• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • molly50
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 11:52:30 följande:

    Jag tycker inte att ivf är fel alls. Snarare en fantastisk hjälp till de som vill ha barn och inte kan. Men idag behöver över 10% hjälp och det kan bero på att medelåldern för förstföderskor ökar. Man börjar försöka sent och får sedan bråttom för att man bara kan få hjälp i ett eller två år till.
    Jag tror att det här är ett samhällsproblem. I städerna bor barnen hemma till 25 och hela vuxenlivet förskjuts ca 5 år.
    Jag menar att jag inte tror att TS försöker att fördöma äldre mammor utan bara uppmärksamma detta som ett problem.


     


    Fast det är ju just att fördöma som TS gör när hon skriver att det handlar om att man prioriterar att festa före at skaffa barn och därför får barn senare i livet.
    Inte en tanke på att man kanske vill vänta tills man träffar rätt man t ex.
    Eller att man helt enkelt har haft svårt att bli gravid på naturlig väg genom hela livet.
    Samtidigt så kryper det fram att hennes egen man är 16 år äldre och att hon ville skaffa barn med någon som kändes mogen och rätt.
    Men när andra tänker på samma sätt så är det fel.
    Det är lite dubbelmoral.
  • molly50
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 13:55:56 följande:

    För 20 år sedan fick min svägerska sitt första barn vid 39. Hennes tåg hade redan gått ansåg både hon och alla andra, men vi tyckte såklart att det var fantastiskt. Däremot var det ovanligt och oväntat att få barn vid en så hög ålder. Min mamma var 31 när hon fick mig och hon var en av de äldre mammorna i klassen. Idag anser vi att det är helt normalt att få barn vid 40, men kroppen åldras inuti trots att vi känner oss pigga och unga. Kroppen är gjord för att föda vid 20-25 år. Då är det minst risk för komplikationer och förlossningskador. Det är inte en kränkning till äldre mammor utan ren biologi. Går allt bra spelar det såklart ingen roll.


    Jag var 39 när jag fick mitt andra barn. Och det var inga problem.
  • Anonym (Äldre)

    Ja, TS kanske har uttryckt sig klumpigt, men om man läser trådstarten utan att gå i försvarsställning, så förstår man vad hon menar. Hon tycker inte att det är ok att vänta tills det nästan är försent och sedan vänta sig hjälp från samhället. Hon tänker att om man börjar försöka vid 39 år och 4 mån och det inte tar sig, så har man gjort valet att prioritera annat. Hon tycker ju att barnlösa ska få hjälp inom rimlig ålder. Det här är en känslig fråga och jag upplever att många i tråden tar åt sig personligen. 

  • Anonym (annie)
    Anonym (80h) skrev 2021-02-28 11:10:47 följande:

    Jag fattar inte riktigt vad TS vill tala om, det är så spretigt. TS har en bristfällig debatt-teknik och ändrar parametrar och byter ämne mitt i. Ofta ad homini-argument.


    ad homini. använd inte ord du inte behärskar
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 14:38:36 följande:
    Ja, TS kanske har uttryckt sig klumpigt, men om man läser trådstarten utan att gå i försvarsställning, så förstår man vad hon menar. Hon tycker inte att det är ok att vänta tills det nästan är försent och sedan vänta sig hjälp från samhället. Hon tänker att om man börjar försöka vid 39 år och 4 mån och det inte tar sig, så har man gjort valet att prioritera annat. Hon tycker ju att barnlösa ska få hjälp inom rimlig ålder. Det här är en känslig fråga och jag upplever att många i tråden tar åt sig personligen. 
    Kan man verkligen få en fertilitets-utredning när man är 39 år och 4 månader och det inte tar sig efter 1 försök? Är det mannens eller kvinnans ålder? Vilken region?
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 14:38:36 följande:
    Hon tänker att om man börjar försöka vid 39 år och 4 mån och det inte tar sig, så har man gjort valet att prioritera annat. Hon tycker ju att barnlösa ska få hjälp inom rimlig ålder. Det här är en känslig fråga och jag upplever att många i tråden tar åt sig personligen. 

    Jag tycker inte frågan om samhället ska hjälpa med IVF eller inte är en känslig fråga.


    Känsligt är det däremot med ofrivillig barnlöshet. Det finns ofta en stor sorg i det. Sorg brukar ofta dra med sig många och stora känslor. Långt ifrån alla par som är ofrivilligt barnlösa börjar försöka vid 39 år och 4 månader.


     


    Det som provocerar så med TS är hennes totala okunskap, men ändå så kategoriska och tvärsäkra uttalandet. 


    Men sen är det tydligen OK att hennes man inte var redo för barn förrän han var 36 plus och hade sämre spermier med högre risk för sjukliga barn... Som sagt sten i glashus och mycket okunskap och ändå fördöma andras val.

  • Anonym (Äldre)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 14:45:10 följande:
    Kan man verkligen få en fertilitets-utredning när man är 39 år och 4 månader och det inte tar sig efter 1 försök? Är det mannens eller kvinnans ålder? Vilken region?
    Nej, det var en aning tillspetsat. Jag är strax över 40 och har idag vuxna barn. Flera av mina väninnor, mellan 38-41, kämpar idag med att försöka bli gravida. Det är en oerhörd sorg och det tär på deras relationer. De uttrycker att de ångrar att de inte prioriterade barn tidigare, då deras önskan att bli föräldrar trumfar deras önskan till en perfekt relation. TS må ha uttryckt sig klumpigt men kan vara färgad av att äldre mammor oftast hävdar att de är bättre och tryggare föräldrar. Det var inte enkelt att vara mamma som 20-åring i en grupp med 35-åringar som hade lilla gumman attityd. Jag hade en stabil relation och är gift med pappan än idag, 22 år senare.
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 16:23:59 följande:
    Nej, det var en aning tillspetsat. Jag är strax över 40 och har idag vuxna barn. Flera av mina väninnor, mellan 38-41, kämpar idag med att försöka bli gravida. Det är en oerhörd sorg och det tär på deras relationer. De uttrycker att de ångrar att de inte prioriterade barn tidigare, då deras önskan att bli föräldrar trumfar deras önskan till en perfekt relation. TS må ha uttryckt sig klumpigt men kan vara färgad av att äldre mammor oftast hävdar att de är bättre och tryggare föräldrar. Det var inte enkelt att vara mamma som 20-åring i en grupp med 35-åringar som hade lilla gumman attityd. Jag hade en stabil relation och är gift med pappan än idag, 22 år senare.

    Var skriver TS att denna tråd handlar om att 35 plus mammor och pappor har en dålig attityd till unga mammor?


    Vad har det med IVF att göra?


    Jag tror inte man kan dra alla 35 åringar eller 20 åringar över en kam. Men inte ens flertalet 35 plus föräldrar har jag upplevt har en dålig attityd mot unga mammor. Om det är det tråden handlar om och TS känner att de flesta i hennes närhet, kanske hennes man och hans vänner, har en lilla gumman attityd mot henne, så är mitt tips att byta umgänge.

  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 11:42:53 följande:
    Så min fråga är egentligen
    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?
    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?
    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?
    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?
    TS, din man som var över 36 år när ni blev gravida med första skriver du. Totalt oplanerat dessutom.
    Vad är hans svar på dina frågor?
  • Anonym (Äldre)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 16:38:40 följande:

    Var skriver TS att denna tråd handlar om att 35 plus mammor och pappor har en dålig attityd till unga mammor?


    Vad har det med IVF att göra?


    Jag tror inte man kan dra alla 35 åringar eller 20 åringar över en kam. Men inte ens flertalet 35 plus föräldrar har jag upplevt har en dålig attityd mot unga mammor. Om det är det tråden handlar om och TS känner att de flesta i hennes närhet, kanske hennes man och hans vänner, har en lilla gumman attityd mot henne, så är mitt tips att byta umgänge.


    Att jag tog upp attityder beror på att vissa anser att TS har fördomar mot äldre mammor. Det omvända är minst lika vanligt. I tex mammagruppen och på förskolan väljer man inte sitt umgänge. Jag tycker att folk här drar på lite för höga växlar istället för att försöka förstå vad hon menar. Hennes man är äldre absolut, men kvinnans ålder är viktigare.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning