Ni som skiljer er pga sexbrist

Det är få saker jag skulle ställa ulrum för, sex är definitivt inte en av dem! Jag vill inte ha sex med någon utan entusiastiskt samtycke. Men jag kommer avsluta förhållandet innan sorgen över det fina vi kunde haft och bitterheten över att känna sig motbjudande förstör vänskapen. Då är det bättre att leva ensam helt utan sex, än att bli instängd i en bur hos någon man lovat att vara trogen men som får en att må dåligt.

Ja, det är verkligen sorgligt. Hoppas dom här asexuella individerna kan hitta varandra och leva i sina kompisförhållanden.

Sjukt att vara tillsammans med någon som man ser som någonting man måste göra våld på sig själv för att ligga med.

Det är inte inläggen som är deprimerande egentligen, utan faktumet i sig.
Det är sorgligt med sexbrist i en relation (förutsatt att minst en av personerna saknar sexet)

Det man bör göra är fundera på om det problemet är sexuellt eller känslomässigt, eller om relationen har väldigt många andra brister och problem, eller tom har medicinsk grund. (sjukdom, depression, utbrändhet tex) 

Visar partnern kärlek på andra sätt finns det hopp. Nu menar jag kärlek som är speciellt för en kärleksrelation. 
Om det finns annan närhet är det också något positivt, men ibland kan sex bli så laddat och kravfyllt att det hämmar även annan närhet.

Om det är många andra saker som brister kommer kanske flera saker behöva lösas.

Några saker att fråga är hur den andra upplever relationen. Säger hen "bra" , är det dax att berätta vad du känner. Om det bara är sex som felar/saknas, så fråga hur hen känner för det. Om hen säger något om att situationen är bra för henne/honom, berätta hur du känner. Om partnen pratar om andra problem, lyssna på dem och svara, men säg också vad du känner. 
Det kan vara bra att säga "Jag känner mig inte älskad när vi aldrig har sex"  i stället för att klaga.
Om ni kommer igång att prata om sex, ställ öppna frågor och lyssna på svaret. Visa att du lyssnar. Låt det ta tid och visa kärlek. 
Fråga sedan "Hur tycker du vi ska gå vidare". Om svaret blir att det inte behöver göras något, så säg att det inte funkar för dig som det är, men glöm inte att lyssna på vad partnen känner och försök hitta en väg därifrån. Försök möta din partner där hen är. 

Om det är som att slå huvudet i väggen är det nog dax att börja fundera på att lämna.

Du läser återigen mina inlägg som fan läser bibeln. Det jag föraktar är de som när partnern tar upp något som denne är viktigt förnekar problemet, inte vill göra något åt det trots att de säger sig vilja göra det och envisas med att stanna kvar i förhållande. Om de istället lämnat förhållandet är de åtminstone ärliga. Det beteende jag beskriver påminner om gaslighting (googla om du inte känner till det), som klassas som en typ av misshandel. Om det är någon som är nedlåtande och föraktfull så är det du som försvarar detta. 

Spot on. Det är skrämmande att vissa anser att man ska tassa runt på tå och dadda med någon som inte bryr sig om vad som är viktigt för en. Tycker man något annat blir man kallad föraktfull av dem som själva uttrycker sig rätt föraktfullt. Projicering tror jag det kallas.

Du kan omöjligen ha läst mina inlägg. Om du har det behöver du läsa om dem.
Det jag försöker beskriva är inte gaslighting. Jag tror du behöver läsa på det om du tycker att mina inlägg handlar om det. 
Om en person säger att den vill jobba på sexlivet, men inget händer, är inget tecken på gaslighting.
Det kan bara vara så att personen menar att göra det under samtalet. Kanske önskar den personen att hen kunde. Man kan hoppas på att lusten kommer tillbaka, men sedan går det inte.

Visst kan det finnas personer som har ett beteende som kan klassas som gaslighting, men då krävs det mycket mer.
Att undvika samtal om sex därför att man är rädd för skilsmässa är inte heller gaslighting. 

Man behöver inte vara överrens vid skilsmässa. Det räcker att en person vill skiljas. Jag ville skiljas,  men min man ville inte det (för barnens skull) Jag kunde då stått på mig och sagt att jag ville skiljas, men jag valde att låta honom få mer tid. Efter ett halvår-år, ändrade han sig. 
Man skulle kunna tycka att han "envisades med att stanna". Det finns många som vill försöka hålla fast vid relationen just i rädsla för skilsmässa. 

Det finns många som lovar att bättra sig gällande många olika saker, allt i från slarv, alkoholanvändning, otrohet, eller någon typ av beteende, men sedan händer inget. Den som då lever med denna person, får då utgå ifrån vad den personen i stället gör. Det skulle kunna vara så att en kvinna vill lämna en man därför att han tar för lite ansvar i hemmet, och spelar för mycket tv-spel. Han kanske lovar att bättra sig. Om han sedan inte gör detta innebär inte det att han håller på med gaslighting. Kvinnan måste du utgå ifrån verkligheten. Han kan lova gång på gång att bättra sig men det är inte gaslighting. 

Om du tycker att jag försvarat gaslighting så får du förklara var i min text jag gjort det. Du kommer att få stora problem, men om du ska anklaga mig för det så får du faktiskt visa när jag gjort det. 

Jag tror att detta är det absolut vanligaste.
I dessa situationer går det inte att "jobba med lusten" 

Det är väldigt vanligt att man har olika uppfattningar om saker. Särskilt vid skilsmässa. 
Ja, det kan vara så att en del personer upplever det pressande med klagomål på sex, eller förslag om terapi, men känns det så, är det så, för dem. 
Man måste utgå ifrån vad man själv tycker är viktigt. Så enkelt är det. 
Om du, eller någon annan, väljer att vara martyr och stanna kvar, lida, och bita ihop är det ditt val. 
Om du väljer att lyssna på anonyma personer, och troll, på familjeliv, är det också ditt val. 
När jag skiljde mig tyckte en del att jag gjorde fel. En del tyckte vi borde provat terapi mm, andra tyckte bara allmänt att jag/vi gjorde fel, andra tyckte jag var galen som stannade så pass länge efter att jag berättat att jag ville skiljas, men man måste ändå göra sina egna val utefter vad man själv tycker är viktigt. 

Det verkliga problemet här är egentligen inte sexlustens vara eller icke vara. Det verkliga problemet är att inte kunna sätta sig in i sin partners behov och åtminstone förstå, respektera och bekräfta dem. Man kan göra det utan att hålla med om man nu verkligen älskar sin partner.

Om man känner att sex inte är något viktigt och att man aldrig kommer känna så eller inte vill jobba på det så måste man ju vara ärlig och säga det. Och kunna säga det utan att försöka framstå som bättre än andra. Bland det värsta du kan göra mot din partner är att förminska dennes behov och ignorera dem bara för att DU inte ser något problem. Sen får det vara upp till den andre om det är något man kan acceptera men då har man i alla fall något att utgå ifrån.

Ni som saknar sexlust ska inte behöva göra våld på er själva och ställa upp på nåt ni inte vill men ni ska fan inte nedvärdera personer med högre sexlust än er.

Ni som har hög sexlust ska inte behöva skämmas för det men ni ska fan inte pressa någon till sex om den uttryckligen sagt ifrån.

Och till alla: sluta bete er som att världen kretsar kring er och era åsikter är de enda rätta. Ni vet själva vilka ni är.