Jag har en av varje och sonen är ännu mer empatisk än dottern.
Men jag ser det som en stor risk med eventuella blivande svärdöttrar. Jag känner så många kvinnor som tar avstånd från sina svärmödrar och farmödrar får ofta inte samma möjligheter att umgås med sina barnbarn som mormödrar.
Men det är vanligt att mammorna vill spendera mer tid med sin ursprungsfamilj än med sin svärfamilj och därmed blir mormor och morfar viktigare för barnet , de lär känna varandra bättre. Här vinner oftast kvinnans önskemål över mannens , kanske för att det är viktigare för de nyblivna mödrarna att vara nära sin familj. Sen fortsätter det ofta så.
Du åker ju hem med barnen till din mamma , det är jättebra ingen anmärkning på det alls.
Rent allmänt : Det brukar ju då och då skrivas trådar där det klagas över att så snart pappan skall vara pappaledig så åker han hem till mamma med barnet. Underförstått att han låter farmor sköta barnet istället för att ta hand om det, Det kanske inte är så ,han kanske åker hem till den bästa mamman i världen, enligt hans sett att se det, för att få råd och stöd hur man bäst sköter om barnet.
Egentligen tror jag ingen älskar sin mamma så mycket och står så nära sin mamma, som en son. Mamma är i princip alltid sonens första kärlek. Men sönerna är ibland inte så bra på att visa det .
Alla barn är lika fina, förstås. TS strunta i alla dumma kommentarer och var nöjd och glad över att få en fin son.