Inlägg från: Anonym (Mannen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mannen)

    Förälskad i annan

    Det är ganska enkelt. Gör slut eller så får du sluta träffa denna kvinna. Är man i en relation så är det sällan okej att uppmuntra förälskelse i någon annan. Men jag förstår att det sker och kan vara svårt att motstå.


    Jag har varit i din sits och gräset var inte grönare. Hade det hänt idag så hade jag märkt tidigare var det var på väg och så hade jag tagit avstånd i ett tidigare skeende. 


    Hur det är för dig kan bara du bestämma. Men det är oärligt att uppmuntra det så länge som du är i ett förhållande.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Vi) skrev 2024-04-17 09:45:20 följande:
    Det är kanske inte direkt så att man "sneglar på andra". Man kan ändå råka springa på en person här i livet där personkemin stämmer och där det slår gnistor.

    Men om man redan är i en annars fungerande relation förstår man att man har så mycket att förlora på att förstöra sitt äktenskap. Därför måste man hitta sätt att hantera känslor som också kan dyka upp för någon annan.
    Det är dock sällan det blir en plötsligt förälskelse. Det händer nog bara oerfarna, exempelvis tonåringar.

    Det är mycket som sker innan förälskelsen kommer. Man dras nästan alltid på något sätt till personen. Men det kan ju räcka med att arbeta med personen under en tid. Sen börjar man umgås lite mer genom jobbet.

    Jag jobbade med en gift kvinna för 10 år sedan. Vi och några till hade ett eget projekt. För att hinna med arbetet träffades vi på ett fik vissa kvällar. Bara jag och hon alltså. Det tog inte många dagar innan hon sa att hon var förälskad i mig. Så här i efterhand tror jag att hon redan var det innan vi började träffas på fiket och det var en del av hennes plan.

    Vi hade iaf ett kort förhållande efter hon flyttat ifrån maken. Men det höll inte. Hon var lite äldre än mig och jag hade mer attraktiva yngre kvinnor efter mig. 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Ffo) skrev 2024-04-17 17:17:56 följande:
    Jag undrar om de här känslorna dyker upp om allt är bra i ens relation. För mig gör de inte det. När jag blev kär i någon medan jag var gift så hade vi visserligen ett bra sexliv, älskade varandra på något sätt men han kunde vara väldigt svartsjuk utan anledning under lång tid, långt innan jag faktiskt blev förälskad, på random människor eller ibland människor som inte ens fanns på riktigt. Han kunde även bli rätt elak när vi bråkade, även om han bad om ursäkt efteråt. 

    Så när någon dök upp som var okomplicerad, inte svartsjuk på det sättet, som jag kunde prata öppet med utan att det blev gräl, som var rolig och gjorde vardagen äventyrlig och ljusare, såg mig som en individ, är det inte så konstigt att jag blev förälskad. 

    Ibland tror jag förälskelse kan stå för något man verkligen saknar själsligt. 

    Men de där tidiga intrycket man får av människor säger ju egentligen inget om vem de är. Man visar alltid sina bästa sidor i början. Det är ju därför många uppfattar att gräset är grönare på andra sidan fast det inte behöver vara det.


    Det kan krävas att man bott ihop i några år innan de visar sina sämsta sidor. Eller att det uppstår någon kris. Hur man hanterar kriser brukar visa hur man är som person. Sen finns det också gränser där. Vi hade fem kriser i vårt liv. De första fyra hanterade jag bra men den femte gjorde att jag blev en annan person. Då först kom svartsjukan som jag inte hade visat under alla tidigare år.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Fast) skrev 2024-05-20 03:45:02 följande:
    Fast man blir inte permanent krossad av att bli lämnad om man i övrigt är mentalt frisk. Jag har både lämnat för någon annan och blivit lämnad pga någon annan, och klart att det var fruktansvärt jobbigt och jag var väldigt ledsen , faktiskt vid båda händelserna, men man dör inte om man är normal.

    Man vänjer sig vid nya situationer. Med det har jag ingen aning om vas TS ska göra, men jag ångrar absolut inte att jag skiljde mig från mitt ex, min nya relation är något helt annat, vi har fortfarande en gnista fast vi varit ett par i 11 år. 

    Barnen har en bra kontakt med båda föräldrarna, fast det inte var en enkel period första året så har det ändå löst sig. Vi kan också bli ovänner ibland, men skillnaden är att något känns djupare och att vi förstår varandra bättre, är mer lika, och vi är positiva, något jag inte fullt ut kände med mitt ex.

    Fast det beror mycket på hur livssituationen ser ut i övrigt. Man kan vara frisk i grunden men det är mycket annat skit som inträffat kort innan det uppdagades. Under vissa delar av livet är man svagare än andra.


     

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-23 15:33:18 följande:
    Att vara mogen inbegriper mer än att kunna hantera sina känslor, det innebär också att försöka förstå andra.  Allt vi gör eller inte gör är produkten av våra upplevelser.  Det behöver inte alls vara svårt att bryta upp från en relation. Om man inte bryr sig om andras känslor är det hur lätt som helst.  Det är bara att gå och inte se tillbaka.

    Det är bra mycket svårare att leva i en relation som inte fungerar av någon orsak.

    Fast våra upplevelser är bara våra känslor. Så det du skriver kanske stämmer för väldigt känslostyrda människor.


    Genom att ha ett mer moget förhållningssätt till sina känslor kan man välja att agera efter hur man vill att saker ska vara och på så sett göra så att man efter ett tag upplever saker på ett sätt som är mer i linje med ens mål i livet.


    Ens relation kanske är dålig för att det uppstått någon låsning där man inte känner för att göra vissa saker. Då kan man istället tänka: Hur agerar en person i en relation som är bra? Hur agerar man för att en relation ska bli bra? Sen agerar man så även om det känslomässigt finns någon form av blockering. För de där känslorna som blockerar är oftast bara omognad som hindrar en i livet.


    Så agerar man bra i relationen som är dålig för stunden så kommer relationen att bli bättre. 

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (....) skrev 2024-05-25 07:46:05 följande:

    För övrigt är det svårt det där att avstå från en besvarad förälskelse. Det är ändå en stor och viktig mänsklig erfarenhet. Så mycket i kulturen handlar om det, både populärkulturen och finkulturen.

    Ibland blir det så tokigt och dumt, att man kan ha haft en lång rad obesvarade svärmerier. Till slut väljer man att satsa på en man som man kan få, bilda familj med honom innan man blir för gammal. Och just för att man känner sig trygg med sin familj, så får man bättre självkänsla, blir säkrare och tryggare - och då får även de där attraktiva männen som man lätt börjar svärma för upp ögonen för en. Och plötsligt är man förälskad i en sådan man och han är förälskad i en tillbaka. Det där fantastiska som man inte räknade med att få uppleva i livet.

    Samtidigt är det då ens makes förtjänst att man blivit så trygg att man vågar tro att en sådan man kan älska en. Ska man svika honom då, det blir ju s.a.s. ett dubbelt svek när det är han som med sin kärlek till en har möjliggjort det? Livet är inte lätt.


    Fast redan när man börjar umgås med dessa män som man tidigare varit intresserad av så har man gått för långt. Och speciellt om det går så långt att de har mage att uppvakta en upptagen kvinna.
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-27 20:59:43 följande:
    Tror du att vi människor inte normalt styrs av våra känslor? Vad styrs vi annars av? Intellektet ? eller kanske av normer och etik? 

    Ibland låter det som om att styras av känslor skulle vara omoget när det i realiteten är tvärt om. Det är när vi är i kontakt med våra känslor som vi kan förstå varandra och varandras känslor.  Det finns ingenting som kan knyta samman människor i en relation som just känslor men på samma sätt kan de bryta upp relationer, 

    I känslofattiga relationer som du tycks förorda är det annat som garanterar relationen, ekonomiska villkor, etiska levnadsregler (motstånd mot skidmössor), den externa familjens önskningar (resonemangsäktenskap) mm.

    Vad som är mer moget kan nog diskuteras.   Det vore intressant att forska kring vilken typ av relation som är mest "human" för bägge parter. Kanske är det så att resonemangspartier håller längre ? eftersom bägge parternas familjer har investerat i dem.  Kanske är relationer som bygger på kärlek humanare?

    Jag vet inte men en sak är jag relativt säker på. När kärleken tar slut i en relation blir den ofta destruktiv.

    Vi människor styrs i olika grad av känslor men det forskning visar är att vi kan styra våra känslor genom våra handlingar. Så på det sättet styrs vi också av våra tankar och resonemang.


    Forskning visar att vi kan begå handlingen före känslan och därmed föda en känsla. Den vanliga uppfattningen är att vi först måste känna känslan för att sedan begå handlingen. KBT bygger på detta och används inom relationsterapi och mycket annat.


    Sen finns det motsatta. Vi kan känna något men behöver inte agera på det. Om vi inte redan lärt oss det så kan vi lära oss att ha en distans till våra känslor. Det är en form av känslomässig mognad att ha det.


    Om man har en känsla så behöver den inte ta över en själv. Man kan säga till sig själv: "Jag känner ilska/ångest/förälskelse/osv". Man får ett mentalt avstånd till sin känsla.


    Att vara starkt känslostyrd är en form av känslomässig omognad och leder ofta till problem. Det är sånt som bidrar till otrohet, missbruk, svårighet att klara av skola och jobb, våldtäkt, misshandel, depression, osv. Sen ska man givetvis ha känslor i relationerna till andra människor. Men det betyder inte att alla dom känslorna är bra.


    Forskning visar att de relationer där man begår handlingar för att stärka relationen är de som håller bäst. Kärleken tar ofta slut för att många tror att allt ska komma naturligt. Men det behövs investeringar i en relation för att den ska hålla. Man behöver begå handlingar fast man inte alltid känner för det. 

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (inte säkert) skrev 2024-05-27 22:49:01 följande:
    Är det inte bara ett sätt att lura oss själva?  Om vi implementerar KBT i våra relationer och så att säga lär oss att älska varandra, är det inte då ett resonemangsäktenskap. Är det inte just detta som kännetecknar just detta, att  lära sig att älska varandra?  I relationer som bygger på kärlek däremot är det känslorna som är grunden för relationen.

    Givetvis kan inte kärleken ensam vara garanten i relationen, respekt och samarbetsvilja mm är också viktiga ingredienser. 

    Kanske finns det en övertro på att kärleken ska komma bara man anstränger sig, men är det inte så, att när man anstränger sig för att vara den andre till lags så  finns risken att man tappa bort sig själv på vägen.  

    Vad som är viktigt för mig, har väldigt mycket med känslor att göra.  Det är via känslorna som vi avgör om någonting känns äkta? 

    Man lurar människans medfödda drifter på ett sätt. Men det framkallar känslor och det är det viktiga. Dvs när vi begår positiva handlingar i en relation så ökar det känslorna efteråt.


    Även om de inte är spontant drivna av kärlek, utan planerade och genomtänkta, så leder det till att vi känner mer och även att vår partner känner sig mer uppskattad.


    Känslan ska givetvis vara en grund i relationen men relationer där man bara utgår från känslor håller inte lika länge. De riskerar att dö ut. Man agerar främst från sina känslor vilket dels gör att man tenderar att utföra färre kärleksfulla handlingar på sikt. 


    Man får svårare att hantera kriser i relationen då man låter sina känslor få styra för mycket. Det blir lättare att man fastnar i känslomässiga låsningar som förstör kommunikationen i relationen och därmed också relationen.


    Jag menar inte att kärleken ska komma bara man anstränger sig. Så är det inte. Däremot finns det handlingar man kan utföra som ökar sannolikheten att kärleken kommer när man dejtar någon. Och på samma sätt finns det handlingar man kan utföra som gör att kärleken blir starkare och mer långvarig när man väl är i en relation.


    Sen pratar jag inte om att man ska vara den andra till lags. Man behöver givetvis utrymme att vara sig själv. Jag menar exempelvis att man kan ha en planerad dejtkväll i veckan.


    Att man förstår sin partners kärleksspråk och motsatt för partnern. Det är också så att vi själva formas av våra handlingar så det som inte är naturligt idag blir det bara vi utför det tillräckligt många gånger. Men det betyder inte att man ska ägna all tid åt sin partner. Det betyder bara att om ens partner uppskattar att köksbänken är ren mycket mer än att få rosor så bör man hålla köksbänken ren.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (....) skrev 2024-05-27 22:53:56 följande:
    Tänkte också det, när jag läste inlägget du svarade på. Om vi ska strunta i våra känslor, och börja ingå resonemangsäktenskap med folk vi inte älskar igen, i hopp om att lära oss att älska varandra med tiden... då är vi ju tillbaka på mitten av 1800-talet och längre tillbaka. Eller i arabvärlden idag. Om förälskelse och kärlek inte längre ska få vara värt något, så faller en stor del av det som det innebär att vara människa. Och mycket litteratur, sång, opera, film, teater, konst o.s.v. blir meningslös. Så mycket handlar ju om kärlek och har alltid gjort!

    Det är ingen som har sagt det. Man ska inte inleda en relation på det sättet. Jag pratar om när man är i en relation så kan kärleken dö ut eller relationen utvecklas till något negativ. Många som är i en relationskris går i parterapi och där lär man sig att utföra handlingar för att väcka tillbaks känslorna. För handlingar föder känslor. Speciellt om de funnits där tidigare.


    Sen är det också så att en relation behöver underhållas. Många är väldigt förälskade i början men sen efter några år börjar kärleken sakta minska och efter 15 år kanske det inte finns så mycket kvar för man har inte investerat i relationen. Men för att investera i relationen och bevara känslorna så behöver man oftast planera in en massa saker tillsammans och inte bara tro på det spontana.


    För övrigt så har vi något som heter Gift vid första ögonkastet som går på TV. Så man behöver inte titta så långt bort för att hitta andra exempel. Men det var inte det jag menade.

  • Anonym (Mannen)
    Tyra myra skrev 2024-05-28 17:03:11 följande:

    I dagens samhälle är pressen på tvåsamhet så stark att många nog trillar dit på första bästa som visar intresse för en lång relation

    Tror att vi måste acceptera att vi inte alltid hittar rätt från början. 

    Ibland inser vi att vi inte varit tillräckligt kräsna utan nöjt oss med någon som vi tycker om och är enkel att leva med.

    Vi träffar någon vi går igång på alla cylindrar och plötsligt ser vi vår egen relation i en annan dager.  

    Vi är också rätt dåliga på att bryta upp från halvdana förhållanden så ofta blir den där himlastormande förälskelsen katalysatorn som får oss att lämna förhållanden.

    Att är olika visar sig i hur vi handskas med dessa frågor. Vissa av oss kastar sig in i förälskelsen medan andra nöjer sig med att tråna efter den, för att senare avsluta sin relation eftersom insikten om dess tillkortakommanden blivit för stark.
    Det finns också de som lyckas vända förälskelsen till en nytändning i förhållandet till sin partner.


    Sverige har störst andel singelhushåll i världen. Det är nog minst press nagonsin i dagens Sverige. 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Ffo) skrev 2024-05-28 21:21:24 följande:
    Nu gäller det inte alls mig, för jag har alltid varit för kräsen för mitt eget bästa, men jag tror att många singlar lever så lite halvt ofrivilligt och därför kanske det lätt blir att man väljer första bästa och håller hårt i denna. 

    Jag har varit singel länge, men är även lite äldre, så för mig skulle inte en relation primärt handla om barnaalstrande eller familjeliv på det sättet, snarare bara om kärlek, närhet, vänskap, äventyr, sex.

    Jag tror yngre kan ha mer bråttom eller inte se livet i ett långt perspektiv. 
    Vi bildar familj i mindre grad än någonsin och skaffar barn senare än någonsin. Rekordmånga vill inte ens skaffa barn idag. Så det var antagligen mer press när du var ung än vad det är för dagens ungs. 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (...) skrev 2024-06-02 09:56:37 följande:
    Tolkar jag det som att hon inte är särskilt snygg? Vissa är attraktiva även om de inte är modellsnygga.

    Men min erfarenhet är att förälskelser som inte försvinner med åren och som inte börjar med det fysiska är "på riktigt". Sen vill man oftast vara kvar i sin stabila relation för att det är det livet man helst vill leva.
    Men förälskelsefasen går alltid över. Det är biologiskt så för våra kroppar orkar inte utsöndra de ämnen som krävs. På sin höjd att förälskelsefasen varar i två år. 
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (....) skrev 2024-06-06 08:25:54 följande:
    Ja, om man inte lever ut förälskelsen genom att ha sex, så drar man ut på den. Detta gäller både om det är ett par som är tillsammans, men bara kan ha sex sällan p.g.a. geografiskt avstånd eller begränsat antal besök på en anstalt exempelvis, och om det är en person som svärmar för en annan på avstånd och alltså aldrig har sex.

    Jag har just nu varit förälskad i en man (gift förstås, och inte intresserad av mig) i 6,5 år... fast det känns faktiskt ÄNTLIGEN som att det börjar avta. "Tack vare" honom, då han stängt mig ute på alla kanaler, så att jag får för lite material att "mata" känslorna med. För jag kan inte låta bli att göra det, när jag HAR tillgång till material om honom... Det är så dumt. 

    Om man är olyckligt kär eller utsatt för en manipulativ person som inte ger en kärlek fullt ut så kan denna fas på något sätt pågå mycket längre även om jag inte är helt säker på att det är samma känsla. Vet de som varit i denna fas i över 10 år.


    Det jag menar som inte vara så länge är helt besvarad förälskelse som finns i början av en riktig relation.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Ffo) skrev 2024-06-10 19:37:55 följande:
    Jag håller nog inte riktigt med. Jag ville absolut inte att en förälskelse skulle uppstå, eller ens en attraktion. Jag kände inte ens en attraktion inledningsvis, det har kommit smygande medan vi arbetat ihop. Jag tycker generellt inte om att vara i kärleksrelationer.

    På senare tid kan man kanske säga att vi gjort lite tveksamma saker, som att ses utanför arbetet. Men vi har agerat som vänner. 
    Men du umgicks med honom och det är ju själva handlingen du begick. Det blir en extra svår situation så där på en arbetsplats då det är svårare att inte umgås. Vet dock de som bytt arbetsplats av denna anledning.
Svar på tråden Förälskad i annan