Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

jag hade någon bild av att jag ville ha en dotter för att om jag skulle få en son så skulle han inte vilja umgås med mig, utan skulle bara vara stökig och slåss.
MEN det byggdes också på hur folk i min omgivning pratade om pojkar respektive flickor.

i alla fall, jag fick en son - och jag skulle gärna se att nästa barn är en son också! Min man hade tyckt det var roligt med en dotter, mest för att han hade velat uppleva bägge delarna.

Vår son har en närmare relation med farmor/farfar, min man och hans familj har en helt annan typ av relation än vad min har. De värnar mer om varandra på ett helt annat sätt. Jag kände väl som liten att min mamma önskade att jag var mer vuxen än vad jag var, inte vara högljudd, leka lugnt (inte vara som en ?pojke?), samtidigt fick jag inte vara för känslig (blev ledsen lätt) - samtidigt försöker hon väl reparera vår relation nu i vuxen ålder, men jag har alltid den där bakomliggande känslan att jag inte är ?kvinnlig? nog på ?rätt? punkter, men ?för kvinnlig? på fel punkter.  

Jag tror att anledningen till att jag inte ville ha en son är min uppväxt helt enkelt, att jag blivit inmatad att de är stökiga etc. Men så har vi min man - världens mjukaste och finaste människa, som har en så fin relation med sina föräldrar. Och det är något jag ser upp till, är så glad att jag har någon som slagit hål på dessa skeva tankar jag tidigare gått runt med!