Ni som skiljer er pga sexbrist

Då förstår jag att det inte blir bra. men då får ni väl hitta nya sätt. Hur vill du ha sexet? Man måste inte ha penetration jämt... Fattar han inte bättre ska du byta karl till en som fösrtår att vara inkännande och vill ge dig njutning. Du förtjänar ju bra sexliv du med!

Jag vill inte ha sex överhuvudtaget. Jag är tacksam för att han kommer fort Iaf. 

Då blir det ju verkligen jobbigt för er båda. Lite som att den ena är extremt introvert och den andra extrovert. Den ena blir stressad av folk och den andra rastlös och ensam. Väldigt svårt.
Du kommer inte hålla med, men jag är säker på att du eg jar ett sexuellt behov, men att omständigheterna och motsättningen mellan er gör det omöjligt att komma fram. Har du aldrig haft sexlust? Aldrig onanerat?

Hoppas att din partner fungerar likadant annars lär det bli ligga på annat håll, tyvärr. 

Jag onanerade ganska mycket när jag var yngre. Sen började jag ha sex och tappade sexlusten typ. Jag tyckte inte det var skönt med sex, inte lika skönt som att onanera. 

Ja, jag bara vill belysa att det ofta är betydligt mer komplext än att bara den som har mindre lust ska "jobba på lusten"
Det uttalandet rymmer innebörden att det är den med mindre lust som bär skuld och ansvar till att det blivit som det blivit, och borde ändra sig. (!) 

Orsakerna kan dessutom vara svåra att se. Eller så vågar man inte närma sig dem, därför att det kanske skulle leda till en snabbare skillsmässa än man vill/vågar tänka på. Skilsmässor skapar ofta sorg, oro och ångest, då det är rätt naturligt att man försöker skydda sig för dessa känslor. Man kanske behöver tid att känna efter /tänka efter själv ett tag först. Man vill bara skjuta på det jobbiga. 

Det kan också vara så att man inte vet vad som är fel, och samtal om att jobba på lusten kan resultera i att man försöker, (på riktigt) men att det hela ändå slutar i att det blir mest att man ställer upp, och då minskar lusten. (ofta har nog detta stadium redan skett, utan att partnern fattat det) 

Är det ett svek att tappa känslor, är det ett svek att tappa sexlusten? På ett sätt kanske det känns så även för den som tappat lusten. Att man liksom svikit både sig själv och sin partner 

Har man en partner som inte vill ha sex, och inte vill prata  om det, vet man ju att det är just denna situation man har framför sig. Om man inte vill leva så, är det ju lika mycket upp till den som saknar sex, och samtal om detta, att lämna.
Svaret kan vara kort och gott vara att känslorna för sex inte räcker, och att man helt enkelt inte klarar att jobba med detta, men att man själv upplever det obehagligt och kanske tom förvirrande

Hur hade du resonerat till en man som förlorat potensen? (och inte kunde ta potensmedel) Skulle du tycka det var rimligt att en kvinna skulle be honom  "jobba på potensen"? 

Jag tänker så här: om man upplever att alla andra är sexgalningar, så kanske det snarare beror på att man själv är ovanligt ointresserad av sex.

Du har läst mitt inlägg dåligt. Jag skrev inte att det är ett svek att tappa sexlusten, utan att det är ett svek att inte försöka göra något åt det eller att ljuga om att man är intresserad av att få tillbaka den. Om man gör så eller inte vågar närmar sig orsaken på grund av rädsla för skilsmässa är man antingen extremt känslomässigt omogen eller en fullblodsegoist och borde ärligt talat inte vara i ett förhållande överhuvudtaget.

Varför accepterar du att han gör saker du får ont av?

Exakt så. Struntar man helt i något som är väldigt viktigt för partnern är det något som är fel. Det gäller både för sex och andra saker.