Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

Ja vad konstigt hördu att negativa energier och människor påverkar en ändå. Superkonstigt. Så länge alla människor då har någon i sin närhet som är positiv spelar alltså energitjuvar och negativa personer aldrig någonsin någon roll. Bra att veta, ska ta med mig det framöver. Eller inte.

Jag lyfter fenomenet jag märkt av för att jag blir trött och less på det. Sett till en hel del svar så är det ju så att tankarna också finns hos många - och det är ju människor mina söner kan möta i framtiden, som alltså tycker de är sämre inlyssnare mm bara pga deras kön och dömer dem på förhand. Det är det här som gör mig sur också. Folks inställning. 

Var är din son i detta då? tar inte han ansvar över att du får lika mycket kontakt med barnen? Varför är det kvinnan enbart som ska ha koll på alla relationer? Sätt
mer press på din son istället som bara glider på en räkmacka tydligen utan några krav. 

Sist jag kollade har ett barn ofta två föräldrar. 

Sett till trådsvar vara här så svarar ju dock mammor att de önskade döttrar ofta i smyg. Kolla andra trådar på FL så ser du fenomenet om mammor som blir gladare av döttrar och besvikna av pojkar. 

De mammorna har ju de tankarna, det skriver de ju tom i klartext. Allt är inte pappors och mäns fel hur mycket du än vill få det till det och mammor med den inställningen är inte skuldfria. 

Och en mamma som kanske önskade att han var en dotter, för att han ju som pojke inte är lika lätt att knyta till. Och därmed inte gjorde det. 

BÅDE män OCH kvinnor måste ta ansvaret här. Kvinnor att släppa tanken på att en dotter kommer vara dem närmre än en son och omedvetet därmed missgynna sönerna i hur de behandlar dem och vad de pratar om med dem. Män att se till att hitta och jobba med kontakterna med de i sin närhet.

Jag fattar ingenting av det du skrivit då det inte är kopplat till min text överhuvdtaget. Du har rätt i en sak dock som jag även jag nämnde i min tidigare text och det är att båda föräldrarna måste ta ansvar över kontakterna. I min relation har vi bestämt att jag tar kontakten med min sida och min man tar kontakt med sin sida släkt. Väldigt jämställt helt enkelt och funkar väldigt bra. 

Det kopplar. TS son kanske inte är där för att han fick med sig i uppväxten att han inte är emotionell och anknytande på samma vis från sina föräldrar.

Om mamman önskade att han var en dotter för att söner är så svåra att bonda med, så är det ju vad han fått med sig av henne hela livet, att det hade varit en annan sak om han var en tjej. Om TS inte fått det heller med sig så har TS son ingen som visat honom att män kan vara drivande emotionellt och vara omhändertagande.

Tror att du skulle fått samma reaktioner om du fått en flicka först och sedan berättat att du skulle få en flicka till. Folk tycks vara väldigt inrutade på att man ska vilja ha en av varje.

Har aldrig märkt det. Det enda jag märkt är att vissa kulturer anser att pojkar är bättre. 

Ja män låter kvinnorna ha det för att sociala frågor ligger inte männen varmt om hjärtat men det gör det för kvinnor och sen bara fortsätter spiralen generation för generation. 

Ska vi säga samma sak om kvinnor som vill ta plats i mansdominerade yrken. Varför steppar inte kvinnor upp och tar ert ansvar istället för att skylla på männen.

Less är jag lik förbenat på det här påståendet och tankarna att man inte vill ha en son för att det är svårare att knyta an känslomässigt eller hitta gemensamma saker. Sjukt jäkla less. Det smittar ju av sig på sonen/sönerna. Kul att vara barnet som egentligen borde varit ett annat för att ha varit perfekt. Växa  upp i det liksom.