• Anonym (Kris&Panik)

    Förälskad i annan

    Jag lägger den här frågan under otrohet, fast jag själv är starkt emot det.

    Jag har en underbar fru, klok rolig vacker. Vi har gemensamma värderingar, grälar nästan aldrig och vi har ett bra sexliv.

    Jag har allt jag kan önska och inget att klaga på. Ändå kan jag inte kontrollera mina känslor för en annan person. Jag har känt henne sen länge men på grund av vissa omständigheter så har vi börjat ha mer kontakt nu. Och i varje möte jag har med henne känner jag mig själv bli mer förälskad. Inget fysiskt eller romantiskt har skett, vi har inte den relationen, men jag känner ibland att jag har svårt att sluta tänka på henne.

    Vet inte om det skulle kunna bli vi, men bara det faktum att jag känner och tänker såhär gör att jag undrar hur mycket jag egentligen älskar min fru.

    Sviker jag min fru genom att känna såhär? Ska jag bara försöka sluta ha kontakt och tvinga mig själv att sluta tänka på den andra?

    Har någon varit i liknande situation? Skulle behöva lite guidning...

  • Svar på tråden Förälskad i annan
  • Anonym (inte säkert)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-05-27 21:25:38 följande:

    Vi människor styrs i olika grad av känslor men det forskning visar är att vi kan styra våra känslor genom våra handlingar. Så på det sättet styrs vi också av våra tankar och resonemang.


    Forskning visar att vi kan begå handlingen före känslan och därmed föda en känsla. Den vanliga uppfattningen är att vi först måste känna känslan för att sedan begå handlingen. KBT bygger på detta och används inom relationsterapi och mycket annat.


    Sen finns det motsatta. Vi kan känna något men behöver inte agera på det. Om vi inte redan lärt oss det så kan vi lära oss att ha en distans till våra känslor. Det är en form av känslomässig mognad att ha det.


    Om man har en känsla så behöver den inte ta över en själv. Man kan säga till sig själv: "Jag känner ilska/ångest/förälskelse/osv". Man får ett mentalt avstånd till sin känsla.


    Att vara starkt känslostyrd är en form av känslomässig omognad och leder ofta till problem. Det är sånt som bidrar till otrohet, missbruk, svårighet att klara av skola och jobb, våldtäkt, misshandel, depression, osv. Sen ska man givetvis ha känslor i relationerna till andra människor. Men det betyder inte att alla dom känslorna är bra.


    Forskning visar att de relationer där man begår handlingar för att stärka relationen är de som håller bäst. Kärleken tar ofta slut för att många tror att allt ska komma naturligt. Men det behövs investeringar i en relation för att den ska hålla. Man behöver begå handlingar fast man inte alltid känner för det. 


    Är det inte bara ett sätt att lura oss själva?  Om vi implementerar KBT i våra relationer och så att säga lär oss att älska varandra, är det inte då ett resonemangsäktenskap. Är det inte just detta som kännetecknar just detta, att  lära sig att älska varandra?  I relationer som bygger på kärlek däremot är det känslorna som är grunden för relationen.

    Givetvis kan inte kärleken ensam vara garanten i relationen, respekt och samarbetsvilja mm är också viktiga ingredienser. 

    Kanske finns det en övertro på att kärleken ska komma bara man anstränger sig, men är det inte så, att när man anstränger sig för att vara den andre till lags så  finns risken att man tappa bort sig själv på vägen.  

    Vad som är viktigt för mig, har väldigt mycket med känslor att göra.  Det är via känslorna som vi avgör om någonting känns äkta? 
  • Anonym (....)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-27 22:49:01 följande:
    Är det inte bara ett sätt att lura oss själva?  Om vi implementerar KBT i våra relationer och så att säga lär oss att älska varandra, är det inte då ett resonemangsäktenskap. Är det inte just detta som kännetecknar just detta, att  lära sig att älska varandra?  I relationer som bygger på kärlek däremot är det känslorna som är grunden för relationen.

    Givetvis kan inte kärleken ensam vara garanten i relationen, respekt och samarbetsvilja mm är också viktiga ingredienser. 

    Kanske finns det en övertro på att kärleken ska komma bara man anstränger sig, men är det inte så, att när man anstränger sig för att vara den andre till lags så  finns risken att man tappa bort sig själv på vägen.  

    Vad som är viktigt för mig, har väldigt mycket med känslor att göra.  Det är via känslorna som vi avgör om någonting känns äkta? 
    Tänkte också det, när jag läste inlägget du svarade på. Om vi ska strunta i våra känslor, och börja ingå resonemangsäktenskap med folk vi inte älskar igen, i hopp om att lära oss att älska varandra med tiden... då är vi ju tillbaka på mitten av 1800-talet och längre tillbaka. Eller i arabvärlden idag. Om förälskelse och kärlek inte längre ska få vara värt något, så faller en stor del av det som det innebär att vara människa. Och mycket litteratur, sång, opera, film, teater, konst o.s.v. blir meningslös. Så mycket handlar ju om kärlek och har alltid gjort!
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-27 22:49:01 följande:
    Är det inte bara ett sätt att lura oss själva?  Om vi implementerar KBT i våra relationer och så att säga lär oss att älska varandra, är det inte då ett resonemangsäktenskap. Är det inte just detta som kännetecknar just detta, att  lära sig att älska varandra?  I relationer som bygger på kärlek däremot är det känslorna som är grunden för relationen.

    Givetvis kan inte kärleken ensam vara garanten i relationen, respekt och samarbetsvilja mm är också viktiga ingredienser. 

    Kanske finns det en övertro på att kärleken ska komma bara man anstränger sig, men är det inte så, att när man anstränger sig för att vara den andre till lags så  finns risken att man tappa bort sig själv på vägen.  

    Vad som är viktigt för mig, har väldigt mycket med känslor att göra.  Det är via känslorna som vi avgör om någonting känns äkta? 

    Man lurar människans medfödda drifter på ett sätt. Men det framkallar känslor och det är det viktiga. Dvs när vi begår positiva handlingar i en relation så ökar det känslorna efteråt.


    Även om de inte är spontant drivna av kärlek, utan planerade och genomtänkta, så leder det till att vi känner mer och även att vår partner känner sig mer uppskattad.


    Känslan ska givetvis vara en grund i relationen men relationer där man bara utgår från känslor håller inte lika länge. De riskerar att dö ut. Man agerar främst från sina känslor vilket dels gör att man tenderar att utföra färre kärleksfulla handlingar på sikt. 


    Man får svårare att hantera kriser i relationen då man låter sina känslor få styra för mycket. Det blir lättare att man fastnar i känslomässiga låsningar som förstör kommunikationen i relationen och därmed också relationen.


    Jag menar inte att kärleken ska komma bara man anstränger sig. Så är det inte. Däremot finns det handlingar man kan utföra som ökar sannolikheten att kärleken kommer när man dejtar någon. Och på samma sätt finns det handlingar man kan utföra som gör att kärleken blir starkare och mer långvarig när man väl är i en relation.


    Sen pratar jag inte om att man ska vara den andra till lags. Man behöver givetvis utrymme att vara sig själv. Jag menar exempelvis att man kan ha en planerad dejtkväll i veckan.


    Att man förstår sin partners kärleksspråk och motsatt för partnern. Det är också så att vi själva formas av våra handlingar så det som inte är naturligt idag blir det bara vi utför det tillräckligt många gånger. Men det betyder inte att man ska ägna all tid åt sin partner. Det betyder bara att om ens partner uppskattar att köksbänken är ren mycket mer än att få rosor så bör man hålla köksbänken ren.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (....) skrev 2024-05-27 22:53:56 följande:
    Tänkte också det, när jag läste inlägget du svarade på. Om vi ska strunta i våra känslor, och börja ingå resonemangsäktenskap med folk vi inte älskar igen, i hopp om att lära oss att älska varandra med tiden... då är vi ju tillbaka på mitten av 1800-talet och längre tillbaka. Eller i arabvärlden idag. Om förälskelse och kärlek inte längre ska få vara värt något, så faller en stor del av det som det innebär att vara människa. Och mycket litteratur, sång, opera, film, teater, konst o.s.v. blir meningslös. Så mycket handlar ju om kärlek och har alltid gjort!

    Det är ingen som har sagt det. Man ska inte inleda en relation på det sättet. Jag pratar om när man är i en relation så kan kärleken dö ut eller relationen utvecklas till något negativ. Många som är i en relationskris går i parterapi och där lär man sig att utföra handlingar för att väcka tillbaks känslorna. För handlingar föder känslor. Speciellt om de funnits där tidigare.


    Sen är det också så att en relation behöver underhållas. Många är väldigt förälskade i början men sen efter några år börjar kärleken sakta minska och efter 15 år kanske det inte finns så mycket kvar för man har inte investerat i relationen. Men för att investera i relationen och bevara känslorna så behöver man oftast planera in en massa saker tillsammans och inte bara tro på det spontana.


    För övrigt så har vi något som heter Gift vid första ögonkastet som går på TV. Så man behöver inte titta så långt bort för att hitta andra exempel. Men det var inte det jag menade.

  • Anonym (Kris&Panik)
    Anonym (...) skrev 2024-05-27 18:59:13 följande:

    Vad är det du har fallit för? Något särskilt eller är det bara fysiskt


    Egentligen inte fysiskt från början. En känsla av att vi klickar. Hennes självsäkerhet kombinerad med osäkerhet. Komprimisslöshet. Humor. Mm mm.
    /TS
  • Anonym (Ffo)

    Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-05-28 00:27:59 följande:
    Egentligen inte fysiskt från början. En känsla av att vi klickar. Hennes självsäkerhet kombinerad med osäkerhet. Komprimisslöshet. Humor. Mm mm.
    /TS
    Vad menar du med kompromisslöshet? 

    Det är intressant hur du säger att det inte var fysiskt från början. Det var ju likadant för mig, jag kände mig till och med tveksam inför vem jag först trodde att han var rent personlighetsmässigt.

    Sedan såg jag över tid sidor jag inte sett från början, hur han ser på livet, att han är omtänksam på ett sätt jag inte är van vid, hur han rör vid mig och tar hand om mig (menar inte sexuellt utan i andra sammanhang för vi har fortfarande inte fysiskt gjort något utom normal beröring) att han är manlig och försiktig. Han kan förstå mig när jag är lite ängslig/besvärlig. Jag kan förstå många av hans behov också, vi är rätt så lika, ofta behöver han inte förklara. Att vi alltid har kul ihop, även i vissa jobbiga situationer. 

    Gradvis har jag blivit väldigt fysiskt attraherad också, men det är verkligen något som startade på ett ickefysiskt plan.

    Det känns jättejobbigt idag. Tanken på att bryta kontakten och gå vidare som inget hänt känns bara konstig och fel.
  • Tyra myra

    I dagens samhälle är pressen på tvåsamhet så stark att många nog trillar dit på första bästa som visar intresse för en lång relation

    Tror att vi måste acceptera att vi inte alltid hittar rätt från början. 

    Ibland inser vi att vi inte varit tillräckligt kräsna utan nöjt oss med någon som vi tycker om och är enkel att leva med.

    Vi träffar någon vi går igång på alla cylindrar och plötsligt ser vi vår egen relation i en annan dager.  

    Vi är också rätt dåliga på att bryta upp från halvdana förhållanden så ofta blir den där himlastormande förälskelsen katalysatorn som får oss att lämna förhållanden.

    Att är olika visar sig i hur vi handskas med dessa frågor. Vissa av oss kastar sig in i förälskelsen medan andra nöjer sig med att tråna efter den, för att senare avsluta sin relation eftersom insikten om dess tillkortakommanden blivit för stark.
    Det finns också de som lyckas vända förälskelsen till en nytändning i förhållandet till sin partner.

  • Anonym (Mannen)
    Tyra myra skrev 2024-05-28 17:03:11 följande:

    I dagens samhälle är pressen på tvåsamhet så stark att många nog trillar dit på första bästa som visar intresse för en lång relation

    Tror att vi måste acceptera att vi inte alltid hittar rätt från början. 

    Ibland inser vi att vi inte varit tillräckligt kräsna utan nöjt oss med någon som vi tycker om och är enkel att leva med.

    Vi träffar någon vi går igång på alla cylindrar och plötsligt ser vi vår egen relation i en annan dager.  

    Vi är också rätt dåliga på att bryta upp från halvdana förhållanden så ofta blir den där himlastormande förälskelsen katalysatorn som får oss att lämna förhållanden.

    Att är olika visar sig i hur vi handskas med dessa frågor. Vissa av oss kastar sig in i förälskelsen medan andra nöjer sig med att tråna efter den, för att senare avsluta sin relation eftersom insikten om dess tillkortakommanden blivit för stark.
    Det finns också de som lyckas vända förälskelsen till en nytändning i förhållandet till sin partner.


    Sverige har störst andel singelhushåll i världen. Det är nog minst press nagonsin i dagens Sverige. 
  • Anonym (Ffo)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-05-28 19:30:33 följande:
    Sverige har störst andel singelhushåll i världen. Det är nog minst press nagonsin i dagens Sverige. 
    Nu gäller det inte alls mig, för jag har alltid varit för kräsen för mitt eget bästa, men jag tror att många singlar lever så lite halvt ofrivilligt och därför kanske det lätt blir att man väljer första bästa och håller hårt i denna. 

    Jag har varit singel länge, men är även lite äldre, så för mig skulle inte en relation primärt handla om barnaalstrande eller familjeliv på det sättet, snarare bara om kärlek, närhet, vänskap, äventyr, sex.

    Jag tror yngre kan ha mer bråttom eller inte se livet i ett långt perspektiv. 
  • Anonym (zg)
    Anonym (Ffo) skrev 2024-05-28 21:21:24 följande:
    Nu gäller det inte alls mig, för jag har alltid varit för kräsen för mitt eget bästa, men jag tror att många singlar lever så lite halvt ofrivilligt och därför kanske det lätt blir att man väljer första bästa och håller hårt i denna. 

    Jag har varit singel länge, men är även lite äldre, så för mig skulle inte en relation primärt handla om barnaalstrande eller familjeliv på det sättet, snarare bara om kärlek, närhet, vänskap, äventyr, sex.

    Jag tror yngre kan ha mer bråttom eller inte se livet i ett långt perspektiv. 
    Det är av allra största vikt att först försöka lära känna varandra.
    Vi är ett lysande exempel. Efter fyra månader samboskap, inom ett år prat på barn och mer specifikt fyra barn, vi drog runt på bröllopsmässor och planerade ett hejdundrande bröllop.

    Grejen här var att en av oss var totalt kärleksblind och bara gick i fotspåren på den andra. Totalt blind för alla rödflagg på vägen. När ljuset gick upp och på allas lika villkor efterfrågades, kom separationen från klarblå.

    Total missmatch - kortsiktigt mycket ledsamt för barnen men på sikt vinner vi alla.
Svar på tråden Förälskad i annan