• Anonym (LESS MAMMA)

    Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

    Alltså LESS mamma här.

    Har en pojk och ska nu i juni få en pojk till. Vad är grejen med att det är typ mindre värt i folks ögon att få söner? När folk frågar vad det blir och jag sagt pojke med ett leende har de liksom tystnat och hummat nåt ohörbart.

    Det är som att folk hoppas jag ska säga tjej.

    Ni som reagerar såhär när nån berättar - VARFÖR gör ni det? Jag säger det ju med glädje och ni är som världens svarta hål som bara slukar all positiv energi.

  • Svar på tråden Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?
  • Anonym (Jaha)

    När barnen är små är det verkligen ingen skillnad på att ha söner och döttrar!
    Många vuxna män tar hand om sina gamla föräldrar, javisst!

    Skillnaden enligt min erfarenhet av mina och bekantas tonåringar och yngre vuxna är dock att man som mamma umgås mer med döttrarna!
    Man fikar på stan eller hemma, åker på utflykt på helgen, åker på Finlandskryssning, går på spa etc. Väldigt få grabbar i tonåren gör sånt med sina mödrar, men man möter många sällskap med mödrar och döttrar.
    Grabbarna kan naturligtvis vara måna om sina föräldrar, de hjälper till med saker och kommer när man bjuder på mat, men sällan för att bara umgås och prata.

  • Anonym (Stolt flickmamma)
    Anonym (LESS MAMMA) skrev 2023-05-30 10:27:00 följande:
    Men någonstans måste ju känslan komma ifrån? 
    Ja, den gör den ju. Men jag kan liksom inte argumentera för den eller försöka rättfärdiga den. Jag bara känner så. Om man ska börja jämföra flickor med pojkar så blir det ju mest en massa stereotyper och könsroller, och det vet jag faktiskt inte om jag kan stå för heller. Jag vill uppfostra flickor till starka, smarta och trygga kvinnor. Jag vill kunna dela och förstå och bonda över sånt som bara kvinnor kan. Jag förstår hur det är att vara flicka och kvinna, att växa upp och leva som det. Jag ser ju att mycket av de erfarenheter jag hade som ung flicka är väldigt lika de erfarenheter mina tjejer har/får.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (qqq) skrev 2023-05-30 10:31:07 följande:
    Jag (kvinna) kan ändå tycka det inte är så märkligt. Är man själv kvinna, har nyss fött barn, känner sin egen mamma bättre än svärmor (logiskt) och man har en bra relation till sin egen mamma, så är det inte så konstigt om man vänder sig mer till henne än till svärmor. Ens egen mamma har ju fött en själv och man vet hur man själv växte upp och kanske då gärna tar råd från sin mamma. Däremot pappan till barnet, får ju ta ansvar för att relationen till hans föräldrar är bra, lika väl som jag tar ansvar för att relationen är bra till mina föräldrar. 

    Det kan väl ändå inte vara de nyblivna mammornas "fel" om maken inte har så bra relation till sina föräldrar? Du skriver att det kanske är något för mammorna att fundera över - ja ok, men det är ändå inte hennes huvudansvar, eller? Det får man i så fall resonera om i paret - hur man gör med farmor/farfar/mormor/morfar? 

    Tittar jag på mina syskon och mina föräldrar så har alla oavsett kön, haft superbra relation till min mamma (hon är både mormor och farmor - en sån där underbar gammal förskolefröken som alla ungar älskar). Mina bröders partners har inte haft bra relationer till sina mödrar utan faktiskt hellre vänt sig till vår mamma - så visst finns det undantag. 

    Men det är vanligt att mammorna vill spendera mer tid med sin ursprungsfamilj än med sin svärfamilj och därmed blir mormor och morfar viktigare för barnet , de lär känna varandra bättre. Här vinner oftast kvinnans önskemål över mannens , kanske för att det är viktigare för de nyblivna mödrarna att vara nära sin familj. Sen fortsätter det ofta så. 


     

  • Anonym (Stolt flickmamma)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-05-30 10:54:26 följande:

    Men det är vanligt att mammorna vill spendera mer tid med sin ursprungsfamilj än med sin svärfamilj och därmed blir mormor och morfar viktigare för barnet , de lär känna varandra bättre. Här vinner oftast kvinnans önskemål över mannens , kanske för att det är viktigare för de nyblivna mödrarna att vara nära sin familj. Sen fortsätter det ofta så. 


     


    Det tror jag också. Samt att oftast är det kvinnor som är föräldralediga först och då umgås oftare med sin ursprungsfamilj (om man har dem nära och har en bra relation) och bara träffar partners familj vid enstaka tillfällen, och på så vis etablerar relationen till barnbarnen snabbare och tätare.
  • Anonym (LESS MAMMA)
    Anonym (qqq) skrev 2023-05-30 10:31:07 följande:
    Jag (kvinna) kan ändå tycka det inte är så märkligt. Är man själv kvinna, har nyss fött barn, känner sin egen mamma bättre än svärmor (logiskt) och man har en bra relation till sin egen mamma, så är det inte så konstigt om man vänder sig mer till henne än till svärmor. Ens egen mamma har ju fött en själv och man vet hur man själv växte upp och kanske då gärna tar råd från sin mamma. Däremot pappan till barnet, får ju ta ansvar för att relationen till hans föräldrar är bra, lika väl som jag tar ansvar för att relationen är bra till mina föräldrar. 

    Det kan väl ändå inte vara de nyblivna mammornas "fel" om maken inte har så bra relation till sina föräldrar? Du skriver att det kanske är något för mammorna att fundera över - ja ok, men det är ändå inte hennes huvudansvar, eller? Det får man i så fall resonera om i paret - hur man gör med farmor/farfar/mormor/morfar? 

    Tittar jag på mina syskon och mina föräldrar så har alla oavsett kön, haft superbra relation till min mamma (hon är både mormor och farmor - en sån där underbar gammal förskolefröken som alla ungar älskar). Mina bröders partners har inte haft bra relationer till sina mödrar utan faktiskt hellre vänt sig till vår mamma - så visst finns det undantag. 
    Fast min poäng här var där kvinnor klagar på svärmor här på FB och att kvinnorna då stoppar männen att farmor/farfar får lika mycket plats som mormor/morfar. 
  • Mrs Moneybags
    Anonym (Stolt flickmamma) skrev 2023-05-30 10:36:15 följande:
    Ja, den gör den ju. Men jag kan liksom inte argumentera för den eller försöka rättfärdiga den. Jag bara känner så. Om man ska börja jämföra flickor med pojkar så blir det ju mest en massa stereotyper och könsroller, och det vet jag faktiskt inte om jag kan stå för heller. Jag vill uppfostra flickor till starka, smarta och trygga kvinnor. Jag vill kunna dela och förstå och bonda över sånt som bara kvinnor kan. Jag förstår hur det är att vara flicka och kvinna, att växa upp och leva som det. Jag ser ju att mycket av de erfarenheter jag hade som ung flicka är väldigt lika de erfarenheter mina tjejer har/får.
    Om du hade haft en pojke hade du nog sett att många av dina erfarenheter hade delats av honom också. Vi är ändå människor allihop.

    TS:
    Själv har jag varit på spa med min son, vi åker på resor tillsammans, går ut och äter och har det mysigt, bakar, lagar mat mm. Vad är det man kan göra med en flicka som man inte kan göra med en pojke och vise versa? Visst, jag hänger med på alla basketmatcher, går ut och skjuter några bollar, brottas och spelar tv-spel mm med honom också. 

    Det är verkligen en stereotyp värld där flickor ses som mer värda. Obegripligt för mig och det bådar inte gott inför framtiden. Vad ska bli av alla fina killar som är andra klassens medborgare? Jag tänker att det behövs en revolution bland män ungefär som kvinnans frigörelse under 1900-talet. Nu är det dags för männen att bli helt fria och hitta sin styrka. Och då talar jag inte om någon urtidsman, utan en modern man med frihet att vara sig själv. 
  • Anonym (LESS MAMMA)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-05-30 10:54:26 följande:

    Men det är vanligt att mammorna vill spendera mer tid med sin ursprungsfamilj än med sin svärfamilj och därmed blir mormor och morfar viktigare för barnet , de lär känna varandra bättre. Här vinner oftast kvinnans önskemål över mannens , kanske för att det är viktigare för de nyblivna mödrarna att vara nära sin familj. Sen fortsätter det ofta så. 


     


    Men vadå, då är ju mammorna egoister alltså som ikte ser att papporna också är människor med känslor som vill umgås med sin ursprungsfamilj och vill att sina barn ska få umgås med sina föräldrar? Varför ska kvinnans argument väga tyngre?
  • Anonym (Sanna)
    Postman skrev 2023-05-30 10:20:40 följande:

    Jag vet nog ingen som direkt tycker att svärmor är pest men däremot så upplever jag att döttrar vänder sig till sina föräldrar  långt, långt mer än till sina svärföräldrar. 


    Som farfar har jag jättesvårt att ta plats. som morfar får man långt mer utrymme. Detta är kanske nåt för kvinnor/mammor att fundera över   


     


    Du ska kanske själv ta ansvar för dina relationer till dina barn, även sonen/sönerna.
  • Anonym (L)

    jag hade någon bild av att jag ville ha en dotter för att om jag skulle få en son så skulle han inte vilja umgås med mig, utan skulle bara vara stökig och slåss.
    MEN det byggdes också på hur folk i min omgivning pratade om pojkar respektive flickor.

    i alla fall, jag fick en son - och jag skulle gärna se att nästa barn är en son också! Min man hade tyckt det var roligt med en dotter, mest för att han hade velat uppleva bägge delarna.


    Vår son har en närmare relation med farmor/farfar, min man och hans familj har en helt annan typ av relation än vad min har. De värnar mer om varandra på ett helt annat sätt. Jag kände väl som liten att min mamma önskade att jag var mer vuxen än vad jag var, inte vara högljudd, leka lugnt (inte vara som en ?pojke?), samtidigt fick jag inte vara för känslig (blev ledsen lätt) - samtidigt försöker hon väl reparera vår relation nu i vuxen ålder, men jag har alltid den där bakomliggande känslan att jag inte är ?kvinnlig? nog på ?rätt? punkter, men ?för kvinnlig? på fel punkter.  


    Jag tror att anledningen till att jag inte ville ha en son är min uppväxt helt enkelt, att jag blivit inmatad att de är stökiga etc. Men så har vi min man - världens mjukaste och finaste människa, som har en så fin relation med sina föräldrar. Och det är något jag ser upp till, är så glad att jag har någon som slagit hål på dessa skeva tankar jag tidigare gått runt med!

  • Anonym (LESS MAMMA)
    Anonym (Stolt flickmamma) skrev 2023-05-30 10:58:35 följande:
    Det tror jag också. Samt att oftast är det kvinnor som är föräldralediga först och då umgås oftare med sin ursprungsfamilj (om man har dem nära och har en bra relation) och bara träffar partners familj vid enstaka tillfällen, och på så vis etablerar relationen till barnbarnen snabbare och tätare.
    Där måste ju paret dock ansvara för att även farmor och farfar får umgås. Det är det här jag inte begriper. Man vill som mamma alltså inte att sitt barn ska få en nära relation med farmor och farfar med? Både jag och min man har från början varit jättemåna om att båda våra föräldrapar ska få lära känna våra barn, och det har gällt både våra egna och partnerns då alltså. Jag såg det som något helt självklart att man gör, också för att de ju har exakt lika mycket koppling till barnbarnen.
Svar på tråden Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?