Förälskad i annan

This. Det är det sorgligaste fallet av alla. Värre än att lämna sin man, leva ut förälskelsen och bli besviken på den efter några månader. För då har man i alla fall fått uppleva en besvarad kärlek, eller vad man trodde var det. Lyckokänslorna. Man har minnena kvar av att ha fått uppleva det en gång i alla fall.

Ändå hör man ofta rådet i sådana här forum och även professionella kuratorspalter, att om man blir förälskad i någon annan och vill lämna sin man, så ska man INTE gå till den man är förälskad i, utan man ska lämna sin man för att man insett att man vill lämna honom, och sedan ska man leva ensam ett bra tag, för att förhoppningsvis träffa någon annan, senare. Det är ett jättekonstigt råd, men tyvärr tror jag att många har gått på det.

Det är så dumt, för en besvarad kärlek är jättesvårt att få till. Har man en besvarad kärlek på gång så är det naturligtvis för att få leva ut DEN man ska lämna, annars är det bättre att man prioriterar barnen (och mannen också, om det inte är något annat fel på honom än att man tröttnat på honom) och stannar. Varför försämra barnens liv för INGET?

Ja, fast det är ju alltid svårt att veta hur man fungerar ihop när man väl är ett par, på förhand. Jag skulle säga att man borde ta gott om tid på sig att lära känna varandra innan man skaffar barn, men som separerad sedan länge kan jag ändå säga att jag inte ångrar separationen och inte heller barnen som kom från den relationen. Jag kan ångra att jag inte separerade tidigare möjligtvis. Det var många år av bortslösad tid i mina ögon.

Jag känner personen jag tycker om väldigt väl, jag känner till riktigt mörka saker om hans liv, jag vet hur han agerar under stress och i pressade situationer då detta ingår i vårt arbete. Men där finns gott om potentiella red flags också.

* "medan andra nöjer sig med att tråna efter den, för att senare avsluta sin relation eftersom insikten om dess tillkortakommanden blivit för stark."

Ovanstående var det som skulle citeras. Blir tokig på att det inte går att ändra i inläggen i efterhand, ens en kvart. 

Vi bildar familj i mindre grad än någonsin och skaffar barn senare än någonsin. Rekordmånga vill inte ens skaffa barn idag. Så det var antagligen mer press när du var ung än vad det är för dagens ungs. 

Jag började långt yngre än normalt, så kan inte uttala mig om hur det det var då, upplevde snarare press att inte skaffa barn, men för kvinnor finns ju en begränsad tid att förhålla sig till.

Idag ligger karriär, pengar och livet högt på listan. Vi är varken intresserad eller motiverad tillräckligt för ge efter på det ena för få det andra.

Har en väl bekant kvinna, 35, född och uppvuxen på bondvischan i Dalarna. Numera boendes i sthlm.

Dejtar hejvillt och har funnit många trevliga män på vägen. Största kärleken av dem alla hittills, ett butiksbiträde, en bondlurk med liknande uppväxt som henne själv. 

Av någon anledning läggs enorm vikt vid status och pengar idag.

Du har rätt i mycket du skriver och jag kan hålla med om att en ömsesidig förälskelse/kärlek är inte alla förunnat. Så om man har turen att uppleva detta är det något som inte går obemärkt förbi.  Men vi är olika och reagerar på olika sätt. 

Därför tycker jag att man inte kan avgöra vad som är bästa sättet. Har man en personlighet som inte klarar av förändringar är det naturligtvis bäst att inte agera, men om man välkomnar förändringar i sitt liv är det kanske bäst att ge sig hän förälskelsen, annars kommer man att gå och gräma sig över vad man missat.

Ja vad som är bäst för den ene behöver inte vara bra för den andre. Därför vill jag inte heller ge några råd,  Man gör nog bäst i att följa sitt hjärta. Får några innebär det att man helt ger sig hän, andra gör inte det men bevarar känslan man hade som ett minne. Det finns också de som helt kan bortse från förälskelsen. 

Jag önskar verkligen jag visste hur man bortser från förälskelse. Jag tror det är lättare för den som redan har en partner som de förhoppningsvis också älskar.

Ja, visst är det svårt men någon gång måste man ta ett beslut. Det finns inga garantier för någonting när det gäller känslor. Men man kan besluta sig för vilken väg man ska gå och ta konsekvenserna.  

Du nämner att det skulle vara lättare att avstå om man älskar sin partner, betyder det att du inte har känslor för dun partner? Man kan känna stark vänskap och samhörighet utan att älska varandra.  Stark vänskap och samhörighet är stabilare känslor än förälskelse och kärlek.  För många är stabiliteten viktigare än allt annat. 

Jag tror att du måste ransaka dig själv och vara ärlig mot dig själv i vad du känner och varför.  Det kan hända att detta är ditt livs kärlek men det kan också vara en dagslända. Är du beredd att offa stabiliteten i ditt förhållande för en dagslända?

Du ska se att du tillslut kommer fram till ett beslut som är bäst för dig nu och i framtiden. 

Jag är ju inte ts, men i hans motsatta situation, förälskad i en gift man där vi haft någon slags flört över en längre tidsperiod.

Jag menar att hans situation känns lättare, men det är kanske bara som det känns just nu och från mitt perspektiv.