Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

Därför att vi lever i ett samhälle där flickor är "värda" mer än pojkar. I vissa delar av världen är det tvärtom. 

Flickor får bättre betyg, har högre utbildning, kan utöva alla yrken och ha alla stilar på kläder och hår utan att bli utskrattade mm mm. Flickor tar hand om sina föräldrar när de blir gamla och flickors barn står närmare sina morföräldrar. Min son säger rätt ofta att flickorna favoriseras i skolan. Det är helt enkelt inte poppis att vara kille just nu. 

Hade du bott i Indien eller i något arabland hade folk applåderat. Där är det svärföräldrarna man tar hand om som kvinna och mannens familj är allt. Män styr det mesta. Det var ju likadant här förr i tiden. 

Personlige tycker jag pojkar bara är bråkiga och tråkiga egoister. Flickor är mysigare, roligare och mer empatiska.

Beter sig män likadant när du säger det?
jag tänker att folk överlag tänker att det är lättare att känna koppling till ett barn av samma kön som en själv. Mammor hoppas ofta på en liten flicka, och pappor på en son att spela fotboll med.
I verkligheten blir det ofta tvärtom när barnen kommer, pojkar är ofta mammiga och flickor blir pappas lilla ögonsten de måste skydda från världen.

Det är ett tufft samhälle för flickor att växa upp i med allt hemskt män utsätter dem för och som man som mamma vill skydda dem emot men det är ett enormt ansvar att uppfostra vettiga män som inte beter sig som en stor del av tidigare generationer, att tex lära dem ta hand om sig själva och behandla alla med respekt och acceptera ett nej.

Jag har en av varje och sonen är ännu mer empatisk än dottern.

Men jag ser det som en stor risk med eventuella blivande svärdöttrar. Jag känner så många kvinnor som tar avstånd från sina svärmödrar och farmödrar får ofta inte samma möjligheter att umgås med sina barnbarn som mormödrar. 

Kom att tänka på att det är ofta lättare att köpa kläder och saker till en tjej än en kille, kankse inte är helt sant. En tjej brukar gilla att klä upp sig, sminka sig, göra sig fin. Bara spekulerar.

Har en släkting som fick tre killar på raken, men mamman ville ha en tjej, varför vet jag inte. Men det var synd om killarna för de måste ha känt sig väldigt förkastade, särskilt när hon fick en tjej på slutet. Ungefär som att de föddes bara för att födas, inget mer. Det viktigaste var en tjej.

För att Sverige på nåt sätt verkar tro att vi kan kompensera omvärldens ojämställdhet med att vara ojämställda åt andra hållet. Detta går igen i det mest i vårt upp och nedvända land. 

Fast för min man (och till viss del även mig) var det precis tvärtom när vi fick våran andra flicka...."åh nej, så synd att det inte blev en pojke". När vi sen fick tredje barnet och det blev en pojke då jublades det minsann! Min man la ut på facebook en sån "känner sig glädjefylld", utan att ha skrivit att vi fått barn eller vad det blev för kön. Men folk fattade ju att det var ett barn som kommit och jag kommer ihåg att det var någon som skrev "då blev det en pojke förstår jag".... Precis som att han inte hade känt sig glädjefylld om det blivit ännu en tjej!? Hmpfh....