluta blanda ihop känslor med handlingar.

Att känna som du gör är en känsla som du inte kan klandras för, man kan inte själv bestämma vilka känslor man kommer eller inte kommer få. Känslor kommer och går, det kan man inte rå för, det enda man kan göra är att försöka hantera dem på ett moget sätt.

Att envisas med att ha kontakt med den man har känslor för är inte längre en känsla utan handling och det kan du absolut klandras för eftersom det är ett medvetet val som du vet mycket väl vad det kommer leda till och vilka konsekvenser det kommer få inte bara för din fru men även för era eventuella barn.

Så som svar på din fråga, nej du sviker inte din fru genom att bara känna något, om det är ett svek eller ej beror på hur du HANTERAR dina känslor. Om du springer runt och fortsätter ha kontakt med den andra kvinnan fullt medveten vad det kommer leda till och vilka konsekvenser det kommer få är så är det absolut ett svek. Tänk såhär... är du en skithög för att du blir arg över något? Det beror väl på hur du hanterar din ilska, gör du det på ett moget sätt så är du inte en skithög, börjar du gapa och slå folk med klubba så är du garanterat en skithög.

Att tro att få känslor för någon annan bara måste innebära att det är nåt fel på relationen är en MYT. En ganska naiv sådan till och med för det är lite som att tro att så fort man bli tillsammans med någon så slutar man vara människa och känna attraktion för andra eller till och med förälskelser. Och inte nog med det den myten späs på av ditt eget begär för med eller omedvetet försöker en del av din hjärna rättfärdiga det du känner (ett sätt att hantera den skuld det orsakar) OCH hitta alla möjliga kreativa sätt för att övertyga dig själv om varför det är en skitbra idé att fortsätta eller till och med utöka kontakten med den du är förälskad i vilket ofta leder till helt bisarra och irrationella tankemönster. 

SÅ NEJ om du inte kände något missnöje över er relation innan du vart förälskad i någon annan så är det nog inte så troligt att det är er relation det är fel på. Det troligaste är att din tankeverksamhet flyttat ner till de nedre regionerna och du försöker rättfärdiga det för dig själv i syfte att dels slippa känna skuld över det OCH driva dig själv till att få till det med den andra kvinnan.

MEN min erfarenhet är att det är snudd på omöjligt att få människor som är förälskade att fatta det eftersom en del av dem vill fortsätta känna så för det är ju bara så skönt och pirrigt. Så om jag vore du skulle jag söka professionell samtalsterapi för jag tror faktiskt ingen här kommer kunna nå fram till dig på riktigt och det enda du kommer suga åt dig är alla inlägg som säger att det inte är nån fara, kör på bara och det kommer du såklart alltid få här på FL.

Den enda som kan avgöra hur mycket din relation är värd är du men personligen skulle jag tycka att min relation och mina kids trygghet skulle vara värt några samtal med en terapeut för att reda ut mina känslor/tankar och få bra verktyg för hur man ska hantera det.

Hej, TS här. Inget ljus i tunneln och ingen direkt uppdatering, förutom att jag kanske känner lite mer att tycker är ömsesidigt. Men jag har försökt hålla mig ifrån kontakt och tankar, lägga det på is så att säga.

Mina funderingar riktas nu istället mot varför jag ens ifrågasätter min nuvarande relation. Inte att jag letar fel, men jag känner efter. Funderar på vad det innebär att älska någon.

Det är så svårt att släppa taget om känslan att vara förälskad, drömmar och förhoppningar. Önskar jag kunde lobotomera bort det.

"Sådär" beskriver allt bra ovan. Jag vet allt detta. Ändå kan och vill jag inte ta ett 100% beslut att ta bort förälskelsen ur mitt liv.

Blir nog lika olycklig som lycklig av det. Har fortfarande ingen plan.

Onödig kommentar.

Ts tankar går nog inte ut på att han är missnöjd med sin relation utan tankarna snurrar om den här kvinnan kan vara den stora kärleken. Rädslan ligger nog i att stänga dörren till något som kan vara fantastiskt.

Usch vad jobbigt. Men bra att tänka tror jag. 

Det känns som min förälskelse dragit sig lite mer undan också, men inte hela tiden. Vi hörs ändå av, bara inte lika ofta. Han är definitivt också medveten om att jag känner något, eftersom jag inte kunnat låta bli att bli lite emotionell några gånger. Inte så jag gjort fel något direkt, bara reagerat totalt ologiskt egentligen, på ett sätt man kan göra om man verkligen tycker om någon som mer än en vän.

Det hade varit så trist att helt förlora honom i mitt liv, jag tycker väldigt mycket om honom som person. Ibland kan jag känna att hela förälskelsegrejen förstört det, men jag kan inte heller sluta känna så. Skitjobbigt. Dessutom saknar jag honom mer för att vi ses och hörs mindre. Och oroar mig lite för han verkar ganska olycklig ibland. Det här kan jag inte ens säga till någon i mitt verkliga liv. 

Jag fick ett tips om att när tankarna på personen kommer upp, bara acceptera att de finns där och försöka sysselsätta sig med något annat än att göra något med tanken. Dvs försöka inte spela upp olika scenarion som skett, hur han såg ut vid ett visst tillfälle, hur det skulle vara om .. etc

Men detta är jag skitdålig på själv. Haha. Kollar foton på honom flera gånger om dagen, försvinner in i dagdrömmar utan att märka det själv. Får verkligen anstränga mig för att inte höra av mig.

Jag försöker just nu mest acceptera hur det är, jag kan ändå inte förändra situationen. Sedan känns det sorgligt, men det är livet antar jag.

Nja, jag tycker inte kommentaren är onödig alls utan snarare en väldigt nödvändig verklighetsförankring för det är nog ganska lätt att sväva iväg på rosa bubblor och bygga idealiserade fantasivärldar helt bortkopplat från verkligheten.

Man skulle kunna jämföra det med hur man ska hantera en onykter person, det kan nog behövas ibland att någon är lite otrevlig och säger som det är när man raglar runt och funderar på om det kanske inte är en sån dum idé ändå att man tar bilen hem.

Vilket är effektivast?
Försöka vara snäll och förstående med den plakata polaren som vill ta bilen hem.... eller vara otrevlig och ta han ifrån nycklarna och så får han sura bäst han vill?

Nu kan ingen av oss tyvärr ta ifrån honom nycklarna tills han nyktra till, det ska väl vara hans fru då, om hon ställer ett utimatum, henne eller jag, välj nu. Det skulle nog få TS att nyktra till ganska snabbt, men hon vet ju inget och jag misstänker nog att TS inte är så sugen på att låta henne veta vad han känner heller. Och iom att det inte ställs krav så kan ju TS dra ut på det, suga på karamellen och njuta/lida av känslan hur länge som helst, vilket ofta är fallet.

Åh det känns riktigt jobbigt och bekant. Denna önskan att lobotomera bort känslan - kunde inte beskriva den bättre. För min del skulle jag definitivt totalt bryta all kontakt med mannen (som ett alternativ till lobotomi), men han är pappa till mitt barns nära vän. Så jag kan nu inte helt avstå från kommunikation med honom, men jag begränsade det i alla fall så mycket jag kunde. Får se om det hjälper.

Det är sällan så jobbigt som man kan tro.
Om jag varit attraherad av någon brukar det sällan dröja längre än 6 månader. Efter det har det ingen betydelse hur snygg, sexig etc man jag än tyckt det var. Attraktionen är helt bortblå om man inte underhåller det. Sen undrar man hur man kunde vara så intresserad. Känslan är helt ljummen. 

Det är väl ungefär så länge förälskelsehormoner ( som inte underhålls) håller i sig.