Anonym (....) skrev 2024-05-29 01:35:56 följande:
This. Det är det sorgligaste fallet av alla. Värre än att lämna sin man, leva ut förälskelsen och bli besviken på den efter några månader. För då har man i alla fall fått uppleva en besvarad kärlek, eller vad man trodde var det. Lyckokänslorna. Man har minnena kvar av att ha fått uppleva det en gång i alla fall.
Ändå hör man ofta rådet i sådana här forum och även professionella kuratorspalter, att om man blir förälskad i någon annan och vill lämna sin man, så ska man INTE gå till den man är förälskad i, utan man ska lämna sin man för att man insett att man vill lämna honom, och sedan ska man leva ensam ett bra tag, för att förhoppningsvis träffa någon annan, senare. Det är ett jättekonstigt råd, men tyvärr tror jag att många har gått på det.
Det är så dumt, för en besvarad kärlek är jättesvårt att få till. Har man en besvarad kärlek på gång så är det naturligtvis för att få leva ut DEN man ska lämna, annars är det bättre att man prioriterar barnen (och mannen också, om det inte är något annat fel på honom än att man tröttnat på honom) och stannar. Varför försämra barnens liv för INGET?
Du har rätt i mycket du skriver och jag kan hålla med om att en ömsesidig förälskelse/kärlek är inte alla förunnat. Så om man har turen att uppleva detta är det något som inte går obemärkt förbi. Men vi är olika och reagerar på olika sätt.
Därför tycker jag att man inte kan avgöra vad som är bästa sättet. Har man en personlighet som inte klarar av förändringar är det naturligtvis bäst att inte agera, men om man välkomnar förändringar i sitt liv är det kanske bäst att ge sig hän förälskelsen, annars kommer man att gå och gräma sig över vad man missat.
Ja vad som är bäst för den ene behöver inte vara bra för den andre. Därför vill jag inte heller ge några råd, Man gör nog bäst i att följa sitt hjärta. Får några innebär det att man helt ger sig hän, andra gör inte det men bevarar känslan man hade som ett minne. Det finns också de som helt kan bortse från förälskelsen.
