Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

Haha, och jag tycker att flickor är gnälliga, gråtmild och besvärligare. 
Pojkar är mer raka och rättfram, mycket lättare att förstå sig på. 

Fast för min man (och till viss del även mig) var det precis tvärtom när vi fick våran andra flicka...."åh nej, så synd att det inte blev en pojke". När vi sen fick tredje barnet och det blev en pojke då jublades det minsann! Min man la ut på facebook en sån "känner sig glädjefylld", utan att ha skrivit att vi fått barn eller vad det blev för kön. Men folk fattade ju att det var ett barn som kommit och jag kommer ihåg att det var någon som skrev "då blev det en pojke förstår jag".... Precis som att han inte hade känt sig glädjefylld om det blivit ännu en tjej!? Hmpfh....

Du har helt rätt. 
Mina, numera vuxna, söner är väldigt måna om mig och mitt välbefinnande. 
De hjälper mig med allt jag kan önska, även ibland när jag inte ens bett om det. 

Det är bra, jag vet tyvärr inga män eller söner som är så. Här står kvinnorna/döttrarna för alla former av kontakter/relationer. 

Intressant - har aldrig hört om det. De mammor med två döttrar i min närhet har bara fått applåder typ och stora leenden. Nu kanske det dock är männen som får de sura kommentarerrna där då, men om det nu är just det här att tjejer ska vara sååå mkt bättre att ha när man är gammal borde ju killarna också få de kommentarerna.

Min man säger att alla män innerst inne vill ha en son. 

Och i min vänkrets är det verkligen absolut inte så. Min bror pratar tom mer än jag med våra föräldrar på daglig basis (även om jag har god kontakt), min man ringer både föräldrar och farföräldrar ofta. Hans pappa besöker sina föräldrae varje vecka. Min pappa hjälpte sina föräldrar med allt. Manliga kollegor uppmärksammar sina föräldrar mkt och en manlig vän där mamman (pappan lever inte) bor långt bort ser till att hon får bo med familjen någon månad varje sommar så hon ska få en bra relation med barnen.

Så att män skulle ha en dålig relation till föräldrarna är totalt främmande för mig.

Jag vet nog ingen som direkt tycker att svärmor är pest men däremot så upplever jag att döttrar vänder sig till sina föräldrar  långt, långt mer än till sina svärföräldrar. 

Som farfar har jag jättesvårt att ta plats. som morfar får man långt mer utrymme. Detta är kanske nåt för kvinnor/mammor att fundera över   

 

Men om man då tar argumentet i tråden för flickor, att vuxna män inte hjälper eller har kontakt med sina föräldrar, betyder det då att män vill ha någon som dissar dem på äldre dar?

Och din brors barn är lika nära dina föräldrar som broderns frus föräldrar?